Så avväpnar du ordterroristen

På något sätt känner du dig tillplattad, utan att du riktigt kan sätta fingret på vad orsaken är. Du har en olustig känsla i kroppen men utan att egentligen ha blivit ifrågasatt eller kritiserad rakt ut. Se upp! Du kan ha råkat ut för en ordterrorist, som med subtila metoder trycker ned dig.
Ordterroristen kan vara både din medarbetare, din kollega eller din chef, så det gäller att vara på sin vakt. Chef listar ett antal uttryck som du bör vara extra uppmärksam på – och ger dig svaren som återställer din auktoritet:

1. Tidstjataren

(tidsmetoden)
Kännetecken: Använder tid som vapen för att få dig att känna dig osäker. Du är för ung (=oerfaren) eller för gammal (=stelbent och tar inte till dig nyheter).

Nyckelmening:»Jag har varit här längre än du. Jag vet att det där inte funkar.«
Avväpnande svar: »Ja, jag vet att du har varit här längre än jag, men jag har inte blivit chef för antalet anställningsår utan för att jag har den kompetens som krävs.«
Resultat: När du avslöjar tidstjataren framstår åldersargumentet som ytligt. Du kan föra tillbaka dialogen till en nivå där den handlar om sakfrågor.

2. Uteslutaren

(uteslutningsmetoden)
Kännetecken: Använder olika medel för att göra dig osynlig och dina argument ointressanta. Till exempel ignorerar dig på möten för att i stället titta i sina papper eller prata med bordsgrannen. Fattar beslut som berör dig när du inte är närvarande.

Nyckelmening: »Var du inte där är det ditt problem.«
Avväpnande svar: »Det är inte mitt problem utan ett problem. Eftersom vi arbetar tillsammans förutsätter jag att vi kan fatta beslut tillsammans.«
Resultat: Du flyttar fokus från dig själv till er gemensamma arbetssituation och gör på så sätt dig själv synlig. När människor pratar med varandra medan du håller en presentation så uppmärksamma det. Då brukar småpratet tystna.

3. Ekot

Kännetecken: Återupprepar dina förslag och gör dem till sina egna utan att notera att du sa det först.
Nyckelmening: »Jag fick en sådan lysande idé … /presentation av din idé/ … vad tror ni om det?«
Avväpnande svar: »Vad roligt att du tycker om idén som jag presenterade på förra mötet.«
Resultat: Antingen har ekot glömt att det var din idé från början och blir lätt förvirrad. Eller så blir han arg och fortsätter att hävda att idén var hans. Ett annat alternativ är att han bjuder in dig och ger dig den uppmärksamhet du förtjänar. I vilket fall kommer han att akta sig för att agera eko nästa gång.

4. Underdog

(hierarkimetoden)

Kännetecken: Ser världen utifrån hierarkier. Du plattas till för att du är över eller under i hierarkin. Chefer är antingen elaka eller förväntas vara gud fader själv.
Nyckelmening: »Det där säger du bara för att jag är tjej.«
Avväpnande svar: »Nej, så säger jag för att jag tycker det. Det var inte personligt menat.«
Alternativt:»Hur tänker du då?«
Resultat: Genom att öppet och vänligt ställa frågan: »Hur tänker du då?« tvingar du samtalspartnern att utveckla sin inte alltför genomtänkta argumentation. Då faller den ofta platt till marken.

5. Problemflyttaren

(projiceringsmetoden)

Kännetecken: Får den som kommer med kritik att känna sig skyldig. Flyttar över problemet från sig själv till dig. Gärna med huvudet på sned och ett »stackars dig«-tonläge.
Nyckelmening:»Vad tråkigt att du tar det så!«
Avväpnande svar: »Det handlar inte om vad jag känner utan om ett verkligt problem som jag vill dryfta med dig.«
Resultat: Det är viktigt att lyfta frågan från dig. Hamna aldrig i situationen att du ska diskutera ditt känsloläge när du i själva verket vill lyfta fram ett problem på arbetsplatsen. Om du vägrar gå in i en offerroll tvingar du problemflyttaren att ta ansvar för sin del.

6. Den fördomsfulla

(stereotypmetoden)

Kännetecken: Vet precis hur du är eftersom du är chef, född utomlands, kvinna, homosexuell eller vad som passar bäst i sammanhanget. Vill helst inte få sina fördomar ifrågasatta.
Nyckelmening: »Men lilla gumman…«
Avväpnande svar: »Den där benämningen har jag hört förut. Menar du att jag är liten till växten, i värde eller ung?«
Resultat: »Lilla gumman«-sägare blir allt ovanligare, men de finns fortfarande kvar. Genom att ifrågasätta stereotypen varje gång den uppträder sticker du hål på fördomarna och ni kan börja kommunicera som människor och inte som typer.

Källa: Elaine Bergqvist, författare till boken ”Härskartekniker”