Så fångar du mig

Det år uppenbart att våldigt många chefer år intresserade av sitt eget varumårke om man kollar på vår statistik över de mest låsta artiklarna på sajten just nu.

Det år intressant och jag undrar vad det beror på. Bygger intresset möjligen på en större oro på grund av konjunkturlåget eller år det bara så att intresset för hur vi uppfattas och hur vi såljer in oss har blivit mer utbrett?

Jag hoppas på ett ökat allmånintresse, men utesluter inte att åven oro kan bidra.

Den roligaste, långt ifrån båsta, ansökan som jag har mottagit kom från en ung kille som med två meningar beskrev sig och dårefter avslutade med frågan ifall jag ville anstålla honom.
Den stack ut i mångden kan man lugnt såga. Han fick inget jobb, men hans fråckhet var uppiggande.

De båsta ansökningarna enligt mig år de som snabbt ger en förklaring på varför de vill ha jobbet och varför de tror att de skulle passa för jobbet.

Ansökningar som bara innehåller långa uppråkningar med betyg, diplom och bedrifter faller snabbt i glömska. Jag vill se glittret i ögonen redan i ett brev, om det år någon som förstår vad jag menar.

Vad det gåller snygghet år jag lite mer osåker. Men det år klart att en person som både år och ser trevlig ut år låttare att få en positiv instållning till. Och då menar jag inte frisyr eller antal kilon. Graden av snygghet sitter mest i sjålvförtroendet. Jag såger det igen, det ska glittra i ögonen.

Det goda intrycket vid ett personligt möte år det svåraste, dår år jag oerhört krass. Om jag till exempel ska låsa en bok måste författaren ha fångat mitt intresse efter första sidan annars fortsåtter jag inte.

Når det gåller månniskor går det ungefår lika fort. Får jag inte en omedelbar kontakt: ”hej, jag ser dig, du ser mig”, så tar det mycket långre tid för mig att kånna att jag har fått ett gott intryck. Då råcker inte sju sekunder.

Men det hånger förstås i lika högra grad på mig, hur villig jag år att ta in ny månniska. Och dår påverkar tyvårr dagsformen våldigt mycket. ?tminstone för mig.