Ruben Östlund om varför han inte behöver vara så kaxig längre

Filmregissören Ruben Östlund har vunnit Guldpalmen i Cannes och blivit Oscarsnominerad. Nu sitter han på sitt kontor på Vallgatan i Göteborg, fördjupad i klippningen av sin nya film Triangle of sadness. Han klipper filmen scen för scen. Det är 67 scener totalt, med bland andra Woody Harrelson som marxistisk sjökapten.

”Just nu är det är en scen med Henrik Dorsin, där han på en lyxjakt raggar lite över sin förmåga. Han går fram i baren till två tjejer och man inser att han inte har en chans. Men han är också väldigt, väldigt rik…”, säger Ruben Östlund och skrattar.

Han tar en paus för att via Zoom vara med i nya avsnittet av podden Chef Dilemma och prata ledarskap i filmvärlden med Chefs chefredaktör Cissi Elwin.

Cissi Elwin: Vi träffades en gång i Cannes, när du var där med din långfilm De ofrivilliga. Då berättade du hur viktigt det är för dig att sätta mål. Att du hade sagt till hela produktionen: Det här är ingen vanlig film. Den här filmen ska vi tävla med i Cannes.

Ruben Östlund: ”Med den första filmen jag hade gjort, som hette Gitarrmongot, var målet att göra en film som inte liknade något annat på biorepertoaren. Om man kom med ett uttryck som kontrasterade sig hårt mot andra så förstod jag att man skulle vinna ett utrymme. Så det finns en taktisk tanke hela tiden i mitt arbete.”

”Gitarrmongot blev en ganska kreddig film hos vissa filmkritiker och hos filmintresserade. Men i andra delar av branschen blev vi mindre populära, som där man skulle ha en stor publik för att vara framgångsrik. Men inom filmen finns också ett tredje rum, som är prestigerummet. Med Cannes och Berlin och filmfestivalerna som står för någon sorts kvalitetsstämpel.”

”När man säger: ’Den här filmen ska vara med i Cannes’ till en finansiär så förstår finansiären att: ’Jag tar en risk om jag inte säger ja till det här projektet. Det kan var så att de lyckas, även om de har satt sin ribba högt.’”

Ruben Östlund ger ett annat exempel på vad ett högt ställt mål kan göra för ett team, från filmen Turist.

”Då sa jag att det här ska bli filmhistoriens mest spektakulära lavinscen. Det finns en scen när en lavin kommer mot en familj som sitter på en uteservering.”

”Jag behövde egentligen bara säga det, sedan ändrade alla medarbetare sin attityd till inspelningen och den scenen.”

”Samtidigt är det väldigt viktigt att vara försiktigt med den här typen av kaxiga uttalanden, för de kan vattnas ur om man inte menar något med dem. Då kommer medarbetarna att genomskåda mig och jag kommer förlora i trovärdighet. De kommer inte att anstränga sig så mycket som behövs för att lyckas med det.”

Ruben Östlund menar att ett sätt att motivera människor är att skapa tillåtelse att göra misstag. Han berättar om ett tal han höll på en kickoff inför de sista inspelningarna i Grekland.

”Där berättade jag om en vän till mig som är ljudtekniker. Som ung skulle han under en inspelningsdag spela in på en ö långt ute i skärgården. Det tog tre timmar med båt att komma dit. När de till slut hade kommit ut så regnade det jättemycket. Vilket gör honom väldigt lättad – eftersom han hade glömt batterierna till inspelningsutrustningen.”

”Han hamnar i situationen: ’Ska jag säga att jag har glömt batterierna eller ska jag hoppas att det fortsätter regna?’ Han hoppades att det skulle fortsätt regna och satt hela dagen och hade fruktansvärt ont i magen och hoppades bara att misstaget han hade gjort inte kulle komma upp till ytan.”

”Det blev ingen inspelning. Han var på ett sätt lättad, men lärde sig också något av det: Man måste ta tjuren vid hornen, genast när det sker.”

”Alla kommer att begå misstag. Jag begår misstag hela tiden som regissör. Det finns ingen anledning att dölja de misstagen. Vi förlorar inte förtroendet för någon som blottar sina misstag, utan vinner mer förtroende.”

Men du är krävande?
”Självklart är jag det! Man kan välja att inte vara med i mina filmer. Man kan välja som skådespelare att säga: nej jag orkar inte utsätta mig för den självkritik det innebär, den fysiska utmaning det innebär. Men vill man spela på en viss nivå i en viss liga så kommer det krävas en viss insats av dig. Det kommer göra att det blir hårdare konflikter.”

Under inspelningen av Triangle of sadness har Ruben Östlund snittat på 25-30 tagningar per scen. Rekordet är 120 tagningar.

Är det alltid den sista tagningen som blir bäst? Eller kan det vara den första?
”Ja det har hänt, och det är det totala misslyckandet för mig såklart. Då fick inte jag syn på det under inspelningen. Då har jag ju drivit scenen åt ett håll där jag egentligen har förstört det som var det initiala och det bästa. Det är lätt hänt. Man får vara försiktig och ge sig tid att lyssna.”

”Det finns en fälla i att det finns en sorts tillfredställelse i uttröttningen. Om man är totalt slut efter en dag så upplever man att: jag har i alla fall gjort allt. Men har vi gjort allt på rätt sätt är ju frågan?”

Du har vunnit några av de mest prestigefyllda priserna man kan. Har du blivit en skönare människa sedan du vann en Guldpalm?
”Ja, jag tror att jag är mycket, mycket trevligare mot alla mina filmkollegor i Sverige när jag träffar dem nu!”

”När man vill ta sig in på en arena så kan man ta sig an en sorts kaxig attityd för att erövra utrymmet. Så jag kan också se det som något som hör ihop med en viss position man har haft, eller en viss ålder, och att det har varit en metod för att våga ta sig an yrket och våg ta sig an den positionen. Sedan så bygger man upp en viss trygghet och självförtroende på grund av att man har arbetat mycket.”

Kommer du satsa på en Oscarsnominering med Triangle of sadness?
”Jag satsar på Cannes igen.”

Vill du hellre ha en till Guldpalm än en Oscar?
”Ja, det vill jag faktiskt hellre ha. Det skulle vara otroligt. Då skulle det vara som de här regissörerna som jag verkligen beundrar som man skulle ställa sig bredvid. Det är så få i det lilla rummet.”

Är drivkraften lika stark för att vinna den andra?
”Nej, det är den inte över huvud taget. Du vet i början så vill man visa de jävlarna. Men sedan inser man att man är en av jävlarna, som någon annan vill visa.”