Nisha Besara: ”Hjälp de unga att ta ditt jobb!”

”Det är fel på dagens unga!” Det konstaterade en medelålders person som jag hade en, milt uttryckt, intensiv diskussion med. Vi var båda engagerade i en idrott med vikande medlemsantal och när jag, mycket nyare i sammanhanget, försökte förstå varför nya och unga medlemmar inte stannar särskilt länge, så drev han alltså tesen att det helt enkelt var fel på dem. 

Det är ju lätt att tänka så. Men jag föredrar att inte döma en hel generation, utan att försöka förstå vad unga personer vill, drivs av, behöver och förväntar sig. Jag kanske inte anpassar mig till allt, men det blir mycket lättare att bottna i varför saker blir som de blir och jag kan, till exempel i en idrottsförening, göra saker lite annorlunda för att inte förlora medlemmar. 

Samma inställning gäller i chefsfrågor: Ska jag stå kvar på perrongen och läcka energi, ilska och frustration för att unga människor inte gör som jag vill att de ska göra – eller ska jag hänga med på tåget och försöka förstå? Det handlar såklart om att leda unga på ett sätt som fungerar för båda parter, som är en här-och-nu-fråga. Men framför allt handlar det om att vi medelålders chefer av idag behöver fundera långsiktigt på vad som krävs för att unga ska vilja ta våra positioner och leda. 

Så. Vill unga bli chefer eller inte? Faktum är att det inte finns något tydligt svar. Det finns olika undersökningar, men ingen gedigen forskning. Och undersökningarna visar olika saker beroende på hur frågan ställs. Till exempel visar de att unga vill ha ett meningsfullt arbete, där de har inflytande, och att flexibilitet och förmåner som passar dem är viktigare än hög lön. Inflytande verkar inte per automatik innebära att ta ett ledarskap – men det kan göra det. 

Trots motstridigheter i olika undersökningar, så finns det två otvetydiga fakta i det här: Det första är att unga i Norden vill bli chefer i lägre utsträckning än unga i resten av världen, enligt employer branding-företaget Universum. För det andra att Sverige är det land i Europa som har minst antal chefer som är yngre än 40 år. 

Varför är det så? Vad är det vi nuvarande chefer signalerar, som gör att de unga inte vill sträva efter våra platser? Kan de inte identifiera sig med oss? Vill de inte jobba lika mycket som vi gör? Det är frågor som jag går och funderar på. 

Jag hoppas att du och din arbetsplats också gör det. För i en tid av kompetensbrist har vi inte lyxen att hemfalla åt det bekväma och att vilja att allt ska vara som det alltid har varit. I själva verket är ingenting som det alltid har varit – samhällen och människor förändras ständigt.  

Det betyder att de verksamheter som vill attrahera unga som kan växa och bli chefer en dag, inte ska vara kvar i frågan ”vad kan de unga göra för att anpassa sig till oss?”, utan helt fokusera på ”vad kan vi göra för att bli mer attraktiva för unga som vill leda?”. Det kommer att kräva nya sätt att göra saker på, det kommer att kräva (potentiellt energikrävande) hantering av de som vill ha status quo. Men det kommer också att ge energi och bättre resultat i verksamheten.