Så tacklar du offerattacken

Många som tackar ja till ett chefsjobb drivs att utveckla sina medarbetare, driva verksamheten framåt, ta modiga beslut eller få mer frihet i sitt jobb.

Men när man väl arbetat som chef ett tag märker man att handlingsutrymmet är begränsat. Dessutom måste många chefer lägga mer tid på administration än att prata med sina medarbetare.

Resultatet? Många känner sig som offer för omständigheterna. Känslan kan vara övergående, men kan också bli förlamande om man upplever att man helt tappat kontrollen över sin arbetssituation.

Marika Ronthy är psykolog och har undervisat i ledarskap på Stockholm universitets School of Business. Hon menar att offertankar kan uppstå om man har missförstått vad chefsjobbet handlar om, eller om man inte vill acceptera att jobbet innehåller även tråkiga uppgifter.

Kan offerkänslorna bero på att man har fel förväntningar?
»Väldigt många vill vara ledare eftersom det kan uppfattas som lite finare och bättre än att vara chef. Många vill jobba med att utveckla sina medarbetare. Det ingår ju i uppdraget att vara chef, men i dag är chefsrollen mer uppgiftsorienterad. Det gör att tiden inte räcker till för att leda och utveckla personalen.«

Marika Ronthy tror att många chefer känner sig som offer eftersom systemen de arbetar i är väldigt fokuserade på resultat och uppföljning. Lite provocerande säger hon:
»Det är så inne med coachande ledarskap i dag, men när ska cheferna ha tid till det?«

Marika Ronthy tycker att moderna företag bör ser över de strukturer som hindrar chefer från att leda.
Men chefen kan också ta egna initiativ för att förändra sin situation.
»Om du verkligen vill vara med och utveckla dina medarbetare, får du diskutera det med din chef. Berätta att ekvationen inte går ihop.«


Var tydlig med att du vill ha mer tid till att utveckla dina medarbetare och fråga om hjälp med hur du ska disponera din tid annorlunda. Det du kan vinna är en förändring i chefsrollen.

Men din chef kan givetvis också säga att en förändring är absolut omöjlig.
»Då måste du fråga dig själv: ska jag fortsätta göra något jag inte tror på?. Det är bättre att ställa sig den frågan när man är ung än när man är 53«, säger Marika Ronthy.