Senvägar till målet

De senaste dagarna har Svenska Dagbladet haft en artikelserie för att belysa ett problem alla partier tampas med. Det handlar om nyrekryteringen.

På 20 år har antalet medlemmar i partierna minskat dramatiskt. För att råda bot på eländet söker partierna såväl traditionella som nya lösningar.

Socialdemokraternas strategi för att bryta trenden är en bred systematisk värvning via personliga kontakter, hjälp med att bilda nya föreningar och utbildning. Just utbildning är något som alla partier tror väldigt mycket på när det gäller att värva medlemmar.

Vad beror det här på då? Är folk i dag helt ointresserade av politik? Skulle inte tro det. Snarare är det nog så att det är precis tvärtom. Jag undrar om intresset för politik, i dess egentliga betydelse, någonsin har varit mer utbrett.

Jag tänker inte minst på alla forum på nätet och alla bloggar. Här ventileras det åsikter och ställningstaganden på ett sätt som inte var möjligt ens för tio år sedan.

Det här är inte ett problem för de etablerade partierna. Snarare en gigantisk möjlighet, men först måste de förstå vad det är som fattas dem. Hur de ska göra för att attrahera alla politiskt intresserade människor. Svaret på deras problem stavas värderingar och ledarskap.

I dag styr värdegrund i princip allt det vi gör. Det kan handlar om så skilda saker som vilka tomater vi köper, hur vi åker till jobbet, vilket jobb vi har och inte minst vilket parti vi röstar på.

Det är ingen, eller i vart fall allt färre, som väljer att bli socialdemokrat eller moderat bara för att ens föräldrar har varit det ena eller andra. När vi väljer jobb är det inte trygghet och status som styr. Företagets värderingar och friheten är det mest avgörande.  Det räcker inte för ett företag att säga vi har funnits i 100 år och är bäst på det här för att attrahera arbetskraft. Det vi vill veta är ’vad kan företaget ge mig ’– och passar företagets värderingar mina?

Inte på en enda av de här frågorna kan de politiska partierna ge ett övertygande svar i dag, utan i stället fortsätter de i samma hjulspår och tror att det ska räcka för att väcka ett intresse och engagemang.

Det gör det inte.

För att partierna ska nå framgång i sin jakt på nya medlemmar måste de bli tydliga med vad de vill, vad de har att erbjuda och de måste prioritera ett starkt ledarskap.

Att Fredrik Reinfeldt går omkring och ser ut som en förlorare frälser inga massor, och så länge Mona Sahlin inte kan ge något besked om strategi eller vision kommer medlemsraset att fortsätta.

Alla andra insatser är bara kosmetika och innebär ”senvägar” till målet.