Så krishanterades Troilius-skandalen
Klockan var halv elva på kvällen när Sabina Gehrmanns telefon ringde. Det var ägaren till den klinik där hon arbetade som vd sedan tre veckor tillbaka som ringde. Det var långt ifrån ett vanligt samtal mellan två personer i ledningsposition.
Ägarens ärende var att berätta att han stod anklagad för våldtäkt som skulle ha skett på kliniken där de båda arbetade. På en patient. Sabina Gehrmann förstod att hon var den första som han ringde till.
»Jag blev alldeles kall. Jag försökte ta till mig det han sa, förklarade att jag måste tänka och lade på«, säger Sabina Gehrmann, drygt två år senare.
Just då, klockan halv elva på kvällen den 4 maj 2007, var namnet Carl Troilius fortfarande omgärdat av en viss flärd. Det hade visserligen förekommit en del illasinnade rykten om honom och han hade vid två tillfällen misstänkts men friats för skattebrott.
Men för den stora massan var Troilius fortfarande känd och berömd. Han hade synts frekvent i tv. Internationellt betraktades han som en auktoritet inom sitt gebit och han reste runt i världen och höll föreläsningar och konferenser. Även som affärsman var Troilius framgångsrik. Kliniken omsatte över 40 miljoner kronor.
Senare samma kväll rekommenderade Sabina Gehrmann sin chef att ta en time-out.
»Han var ju vår största inkomstkälla, så det var inget lätt beslut«, säger hon.
Hon kallade samman personalen och informerade om läget. Sedan följde två månader av ovisshet. Talade han sanning när han bedyrade sin oskuld, eller hade han fört dem alla bakom ljuset?
»Vi kunde följa i media hur sanningen närmade sig«, säger Sabina Gehrmann.
Media, ja. I samma ögonblick som Sabina Gehrmann avslutade det första samtalet med ägaren under söndagskvällen ringde det på hennes mobiltelefon. Det var den lokala tidningen. Förmodligen hade nyheten snappats upp på polisradion.
»Jag förstod hur det skulle bli. Det här hade ju alla ingredienser: en person som är känd från tv, som är rik och dessutom verkar i en sådan här bransch«, säger Sabina Gehrmann.
Hennes telefon skulle inte sluta ringa på flera månader. »Jag bodde i telefonen«, förklarar hon.
Frågan är dock om någon hade kunnat vara bättre rustad inför att vara vd på ett bolag som hamnar i en sådan intensiv kris. Sabina Gehrmann är ursprungligen journalist och har arbetat med pr. Hon vet hur media fungerar.
»Jag har en inre trygghet. Hade jag haft en annan bakgrund hade det kanske inte gått lika bra«, säger hon.
Hennes bakgrund är inte den gängse för en vd. Och inte heller spikrak.
2005 förlorade pr-byrån hon då arbetade på som konsult ett stort konto, och Sabina såg sig om efter ett nytt jobb. Genom sitt kontaktnät kom hon i kontakt med Plastikkirurgicentrum, pkc, och erbjöds en halvtidstjänst som marknadschef.
Redan efter några månader hade hon börjat tänka »nej, det här är nog inte riktigt min grej«. Det var då krisen knackade på företagets dörr första gången.
En fredagkväll när hon kom in till kontoret för att hämta en glömd mobiltelefon, var lobbyn full av journalister. Anledningen till uppståndelsen var en video som hade getts bort till medarbetarna som julklapp några veckor tidigare. Den var bland annat filmad på företagets konferensresa på Mallorca.
I en sekvens syntes företagets ägare, den berömda tv-doktorn. Naken. Nu hade videon hamnat i händerna på en kvällstidningsjournalist och mediedrevet väntade i lobbyn på att få dra igång.
Den person som var vd vid den här tiden vägrade svara på journalisternas frågor, Sabina Gehrmann fick rycka in och jobba med vad hon kallar för »krishantering live«.
»Jag försökte få ned det. Carl Troilius sa ju att det hela var ett missförstånd. Att produktionsbolaget som gjorde videon hade använt sig av bilder som de inte skulle använda.«
Uppenbarligen gjorde hon ett bra jobb, för tre dagar senare hade tidningarna tappat intresset för historien. Och när vd:n fick gå på grund av sitt passiva agerande under krisen, fick Sabina Gehrmann en förfrågan att ta över hans roll.
Hon hade alltså gått från att ha varit en skeptisk marknadschef på halvtid till att bli ett vd-ämne – på bara någon månad.
»Det var en ren tillfällighet. Jag skulle inte alls ha varit där«, säger hon.
Hon hade länge en post-it-lapp på badrumsspegeln med ett citat av Dalai Lama som går ut på att om man har två vägar att välja mellan och har bestämt sig för den ena, så ska man välja den andra. Det är genom att gå den andra vägen som man lär sig något om sig själv.
»Jag har lärt känna mig själv väldigt mycket genom att tänka på det sättet«, säger Sabina Gehrmann.
Hennes första tanke var att tacka nej, vilket hon också gjorde. Däremot accepterade hon att utveckla en ledningsgrupp och att gå upp till 80 procents tjänst. Under året som hon basade över ledningsgruppen ökade kliniken sin omsättning med 80 procent.
Våren 2007 blev hon till slut vd även till namnet.
Och tre veckor senare fick hon det där samtalet.
Sabina Gehrmann kallar undersökningen mot Troilius, en lunta på ungefär 1 000 sidor, för »en av kriminalhistoriens största utredningar«.
»Media hade ett fantastiskt smörgåsbord uppdukat«, konstaterar hon.
Och media tog för sig. Närmare 300 artiklar skrevs i ämnet på bara några månader.
Hur förhöll hon sig själv till historien?
Hon var neutral.
»Jag bestämde mig tidigt för att vara det. Jag är vd för ett företag som har hamnat i en kris. Det är inte företaget som har begått en våldtäkt. Men det är företaget som får ta hand om krisen. Mitt mål var att rida ut stormen«, säger hon.
Bland medarbetarna fanns en stor förtvivlan och även ilska.
»Det var ju en tragedi, och en sådan spiller över på alla«, säger Sabina Gehrmann.
Hur klarar man att vara neutral? Måste man vara känslokall? Nej, däremot krävs, menar Sabina Gerhmann, att du har god kontakt med ditt känsloliv och kan använda dig av din förmåga till inkännande och omtanke. Utan att själv falla.
»Jag var definitivt inte oberörd, men jag lät det inte komma in i mig. För mig var det viktigt att lyssna in, analysera och samtidigt vara tydlig och kommunikativ för att mobilisera krafter i en enhetlig riktning. För om jag ska leda ett företag genom en kris får jag inte bli en del av krisen. Då är jag ju inte till någon hjälp.«
Hon såg också till att ha människor runt omkring sig som hon själv kunde prata fritt med, vilket räddade henne från att falla.
»Ja, jag har bland annat en god rådgivare som lät mig kanalisera mina tankar och känslor.«
Något som också skapade ett lugn mitt i kaoset var insikten att även en full orkan så småningom mojnar.
»Den vetskapen ska man bära med sig under det svåra. Jag hade en uppgift; att ta hand om företaget, bestämma kurs och försöka rida ut stormen.«
Under några månader jobbade hon dygnet runt. Hennes familj fick ingen semester. Hade Sabina Gehrmann under den här tiden valt att sluta hade nog ingen blivit förvånad. Men det var det aldrig tal om. Hon kände ansvar, både för personalen och för bolaget.
Trots att situationen var tung ville inte medarbetarna ta in en extern kriskonsult eller ens en psykolog. De ville att företagets vd skulle hålla i det.
»Det rullade på i en otrolig hastighet och läget var mycket skarpt. Det är svårt att se hur någon utomstående skulle ha kunna hoppa rakt in och uträtta något«, säger Sabina Gehrmann.
Förtroendet mellan medarbetare och chef var ömsesidigt.
»Jag är förvånad över att det fanns en sådan starkt tro på att jag skulle klara det. Det blir en sådan kraft i en organisation som gått igenom något liknande«, säger Sabina Gehrmann.
Medan omvärlden bestämt sig för att han var skyldig nekade Troilius. Vid sin sida hade han Sabina Gehrmann.
»Ja, det fanns en lojalitet hos mig till ägaren. Han nekade ju till anklagelserna. Jag var tvungen att förhålla mig till det. Annars hade det inte gått att navigera. Jag varken ville eller kunde göra något annorlunda. Det var ju också en förfärlig sak att bli anklagad för«, säger hon.
När resultaten på DNA-proverna kom från Statens kriminaltekniska laboratorium blev bevisningen svår att bortförklara. Troilius häktades och fälldes. Den sista flärden trillade av honom som flagnande färg. Just nu har han avtjänat tvår år av ett fyra år långt fängelsestraff.
Klinikens verksamhet ingår i dag i Akademikliniken, ett av Europas främsta plastikkirurgiska företag. Verksamheten blomstrar och Sabina Gehrmann trivs i rollen som vd.
Men hur går man från en stukad lojalitet till en ny? Sabina Gehrmann vet inte riktigt själv. Trots att det gått två år har hon inte stannat upp och reflekterat fullt ut.
»Jag har inte tagit mig tid att tänka på mig själv. Men det är klart att det finns en besvikelse hos mig. Han satte mig i en besvärlig situation. Jag är irriterad över den negativa effekt det hade på mig och mitt eget varumärke«, säger hon.
Har hon funderat på att i efterhand ta kontakt med sin före detta arbetsgivare?
»Jo, det har funnits ögonblick. Men var sak har sin tid. Ibland kan det vara en god idé att ta med sig sina nya insikter och vandra vidare.«
Fortsätt läsa kostnadsfritt!
Vi behöver bara en minut…
Så roligt att du vill fortsätta läsa! Det får du strax göra, utan att betala något.
- Tillgång till våra låsta artiklar och webinar gratis!
Dina uppgifter delas aldrig med tredje part. Läs vår integritetspolicy här.