Spaning: Ute att bli utbränd i kristid

Begreppet utbränd fick sin första utskällning första gången det dök upp. Det är en inbillningssjuka, ingen riktig medicinsk term, hävdade kritikerna. De drabbade, däremot, jublade. Äntligen har vi fått en identitet, sa de.

2003 la Socialstyrelsen sin välsignande hand över begreppet och godkände utmattningsdepression som diagnos.
Men något har hänt. »Balans i livet« har ersatt »utbränd« som favorituttryck. Det ska inte enbart tolkas som att vi inom media har fått en ny formulering att älska. Det ska snarare ses som en markering av att hälsa i större utsträckning har blivit individens eget ansvar. Och vem vill verka oansvarig?
I stället för att blint jobba oss in i sjukdom ser vi till att jobba för att hitta balansen.

Att vi hellre lägger i en extra växel på jobbet än att bli sjuka är inget konstigt så här i lågkonjunkturens tidevarv. Högkonjunktur betyder höga sjukfrånvarotal och lågkonjunktur ett lägre sjukfrånvarotal, det har till och med Folkhälsoinstitutet slagit fast.

Medarbetaren är helt enkelt mer rädd för att bli av med sitt arbete under lågkonjunktur. Därför går hon till jobbet även när hon egentligen borde varit hemma. Folkhälsoinstitutet kallar det för en »disciplinerande inverkan på det arbetande kollektivet«.

Skillnaden från tidigare lågkonjunkturer är att vi nu mår lite bättre. Ny statistik från Arbetsmiljöverket visar att vi gradvis blir friskare. Antalet sysselsatta i landet som har haft besvär till följd av förhållanden på jobbet har minskat med tre procent de senaste två åren.

I sin bok »Arbetsmiljö, kaoskompetens och mening« sjunger socialpsykologen Ingalill Eriksson det goda dagsverkets lov. Vägen bort från stress går via hederligt arbete. Ett väl utfört arbete i ett klargjort sammanhang är det mest meningsfulla och därmed det mest hälsobefrämjande, är hennes tes.

Även politikerna tycker att vi själva ska ta ett större ansvar för vår egen hälsa. I somras infördes nya, restriktiva sjukskrivningsregler, som innebär att den som blir sjuk måste ansöka om förlängd sjukpenning, som motsvarar 75 procent av lönen, efter ett års sjukskrivning.

Syftet? Den sjuke ska så snabbt som möjligt komma tillbaka till arbetslivet igen.
Att ha jobbat sig själv till sjukdom är inte längre något som man oblygt talar om som en bedrift. Det ansågs vara fint ett tag, men är det inte längre.
Det menar i varje fall Mia-Marie Hammarlin, journalist och etnolog, som skrivit avhandlingen »Att leva som utbränd.« Det är inte längre exklusivt att vara utbränd.

Men när medarbetaren själv bär ansvaret för sin hälsa, och ogärna berättar om hon eller han mår dåligt, blir det svårt för chefen att upptäcka problem i tid.
Ny svensk forskning, som ringar in de tecken som föregår utbrändhet, visar att den som är på väg mot sjukdomen i mångt och mycket framstår som den idealiske medarbetaren: hon kämpar för att klara av allting själv, jobbar över i högre utsträckning och hävdar bestämt att det bara är hon själv som kan klara en viss uppgift.

Att medarbetaren, på grund av lågkonjunkturen dessutom höjer sin smärttröskel, gör inte chefens roll lättare.
Det blir därmed viktigare för chefen att tolka medarbetarens signaler.
Det är känselspröten som lotsar chefen genom lågkonjunkturen.