”Om det inte går – gör det ändå!”

Inte förrän jag tog kontrollen, blev chef, över mitt liv och mig själv lyckades jag omvandla mitt liv till något värdefullt för någon annan. Att få vara chef över sig själv är en ynnest och en frihet. Det är dock inte alldeles enkelt i kulturkretsar.

Jag var företagare långt innan jag insåg det själv. Redan som ung, arg socialist på Andra Långgatan i Göteborg var jag företagare. Som sjuttonåring, 1989, affischerade jag och vännerna ner Göteborg om nätterna där vi berättade att vi precis hade startat vad som skulle bli Sveriges största rockband The Christer Petterssons. Vi fick fel. Men det stoppade oss inte.

För sju år sedan stod jag på botten. Jag fick varje vecka långa, distinkta brev från Kronofogden. Var jag full öppnade jag dem, var jag nykter lät jag bli. Under alla omständigheter hamnade de i pappkassen i garderoben.

Min kropp var nedbruten. Jag hade gikt, vägde nästan nittio kilo, och hade inga drömmar om ett annat liv.

En lördag bestämde jag mig.

Jag hällde ut all sprit jag hade hemma, städade noga, ringde Anonyma Alkoholister, sa upp lägenheten i Göteborg och började göra vad andra rådde mig att göra.

Jag har gått ifrån att leva på socialbidrag och tiggeri av vänner, till att ha en månadsinkomst på över 100 000 kronor.

Har detta förändrat mig? Ja, till viss del. Jag är både friare och mer bunden i dag. Har man inget har man inget att förlora. Jag vet att mitt liv inte alltid kommer att se ut som det gör nu. Ingenting består, varken ekonomisk katastrof eller ekonomiskt högtryck.

Av de litterära (och andra) framgångar jag haft har jag själv sökt upp nästan alla. Ingen har erbjudit mig ett skit. Efter att ha skrivit om italiensk fotboll, utan ersättning, för Svenska Fans under några år ringde jag själv upp Martin Kroon och Daniel Berglund på Expressen och förklarade att jag gärna ville skriva om italiensk fotboll för Expressen. Jag fick jobbet.

Sedan skrev jag ett mejl till Magnus Alselind och erbjöd mig att skriva krönikor i huvudtidningen och då fick jag det jobbet. Jag ville arbeta med Wayne Hussey, som är min stora idol från The Mission och The Sisters Of Mercy och hösten 2010 turnerade vi runt i Sverige. I våras var vi i en skivstudio utanför Varberg och spelade in en skiva.

Om jag skulle ha lyssnat på alla kråksånger hade jag aldrig gjort någonting av detta. Jag hade blivit vid min läst. Jag hade suttit i en liten lägenhet i Göteborg och skrivit svåra dikter till sju svartklädda gymnasietjejer och på sin höjd uppträtt inför tio personer på biblioteket i Herrljunga.

Allt detta blev jag i olika grader av beslutsamhet avrådd från att försöka mig på. Jag gjorde det ändå.

Där har vi nyckeln till all god konst, och till företagande. Gör det ändå!

Samma sak var det med projektet att bli partiledare hösten 2011. Det var en entreprenörstanke. Jag hade en tanke om att Sverige var redo för en ny sorts politiker. Så jag flög högt och kraschlandade. Jag fick sparken från ett jobb på TV4 och blev heller aldrig partiledare.

Samma dag som jag fick sparken från Kvällsöppet ringde Thomas Mattsson, chefredaktör på Expressen, och erbjöd mig ett eget webb­teveprogram.

Även när man misslyckas öppnas nya dörrar.

Alla talar om drömmar. Men drömmar är inte värda grus om de inte förverkligas. Då blir de i stället monster som jagar dig om natten. Livet är för kort för att sitta och snacka om drömmarna. Förverkliga dem. Lev dem. Och när folk av olika anlednin­gar säger att det inte går – gör det ändå!

Låt ditt hjärta bli din enda kompass.