Semester är som popcorn

Bortsett från en smärre tacoskatastrof* med svärmor och ett akutbesök med lillkillen* har hela juli varit som en dröm. Extremt oplanerad och slapp.

Fast helt enkelt var det inte. Att vara ledig är en sak, att vara avslappnad en helt annan. Kanske känner du igen dig.

Första semesterveckan smygjobbade jag ett par timmar om dagen, andra veckan var jag lite coolare – då kollade jag bara mejlen en gång om dagen. Tredje veckan bara varannan dag. Sista veckan nådde jag nirvana. Jag rörde överhuvudtaget inte datorn, åtminstone inte den som är kopplad till jobbet. Och det var en ohyggligt skön känsla som infann sig.

Ärligt talat kändes det rätt vemodigt i går, sista timmarna med shorts och flipp-flopp-tofflor.

Men när jag kom hit i morse och träffade alla mina trevliga kolleger blev allt genast väldigt behagligt. Nu gäller det bara att planera för nästa popcornskål (läs; ledighet).

*) Tacoskatastrofen handlade om en gemensam familjemiddag. Svärmor ville bjuda på tacos, min sambo ville grilla. Det slutade med att allt var mitt fel (enligt henne) eftersom jag (tydligen) inte tyckte att tacos var fint nog för oss.

*) Sommartid med barn är lika med kallsupar, myggbett, skrubbsår och stickor. Så långt är jag med, men min tvååring lyckades med konststycket att inte bara få en sticka utan flera hundra – på en och samma gång. Därav akutbesöket.