Om kalas, hår och skandaler

Aldrig tidigare har vi haft så många unika besökare till chef.se. Sedan årsskiftet har trafiken till chef.se ökat med 213 procent. Inte många sajter – om ens någon – kommer i närheten av en sådan ökning.
Vi är hemskt glada för allt fler hittar till oss och hela tiden återkommer. Ni som redan gillar sajten i dag har mycket trevligt att se fram emot, för på den här webbplatsen kommer det att hända mycket framöver.

Killen med det tvåfärgade håret som jag skrev om för ett par dagar sedan har fått väldigt mycket uppmärksamhet, i princip varenda tidning och debattprogram har avhandlat händelsen. Helt klart är det här med vårdad klädsel något som oerhört många har en åsikt om. Debatten lär fortsätta.
(För övrigt kan jag berätta att Marielle som jobbar med vår kursverksamhet också har tvåfärgat hår. )

En annan het debatt om ett mycket mer angeläget ämne är säkerheten på skolorna. Hotade och överfallna rektorer har blivit mer eller mindre vardag, verkar det som. För att inte tala om bombattacken mot åklagaren i Trollhättan. Hur hanterar man som chef risken att man själv eller ens medarbetare kan bli överfallna? Låsta dörrar, säkerhetsvakter, livvaktsskydd, hemligt telefonnummer? Vad händer då med kreativiteten, kvaliteten och förmågan att rekrytera och behålla personal? Jag är allvarligt bekymrad.

Veckans mest oviktiga och oseriösa läsning i media är helt klart pajkastningen om Unni Drougges senaste bok. Först går Jan Guillou ut i Svenska Dagbladet och förlöjligar Unni Drougges hela författarskap och påstår att allt i senaste boken bara är lögn. Den omskrivne mannen råkar dessutom vara Guillous litterära agent.
Ett par dagar senare kommer Drougges försvar i samma anda. Guillou förlöjligas så att det står härliga till. I dag talar huvudpersonen i dramat själv ut. Och det är smaskigt, privat och alldeles, alldeles förfärligt.
Oavsett sanningshalt i romanen hade inte Drougge kunnat få bättre reklam än så. Boken kommer att gå åt som smör i solsken.

Nu ska i alla fall jag, webb-Johan och annons-Tomas äta sushi och prata annonser. Det är väldigt seriöst.

PS. Vet ni förresten varför det är ett l i salt men två i kallt trots att orden uttalas med samma betoning? Jag skickade den frågan i går till hela företaget. Det var bara Björn på marknadsavdelningen som visste svaret, eller vad säger ni om det här?

För att kallt är en adverb-böjning av "kall" så klart, därför får det vara
två l (tre konsonanter).
Däremot böjs adjektivet "lätt" till "lätt" också som adverb, dvs inte
"lättt" som det kanske borde ha hetat.

Sen är det ju två vokaler: lt, då blir a kort.
en balt = nån från Baltikum utalas också med kort a.
eller palt eller spalt eller malt (i öl). 

Imponerande, eller hur? Funderar bara på hur bra jag kommer att lyckas med den förklaringen för min femåring.