»Odla gnällspikarna«

Finns det något som går upp mot att få ett instämmande i sina förslag, någon som tycker lika? Att få njuta och vältra sig lite i självförträfflighetens varma gyttjebad? Knappast.

Och om många håller med, då måste jag väl inte ödsla tid på gnällspikarna, de som laddar för att enbart se svårig­heterna eller de som också säger »ja, det är bra, men ..?«
Svaret är jo.
Det är ju dem jag borde lyssna på.

Motkrafterna är det enda som gör att förändringar kan leda framåt. Så våga odla dem.
Visst kan det vara så att de som är emot kan ha grumliga skäl att vara emot, men precis lika grumliga skäl kan ju faktiskt de som säger ’jaha’.

Antingen har gnällspikarna rätt och då har du inte gjort en tillräckligt bra analys. Eller så har de fel, men då ger de dig i alla fall möjlighet att pröva dina argument och inte minst motiv.

Så det bästa är att leta efter invänd­arna. För det är många gånger självständiga tänkare som orkar ha invändningar och som vågar låta bli att hålla med chefen.

Jag var ju helt säker när vi diskuterade att som i dansk public service ha särskilda nyhetssändningar för unga i P3. Inte tyckte jag, och fick stöd för det. Ekot gör så begripliga nyheter att de fungerar för alla och dessutom finns det en poäng i att alla ska höra samma sak, som en sorts rättvisa och gemensam kunskap. Jag kände ett stort stöd för dessa kloka synpunkter och så var det hela klart.

Men, hörde jag någon invända, tror du att unga och de som är äldre än P3:s målgrupp har samma referenser? Hur många av de yngre har levt med Berlinmuren eller varit med om kärnkraftsdebatten, det vill säga kontexten för de nyheter som äldre generationer har, men inte den unga. Fattningsförmågan är inte sämre, men väl bakgrunden till en del av det som händer.

Min fattningsförmåga ökade och vi införde P3 Ny­heter. Dessutom spiller ämnen och frågeställningar för unga över i de »vanliga« Ekosändningarna.
En stående del av varje analys borde vara »är det egentligen inte tvärtom?«. Det gäller överallt och inte bara journalistiken; men där gäller det i synnerhet.

Och det är därför den granskande journalistiken är så viktig.
För många år sedan lät det så här i nyhetsrapporteringen: »Det oprovocerade våldet ökar, i synnerhet mot äldre. Det är livsfarligt att gå ut. Man blir genast nedslagen av unga.«

Det refererades bland annat till ett fall där en äldre kvinna ganska brutalt hade misshandlats i tunnel­banan.
Bilden av att »så här är det« målades upp.

När vi på radion granskade det här fallet fann vi att kvinnan hade varit berusad och under hela tunnelbaneresan bråkat med en grupp ungdomar, som till slut klippte till. Kvinnan avled av de skador som hon ådrog sig.

Helt oförsvarligt, naturligtvis. Det var våld.
Men det var inte oprovocerat våld.