Per Grankvist: ”När floden brinner”

Cuyahogafloden har fått sitt namn efter hur den ringlar sig norrut genom nordöstra Ohio som en brungrön kopparorm i riktning mot Eriesjöns strand. På Aniroquoian-indianernas språk betyder “cuyahoga” den krokiga floden. Det är egentligen inget betydande vattendrag vi talar om, bortsett från att staden Cleveland så småningom växte upp vid flodmynningen. Få kände förmodligen till floden innan 1969 den i tidningen Time namngavs som ett exempel på hur förgiftade många amerikanska vattendrag blivit.

I juni det året fattade Cuyahoga eld när en gnista från ett förbipasserande tåg antände oljeindränkt avfall som flöt i floden tillsammans med industriavfall från allehanda fabriker. I Time beskrevs vattendraget som ”en flod som osar snarare än flyter fram” och ”där människor inte drunknar utan blir upplösta”.

Den hade faktiskt redan fattat eld ett dussin gånger förr och flodbranden 1969 blev först ingen stor nyhet, inte ens i Cleveland. Begreppet ”flodbrand” hade inordnat sig i den lokala vokabulären. När reportrarna dök upp var elden redan släckt. De bilder som Time använde var hämtade från en flodbrand som inträffat sjutton år tidigare.

Att tänka att händelsen inte framkallade någon tanke hos de chefer som ansvarade för utsläppen, ja det förefaller absurt idag. Men så småningom blev flodbranden en gnista som tände insikten om eget ansvar. Men inte hos alla.

Tätt och tungt likt dropparna i ett skyfall över Gävle har argumenten för ett klimatmedvetet ledarskap landat i det här numret av Chef. De förnuftiga skälen till att ta klimatkrisen på allvar översvämmar sidorna likt oväntade regnmängder i Falun. Det är ändå inte säkert att ett överflöd av sakliga argument tränger igenom våra emotionella föreställningars sandvallar.

Här är ett annat försök: Hur får det dig att se ut som chef, som ledare och förebild för andra om du inte gör saker istället för att fortsätta prata om klimatfrågan som viktig? Kommer folk att tänka på dig som en öppen och förändringsbenägen ledare om du inte vill prata om att våra liv och vardag måste ändras radikalt, men att det också kommer föra med sig nya möjligheter till att öka vår livskvalitet? Framstår du i andra människors ögon som handlingskraftig om du efter en sommar som denna inte prioriterar aktiviteter för att anpassa er verksamhet för att på alla tänkbara sätt minska er klimatpåverkan? Uppfattas du som en empatisk ledare om du inte tar medarbetarnas klimatoro på allvar och inte tar tillfället i akt att engagera dem för att tillsammans arbeta för att minska er påverkan?

Svaret sammanfaller med det som tidigare sagts på i detta nummer. Om du inte ser till att ni gör saker som gynnar klimatet på arbetsplatsen och på den här planeten är du en riktigt dålig chef.