Per Grankvist: ”Äntligen kan jag berätta…!”

Det verkar inte finnas en enda person på Linkedin som heter Narcissus, varken i för- eller i efternamn. Men dragen uppträder hos många. De syns tydligast när någon inleder ett inlägg med orden ”Äntligen kan jag berätta…”, skriver Chefs krönikör Per Grankvist.

Krönikor
Publicerad
Per Grankvist, krönikör på Chef

Hur vet man om man blivit förälskad i sin egen spegelbild? För Narcissus hände det när han såg sig själv för första gången speglad i vattenytan på en källa. Han lär ha varit otroligt snygg, en tiopoängare faktiskt. Och varför skulle vi tvivla på det? Killen var ju påhittad så det är fullt rimligt att han också såg sagolik ut.

Hos tonåringar uppstår det relativt ofta när de ser sig själva för första gången speglade på en telefon. De behöver inte ens se ut som tiopoängare – sådant kan ju olika filter fixa – utan det är tydligen en del av en fas under tonåren som alla går igenom. Självupptagenhet, självförhärligande och överdriven tro på den egna förmågan är egenskaper som hör tonåren till men som också är centrala drag i den personlighetstyp vi kallar narcissistisk.

Det verkar inte finnas en enda person på Linkedin som heter Narcissus, varken i för- eller i efternamn. Men dragen uppträder hos många. De syns tydligast när någon inleder ett inlägg med orden ”Äntligen kan jag berätta …”. Budskapet är vanligtvis att personen fått ett ganska ointressant mellanchefsjobb på en organisation du aldrig hört talas om, strax utanför Mora. Det krävs självupptagenhet, självförhärligande och en god portion överdriven tro på den egna förmågan för att komponera ett sådant inlägg.

För det första: Ett ”äntligen” tyder på att en folkmassa ivrigt väntat på ett besked. Det har ingen gjort. Anta aldrig att någon har sitt liv på paus i spänd förväntan på att du ska meddela dig.

För det andra: Vi vet inte ens vem du är. Kanske sågs vi på en konferens i Upplands Väsby, kanske möttes vi i Per Holknekts kommentarsfält en gång, kanske sågs vi på ett möte 2014? Grejen är att vi inte minns och det spelar ingen roll. Du är bara ett av hundratals små ansikten som syns i flödet, det är allt.

För det tredje: Ditt nya jobb är ointressant för de allra, allra flesta. Du försöker blåsa upp det till något unikt, men det är precis lika trist som alla andras jobb. Du försöker få det att verka som om organisationen är en elittrupp och att urvalsprocessen var lång och tuff, men vi förstår alla att du hittade jobbet på monster.com, fick jobbet på grund av någon diffus magkänsla någon hade om att du inte verkade helt inkompetent, i alla fall. Du kommer att få en grå Ford Mondeo som tjänstebil, precis som alla andra och den kommer att stå parkerad någonstans utanför Mora.

Inte ens om vi borde bry oss, bryr vi oss. Inte ens om du ska börja göra skitspännande grejer på Google bryr vi oss. Ärligt talat: Deras kontor ser ut bara ut som ett vuxen­tivoli i technicolor för att kompensera för att produkten är så fruktansvärt grå. De måste ju muta folk med godis bara för att de ska dyka upp! (Det är ett varningstecken, inte en förmån.)

Inte ens Kamala Harris skrev ett äntligen-­kan-jag-berätta-inlägg, trots att en hel värld väntat på besked, trots att alla vet vem hon är och trots att urvalsprocessen var både lång och krånglig. Skriv om saker du lär dig och som du vill dela, men skriv inget om dig själv om du inte lägger till #narcissus

Fakta: Per Grankvist

Ålder: 44 år.

Familj: Partner och två barn.

Bor: Stockholm.

Gör: Grundare och ­chefredaktör för Vad Vi Vet. Journalist, författare och föreläsare.

Intressen utanför jobbet: Trädgårdsskötsel och byggnadsvård.

Fortsätt läsa kostnadsfritt!

Vi behöver bara en minut…

Så roligt att du vill fortsätta läsa! Det får du strax göra, utan att betala något.

Skapa ditt gratiskonto
  • Tillgång till våra låsta artiklar och webinar gratis!

Dina uppgifter delas aldrig med tredje part. Läs vår integritetspolicy här.