Nye ärkebiskopen återinför friden men utmanar ingen

Ännu färre kan som han sammanfatta en diskussion så att alla känner sig både nöjda och hörda.
Kort sagt: Med den proffsige Anders Wejryd som ordförande kan de flesta stormiga frågor avhandlas utan att mötet urartar.
Denna talang väcker både beundran och förundran bland hans kyrkliga medarbetare. Men den skapar också bilden av ärkebiskopen som en tjänsteman snarare än färgstark förkunnare.

LÄS MER: Fler Cheftester
»Anders är en sann diplomat«, konstaterar en medarbetare. »Det gör honom skicklig på att hålla samman en grupp, men knappast till en drivande ledare.«
Andra tycker sig ha sett ett småleende leka i mungiporna på den seriöse Anders Wejryd under mötena.

»Visst, han är noggrann, ambitiös och påläst. Men han håller en befriande distans till ärendena«, säger en av dem som har iakttagit honom. »Han har glimten i ögat även i seriösa sammanhang.«
När Chef ringde runt bland tidigare och nuvarande medarbetare för att höra vilka som är Anders Wejryds bästa ledaregenskaper lyste ord som visionär och eldande med sin frånvaro. Ändå är de flesta överens om att Anders Wejryd är den ledare Svenska kyrkan behöver. I alla fall just nu.

Flera av de intervjuade anförtror oss att de drog en suck av lättnad när Anders Wejryd stod som segrare i ärkebiskopsvalet 2006, även om han inte var deras förstahandsfavorit.
»Jag måste erkänna att jag blev ganska lättad när det blev han«, säger en av dem. »Varje gång en ny ledare ska utses sitter man med hjärtat i halsgropen. Det känns skönt att kristenheten inte utsåg någon ännu mer konservativ.«
»Han är väl inte den djärvaste ledaren vi kunde få«, säger en annan. »Jag önskar att han ville driva på lite oftare och jag tror att kyrkan i långa loppet skulle vinna på om ärkebiskopen var mindre diplomatisk.«
Men alla är inte lika förstående.
»Han verkar vilja vara vän med alla. Då blir det ett lamt och utslätat ledarskap och det fungerar inte«, säger en kritisk röst.
Anders Wejryd leder en organisation som har tappat medlemmar under de senaste åren, även om antalet utträden har minskat sedan 2004.
Ändå uppsöker en majoritet av svenskarna kyrkan när det ska vara högtidligt eller vid stora, dramatiska händelser.

Det är ofrånkomligt att jämföra Anders Wejryd med hans föregångare på ärkebiskopsstolen – den stridbare KG Hammar, som väckte starka känslor både inom och utanför Svenska kyrkan.
Mest stormade det när KG Hammar i en intervju meddelade att han inte var bokstavstroende och tillät sig tvivla både på jungfrufödsel och att Jesus hade gått på vattnet. Då blev det – om uttrycket tillåts – ett Herrans liv. Visserligen hävdade KG Hammar att han hade samma rätt som alla andra att yttra sig som privatperson, men det var han ganska ensam om att tycka.

En sak kan vi vara säkra på. Något sådant skulle Anders Wejryd aldrig undslippa sig. Till skillnad från KG Hammar, uttalar sig Anders Wejryd enbart i kraft av sitt ämbete.

»Och det känns tryggt«, säger en medarbetare. »Att en ärkebiskop gjorde anspråk på att få inta två positioner kändes ganska anspråksfullt.«

Vid en första anblick kan därför Anders Wejryd se ut som den perfekta kompromisskandidaten. En sådan ledare som en organisation behöver efter några år med en färgstark och kontroversiell chef vid rodret. Enigheten är stor om att Wejryd är en lagspelare.

»Men han verkar vekare än vad han är. Anders kan säga nog så vassa saker som KG, om bara folk lyssnade«, menar en av de lyhörda.

När Anders Wejryd år 2006 blev Sveriges 69:e ärkebiskop var det första gången en ärkebiskop valdes direkt av kyrkan. De som får rösta är ledamöterna i stiftsstyrelser, domkapitel och kyrkostyrelsen, plus vanliga präster och lika många lekmän i Uppsala stift.

Innan kyrkan skildes från staten var det regeringen som utsåg ärkebiskop bland tre föreslagna kandidater.
»Kanske är det därför det inte snackas bakom hans rygg«, spekulerar en av de röstberättigade. »Han har en djup förankring i Kyrkosverige.«
Med Anders Wejryd har Svenska kyrkan fått en ärkebiskop med relativt stor erfarenhet av ledarskap, bland annat som chef för Ersta sjukhus i Stockholm. Och det vet alla att det kräver sin chef att kämpa med vårdbudgetar och sparbeting.
»Anders är en erfaren chef«, konstaterar en medarbetare. »Han kan bemöta utmaningar med nyanserade argument och hittar alltid en bra lösning.«
»Men han är väldigt snäll, nästan dumsnäll ibland«, fortsätter samma medarbetare. »Han har svårt att sätta gränser, och när han någon gång gör det förstår inte alla att det är allvar. Då kan det hända att han tar till lite i överkant när han ryter till.«

Ett exempel är bråket med kvinnoprästmotståndaren Dag Sandahl som Anders Wejryd hamnade i när han var biskop i Växjö. Trots att det är 50 år sedan den första kvinnan prästvigdes finns några motståndsfickor kvar och i en av dem sitter Dag Sandahl. Det blev en öppen konflikt, som ledde till att Sandahl med buller och bång fick lämna sin dåvarande prästtjänst.
Där fick de som anklagat honom för att vara kappvändare och konflikträdd. Det finns frågor han inte kompromissar om – i alla fall inte om de ingår i kyrkans ordning.
»Anders är starkt engagerad i jämställdhetsfrågor«, säger en av medarbetarna. »Där kompromissar han inte.«

I dag handlar debatten om hur kyrkan ska förhålla sig till homosexuellas rätt att gifta sig. Det faktum att över 70 procent av svenskarna har sagt att »det är väl okej«, gör inte ämnet mindre brännbart inom kyrkan.
När kyrkan skulle avge sitt remissvar om homovigslar, fick Anders Wejryd användning för all sin diplomatiska talang. En statlig utredning har föreslagit könsneutrala äktenskap och att kyrkan ska få behålla sin vigselrätt och satte därmed kyrkomötet rejält på pottan. Var det kanske dags att kyrkan avsade sig vigselrätten?

Remissvaret är ett under av balansgång mellan å ena sidan och å andra sidan, mellan respekt för och reservationer mot …
»Det är klart att Anders är rädd för att kyrkan ska splittras och gör allt för att det inte ska ske«, spekulerar en medarbetare. »Därav den inlindade diplomatin.«
Andra tror sig kunna avläsa vad ärkebiskopen egentligen tycker i frågan – personligen, alltså.
»Jag tror att Anders innerst inne har valt sida, men han är klok nog att inte driva på sin flock alltför kraftigt«, säger en annan. »Även om det sker till priset av ett otydligt ledarskap, så tror jag att det är den enda vägen just nu.«

Vem vet. Kanske kommer framtidens historiker att hitta en lapp någonstans i de diplomatiskt utformade skrivelserna om homovigslar, där ärkebiskop Wejryd skrivit: »Härtill är jag nödd och tvungen…«?
En annan teori är att det skulle skada Svenska kyrkans relationer med andra, mer reaktionära, kyrkor utomlands. Och det vill ärkebiskop Anders Wejryd inte vara med om, för det är i internationella och ekumeniska sammanhang som han verkligen kommer till sin rätt. (Och till skillnad från KG Hammar, så ringde påven inte återbud när de hade gjort upp om att träffas.)
»Jag kan lugnt säga att jag är stolt över honom när han företräder Svenska kyrkan i internationella sammanhang«, säger en medarbetare. Han har goda språkkunskaper och kan tala obesvärat utan manus. Då framstår han verkligen som mycket klar i tanken.«

Den kritik som finns handlar om hans akademiska framtoning på hemmaplan. Den finns nämligen inte. Till skillnad från sina företrädare har Anders Wejryd inte disputerat, det vill säga inte avlagt doktorsexamen. Och det försvagar hans chefskap internt.
»Det är faktiskt en svaghet att kyrkans högste ledare inte har en högre dokumenterad teologisk kompetens«, anser en. »Det skulle ge större tyngd åt både ämbetet och hans uttalanden.«
»Ja, det kan bli lite för många självklarheter, nästan en pastor Jansson«, instämmer en annan. »Som ärkebiskop måste man kunna hävda sig i de teologiska diskussionerna.«
De flesta chefer kan vittna om hur svårt det är att förändra en företagskultur där gamla föreställningar sitter i väggarna. Då kan man göra sig en föreställning om hur Anders Wejryd har det. Hans organisation har i en eller annan form funnits under inte mindre än två tusen år – snacka om invanda föreställningar.

Att döma av antalet ärenden hos Arbetsdomstolen och fack är Svenska kyrkan knappast något föredöme som arbetsgivare. Organisationen är rörig med över 800 arbetsplatser, det vill säga församlingar, omkring 20 000 anställda och flerdubbelt många förtroendevalda.

Inom kyrkan gäller den dubbla ansvarslinjen, som kort kan sammanfattas i att kyrkoherden svarar för det religiösa och kyrkorådet för det världsliga. Kyrkoherden är arbetsledare för den personal i församlingen som arbetar med det rent »gudliga«, som gudstjänster, diakoni och mission. Men gränsen för hennes eller hans ansvar är sällan knivskarp, utan försvinner i ett luddigt töcken.
Och trots att ärkebiskopen inte är ansvarig blir han ändå den som får bära hundhuvudet när någon församling har skämt ut sig.
Den som är högste företrädare för en kyrka förutsätts också ha en god kommunikativ förmåga. Handlar det om en ärkebiskop borde förmågan att entusiasmera och omvända ligga högt på kravlistan. Om Anders Wejryds kvalifikationer råder delade meningar.

»Han är bra på ett du-tilltal, som stärker enskildas förhållande till Gud. Men vi skulle behöva en ärkebiskop som också klarar ett vi-tilltal, som åsyftar oss alla och hur vi lever våra liv. Martin Luther King var en mästare, men tyvärr finns inte mycket av detta hos Wejryd«, konstaterar en som gärna vill bli entusiasmerad.
Anders Wejryd höll under ett antal år mycket uppskattade helgmålsböner i radion på lördagar. Något som flera av medarbetarna minns med värme.
»Där lyckades han förmedla en stor innerlighet, han har ett tonfall som skapar närhet.«

»Anders kan tala om djupt allvarliga saker på ett lättsamt sätt, det tycker jag är en av hans största förtjänster«, påpekar en annan.
Den lediga tid han eventuellt kan unna sig ägnar han med liv och lust åt sitt stora intresse här i livet – tåg!
»Han är nästan perverst intresserad av tåg, tidtabeller och järnvägar«, berättar hans medarbetare. »Karl’n kan varenda rälsbuss!«
Men störst förundran bland de närmaste som känner till arbetsbördan väcker ändå det faktum att han på sin fritid orkar med ett sällskapsliv och dessutom verkar ha stort nöje av det.