Strategi ñ historik

Vi väljer det senare och lyfter fram fem väsentliga influenser i strategiarbetet.
I mitten av 1920-talet upptäckte befälhavare vid den amerikanska forsknings-
flygbasen  Wright Patterson Airforce Base utanför Dayton i Ohio att styckekost-
naderna sjönk med mellan 20 och 30 procent varje gång den ackumulerade
volymen av någon flygplanskomponent fördubblades. Detta skäligen triviala
samband nyttjades inom amerikansk flygplansproduktion under 1930- och
40 talen på så sätt att en komponent – t.ex. ett landningsställ – framställt för
en flygplans typ även kunde tillverkas för andra flygplan varigenom produk-
tionskostnaderna sjönk. Detta samband benämndes erfarenhetskurvan och har
senare tolkats i form av bl.a. den så kallade Bostonmatrisen som har två para-
metrar: marknadstillväxt samt relativ marknadsandel. Läs mer under "Boston-
matrisen".

Logiken är sålunda att en hög relativ marknadsandel (relativt konkurrenterna)
ska eftersträvas. Härigenom uppnås en hög ackumulerad produktionsvolym
vilket gör att man erhåller lägre produktionskostnader (erfarenhetskurvan),
vilket i sin tur ger låga produktionskostnader. Detta kan nyttiggöras på endera
två sätt, nämligen antingen att priser bibehålls och marginalerna blir större eller
att priser sänks och marknadsandelar erövras. Denna logik fungerar främst i
industriella sammanhang och har sina begränsningar vad gäller den ökande
tjänsteproduktionen. Denna så kallade erfarenhetskurva är emellertid ofta
otillräckligt observerad och beräknad – exempelvis i samband med företagssam-
manslagningar etc.

Andra världskriget fick stor betydelse för strategiutvecklingen. Detta berodde
främst på att en rad matematiska metoder användes för att styra den komplexa
logistiken under kriget. Dessa metoder sammanfattades under rubriken opera-
tionsanalys som syftar till att optimera flöden. Operationsanalysen överfördes
till företagarvärlden efter det andra världskrigets slut och föreföll att fungera bra.

Det berodde till stor del på att företagandet kunde betraktas som ett optime-
ringsproblem. Det fanns överefterfrågan och underutbud på praktiskt taget alla
varor, vilket innebar att de primära kompetenserna som krävdes var produktion,
administration och distribution.

De operationsanalytiska ansatserna kombinerades med influenser från den
sovjetiska planekonomin, vilket ledde till en period präglad av långsiktsplanering.

Extrapoleringar och trendframskridningar blev förhärskande. Tongivande blev
företag som General Electric och  International Harvester som främjade så kallat
strategiskt tänkande i stora staber bestående av en intellektuell elit.

I samband med ett antal diskontinuiteter under 1970-talet – främst betingade
av starkt fluktuerande oljepriser – avvecklades denna syn på strategi, bl.a. sym-
boliserad av Jack Welshs tillträde som VD för General Electric. I början av
1980-talet förflyttades tonvikten från tanke till handling – bl.a. inspirerat av
Peters och Watermans berömda bok In Search of Excellence. Det blev omodernt
att tänka och reflektera. I stället premierades handling före tanke – ”try it, fix it,
do it”. Strategifrågorna kom något ur mode.

Under början av 1990-talet drabbades världen av en dramatisk konjunk-
turnedgång, vilket bidrog till att strategifrågorna blev mindre aktuella. Ratio-
nalisering och olika former av reduktion som ”rightsizing”, ”business process
reenginee ring” m.m. kom att dominera i stora delar av företagsvärlden.
Efter börs- och IT-haussen under 1990-talets senare del har strategifrågorna
nu återkommit, men i delvis ny skepnad – främst som en lär- och innovations-
process. Några tongivande tänkare är Gary Hamel, Henry Mintzberg samt
Michael Porter.

Gary Hamel, gästprofessor i strategi och internationell management vid Lon-
don Business School, har fyndigt sagt att vi i ”strategibranschen” – forskare,
akademiker och konsulter – delar en smutsig liten hemlighet, det finns näm-
ligen ingen strategiteori. Forskare och akademiker kan i efterhand beskriva ett
framgångsrikt skeende och likt en fjärilssamlare sticka en nål genom det, sätta
upp det på väggen och uppmana världen att beundra det vackra exemplaret.

Vi låtsas därvid som om man hade kunnat förutsäga att utvecklingen skulle bli
som den blev – men det kan vi inte. Enligt Hamels uppfattning saknas det en
heltäckande strategiteori.

Henry Mintzberg, professor i managementstudier vid McGill University i
Montreal, uttrycker liknande tankegångar då han liknar sökandet efter en stra-
tegiteori vid tre blinda män som har uppgiften att försöka beskriva en elefant.
De gör sitt bästa utifrån den kroppsdel de råkar grabba tag i – en fot, ett öra,
snabeln eller svansen. På samma sätt har forskare inom strategi försökt beskriva
framgång utifrån exempelvis företagskultur, processyn eller erfarenhetskurva. Dessa ansatser förklarar dock enbart delar av framgångarna.