Rent spel en fråga om överlevnad

 Klart att du litar på dina medarbetare, de är ju vuxna människor. Du vet ju vad de presterar. Men ändå – ibland slår dig misstanken: Tänk om de inte sköter sina jobb?

Du ser plötsligt ryggen på den nyanställde som tydligen går tidigare för att hämta sitt barn. Men sa han något om det?

Du ser ditt närmaste gäng, som sitter där med fingrarna på tangenterna timme efter timme.

Utför de verkligen vad de ska? Det finns ju så mycket annat man kan göra med sin dator …

Och är de hyggliga mot varandra? Du hörde några upprörda röster från fikahörnan nyligen.

Ska man behöva ha de här tankarna också, funderar du på vägen hem. Helst vill du tro gott om alla. Är det naivt? Nej, faktiskt inte. De senaste rönen kommer med en hel del intressanta besked. Hjärnforskningen är på väg att förändra den gamla bilden av att moral och känsla för fair play är en uppfostringssak. Biologin spelar roll.

Så här ligger det till: Det finns ett ställe i hjärnans främre del, i frontalloben, som är ett starkt känslocentrum. Det visar nyare studier med magnetröntgen. Känslor är förknippade med samvete och rättsuppfattning och därför finns det skäl att tro att det finns inbyggda moraliska reaktionsmönster i hjärnan.

Det hävdar Mats G Hansson, professor vid Centrum för Bioetik vid Karolinska Institutet och Uppsala universitet.  

Varför sitter moralen i hjärnan?

Det handlar om människans överlevnad sedan tidernas begynnelse.

»Vissa sociala normer har visat sig ha betydelse för evolutionen. De som har utvecklat en känsla för rent spel har stått sig bättre under människans utveckling«, förklarar Mats G Hansson.

Tänker man efter så låter det rimligt. För att en grupp, ett lag, en familj eller en organisation ska kunna hålla ihop behöver alla vara schysta mot varandra. Motsatsen är splittring, inbördes strider, konkurrens, avund och –  you name it.

Fusk kan möjligen vara lönsamt för en eller några få i stunden, men för teamet är det förödande. Det är inte bara fusket som handling som är oetiskt, det är synnerligen okamratligt att glida förbi kollegerna med otillbörliga medel.

Tänk dig en kappsegling där en båt har en dold motor som ger extra kraft och får den att – kanske mot alla odds –  svepa förbi medtävlarna i upploppet och gå i mål som etta. Tänk dig att du sitter i båten som då blir tvåa – skulle du inte bli rasande? Skulle det dessutom vara landskamp och fuskbåten var en i ditt eget lag, skulle ditt raseri växa till tokstyrka eftersom fuskandet sannolikt hade diskvalificerat hela ert team.

Vilken ofantligt illojal handling, skulle du tycka. Och aldrig mer skulle du lita på den skeppare som gjort något sådant.

Det är kanske därför människor upprörs så av dopning inom idrotten. Prestationer på sportarenorna når ingen utan stora ansträngningar och träning – ungefär som det är i arbetslivet. Och så kommer någon och hoppar högre eller längre tack vare något kemiskt uppåttjack. Det upplevs som djupt stötande och få människor blir så utfrysta som de som ertappats dopade.

Vem minns inte Ludmila Engquist? Hon föll från piedestalen till botten i ett slag. Plötsligt var hennes guldmedaljer och idrottsutmärkelser noll värda. Hon var ute, fördömd.

Även djuren har en sorts moral, enligt Mats G Hansson. Hos till exempel hyenan är det tydligt (fast man inte hade trott detta om just det djuret). Passerar de gränsen, straffas de av andra i gruppen. Djuren är noga att lära sina ungar vilka regler som gäller.

Vardagligt småfusk ägnar vi oss alla åt med jämna mellanrum. Gå mot röd gubbe eller dra till en vit lögn på jobbet när man egentligen sov över väckarklockan till exempel. Men så finns vissa som verkligen handlar oärligt. Då stämmer väl inte resonemanget med den medfödda moralen? Mats G Hansson:

»Också det sociala och kulturella arvet påverkar en människas moral. Det nya är att vi ser att det finns nedärvda mekanismer som styr vårt moraliska beteende. Men vi har inte alla svar än.«

Fast ser man sig omkring är fuskarna i minoritet. De flesta människor fuskar inte, inte ens när de inte riskerar att bli upptäckta. Dina medarbetare sitter inte och privatmejlar eller privatsurfar i timmar. De försöker inte att smita hem tidigare. De är inte oschysta mot varandra för att vinna fördelar. Om det händer, är det undantag och då måste du som chef ta tag i det.

Bestäm dig för att lita på människor, det är i alla fall roligare än motsatsen. Dessutom är tillit en bra chefsegenskap.

Ju mer man vet, ju mer man kan mäta, desto större blir misstänksamheten. Så det gäller att se upp. Det är fullt möjligt att magnetröntga hjärnan på de sökande vid nästa rekrytering för att se hur känslocentret i frontalloben reagerar. Då kan man sålla bort dem med svagare tecken på moral ungefär som man sorterar undan vem som helst som inte svarar mot sökprofilen.

Skulle du känna dig lugnare i en sådan framtid?