Nu väntar uppläxning!

13 kategorier, en samlande bedömning, målplan för det närmaste halvåret och för de närmaste två åren, plus utvecklingsplaner inom samma tidsintervall. Alla kategorier ska poängbedömas och rangordnas beroende på tjänst.

Tro mig, det har vållat mig en hel del huvudbry. Men jag inser att jag för första gången i min chefskarriär verkligen håller utvecklingssamtal. Tidigare har det mer liknat bekräftelsesamtal än någonting annat. Ungefär så här kunde det gå till:

Hur trivs du?
Medarbetare: Bra.

Vad tycker du om mig som chef?
Medarbetare: Bra/Jättebra/Toppen

Saknar du något?
Medarbetare: Informationen kanske kunde bli lite bättre…

Vill du gå någon kurs?
Medarbetare: Kanske. Spanska vore kul att kunna.

OK, kul att höra. Du kan väl kolla efter någon kurs inne hos personalchefen. Nästa utvecklingsamtal blir igen om ett år.

Själv har jag bara fått utvecklingssamtal om jag verkligen krävt det.
Jamen, Camilla, vad ska vi prata om då? Du kan ju redan allt, vet allt och bestämmer allt. Räcker inte det?

Säkert är det många av er som känner igen er.

Trots att jag inte haft mitt eget utvecklingssamtal ännu är det inte det jag gruvar mig mest för. Utan det är utvecklingssamtalen ska jag ha på dagis den här veckan. För då handlar det vare sig om utveckling eller bekräftelse – utan enbart om uppläxning. Nu får fröknarna verkligen tillfälle att lägga sten på börda. ”Regina är ofta trött efter lunchen, vad tror du att det beror på?” ”Aston har väldigt dåligt tålamod, varför är det så?” ”Regina leker väldigt sällan med dockor, hur kan det komma sig?” ”Aston pratar väldigt mycket om pappa, men nästan aldrig om mamma, har du tänkt på det?”

Jag kan i alla fall trösta mig med hög mysfaktor här på kontoret. Julgran, adventsljus, stjärnor och kalender. Det enda som fattas är tomten.