Så lockas medarbetarnas tysta kunskap fram

Vid Kriminalvården i Region Väst såg man att mycket tyst kunnande försvann i samband med generationsskiften.

”Vi ville ta vara på medarbetarnas egna erfarenheter, göra det meriterande och visa att det finns ett stort värde i det”, säger Cecilia Algelius, projektledare för Livspondus som projektet kallas.

Projektet är ett samarbete med institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet. Hans Lindgren, universitetsadjunkt vid institutionen, agerar projektstöd och har stått för den teoretiska delen. Han har tidigare använt metoden, som kallas kompetenslaboratorier, eller kort och gott komplabb.

I komplabbet träffas en grupp på sex personer plus en processledare varannan vecka, totalt åtta gånger. Så långt det har varit möjligt har grupperna varit blandade; unga och äldre, kvinnor och män, erfarna och nya medarbetare.

Varje gång får två av deltagarna berätta om var sin händelse och hur man hanterat den, en situation som man är mer eller mindre nöjd med. När gruppen hört berättelsen ställer de öppna frågor för att hjälpa sin kollega att se andra perspektiv och fördjupa berättelsen. Avsikten är att få upp det omedvetna handlandet till medvetandet och sätta ord på det genom att reflektera.

”I början kan det vara svårt för många att komma ihåg och se vad de faktiskt gjort, tänkt och känt i stunden och efteråt. Men med egna reflektioner och kollegernas hjälp går det lättare”, säger Cecilia Algelius.

Den som berättat om en händelse ska också reflektera över hur klienten, den person som de mött, reagerat, och vad de tror att han eller hon tänkt och känt.

”Syftet är att nästa gång man hamnar i en liknande situation ska man ha bättre självförtroende och vara bättre rustad att hantera den.”

Däremot ska komplabbet inte fungera som handledning, man ska inte lösa problem eller värdera berättelsen.

Vid den första träffen får deltagarna varsin reflektionsbok, en anteckningsbok, där de kan skriva ner sina tankar och reflektioner. Varje träff avslutas med en reflektionsrunda.

Vid den sista träffen gör de en avsiktsförklaring om hur de ska arbeta vidare med de kunskaper och erfarenheter de fått.

”En vanlig reaktion från dem som deltagit i grupperna är att de säger ’inte visste jag att jag kan så mycket’, deras yrkesstolthet stärks.”

Genom att dela med sig av sitt kunnande till andra i organisationen, ökar också förståelsen för att olika medarbetare handlar på olika sätt.

Flera har vittnat om att de känner sig mer förberedda i möten med klienter som kan innebära stress. Till exempel kan en medarbetare som be­­rättar om en konfliktsituation, med hjälp av kollegernas frågor, bli mer medveten om sina egna reaktioner och känner sig bättre rustad att hantera en liknande situation nästa gång. Det skapar trygghet.

”Vi har också märkt att medarbetarna ger varandra mer feedback, frågar varanda om råd eller får kolleger att reflektera över hur de agerar i en viss situation.”

När projektet avslutas i november, hoppas Cecilia Algelius att närmare 300 av de medarbetare som arbetar nära klienterna ska ha deltagit.

Och projektet har gett avtryck.

”Sjuktalet har minskat signifikant bland dem som deltagit i ett komplabb. Det kan vara en effekt av bättre självförtroende och minskad stress. Man mår bättre när man ser att man gör ett meningsfullt arbete. Det har också blivit bättre stämning på arbetsplatserna”, konstaterar Cecilia Algelius.