Så överlevde vi förra krisen

Mats Wallin, vd Ymer:

»Jag minns 1991 då vi stod inför bank- och fastighetskraschen. Under hösten körde vi, jag var då vd på Guldfynd, kickoffer för all personal runtom i Sverige. Då enades vi om att vi hade så många förbättringsområden att vi skulle gå ut med ett pressmeddelande där vi slog fast att: ”Vi har beslutat oss för att inte vara med i lågkonjunkturen.”
Vi sa att det blir större press på oss att genomföra alla förbättringar och förändringar om vi gick ut så kaxigt. Och vi lyckades!
Åren 1992–1997 blev extremt lyckosamma.
Vi fick också loss en gigantisk festbudget av styrelsen – en lördagskväll i september 1992 firade alla anställda med respektive från hela Sverige att Guldfynd fyllde 40 år med festligheter i Blå Hallen och Gyllene Salen. Vi fick en del kommentarer att det var opassande att festa så i en lågkonjunktur.

Hade jag jobbat inom råvaruindustrin hade jag knappast föreslagit att vi skulle gå ut så här – där är ju konjunkturfrågorna tyngre. De flesta branscher ligger dock inte inom de branscher som är extremt konjunkturberoende.
Vid en sådan kris som vi är i nu är det ju oerhört lätt att falla in i en pessimism och skylla sämre engagemang, aktivitet och resultat – allt beror på konjunkturen. Som chef är det viktigt att inte falla i den fällan.«

Elisabeth Stjernstoft, it-chef, Bring Citymail:

»Det är i tuffa tider vi prövas. Styrka, mod, handlingskraft och tydlighet är viktigt för en chef när det blåser hårt. Under förra lågkonjunkturen, vid it-kraschen på 2000-talet, arbetade jag som chef i it-konsultbranschen. Då var det fullt fokus på de affärskritiska uppdragen hos kunderna – de som måste göras för att kunden ska stå väl rustad igenom en hel lågkonjunktur. Vi arbetade med att säkra rätt kompetens internt och vi såg över hela kostnadsbasen. Vi rationaliserade samtidigt som vi satsade på rätt saker. Vi arbetade efter klyschan ’gasa och bromsa’, helt enkelt.

Företag med större andel rörliga kostnader klarar intäktsbortfall bättre. Har man däremot höga fasta kostnader, räcker inte osthyvelprincipen när effektiviseringar ska göras. Då handlar det om fokuserade, rejäla insatser.

Ett närvarande ledarskap är vad som behövs när det är tufft. En dålig chef gömmer sig bakom skrivbord och stängda dörrar, bakom powerpoint och protokoll, bakom mejl och policydokument, bakom sekreterare och assistenter. De bästa cheferna är ute på fältet, mitt i det som händer. Stöttar, motiverar, hjälper medarbetarna – experterna – att leverera och lösa kundens problem. En bra chef är inte rädd för att kavla upp ärmarna och få jord under naglarna.«