Lyssna på din hjärna!

Långt däruppe på listan över goda råd till dig som chef, bland kommunikation och delegering och målsättning, brukar prioritering få en självklar plats.
Och visst, prioritering gör livet lite lättare, på arbetsplatsen såväl som på hemmaplan.
Handen upp du som säger emot. Ingen?
Nej, att göra rätt saker vid rätt tidpunkt, att ge förtur åt sådant som är mer akut än annat, är en bra ledaregenskap. Det håller de flesta med om.
Kan vi inte hantera förväntningar och sätta gränser kommer våra förutsättningar att göra ett bra jobb försämras.
Problemet är att vi gärna ser prioritering som något vi kan göra med vänsterhanden, en enkelt utförd livlina att plocka fram när det redan har blivit För Mycket.
Att planera vad jag ska göra under dagen är väl inte så ansträngande? Det är väl själva görandet, inte tänkandet, som tar kraft? Eller?

Fel fel fel fel fel, hade Brasse sagt om det var han och inte David Rock som hade skrivit boken Your brain at work.
Prioritering är en av hjärnans allra mest energislukande aktiviteter, skriver Rock.
Om jag börjar min arbetsdag med något annat än att prioritera så kommer jag ganska snabbt förlora den energi som jag skulle behöva ägna åt prioritering.
Det räcker med tio minuters läsande av e-post, för att ta ett exempel, sedan är energin slut.
Därför ska prioritering prioriteras.
Det är lätt att imponeras av hjärnans kapacitet och förmåga, men dess uthållighet är långt ifrån extraordinär.
Den prefrontala barken – den del som styr beslutsfattande och problemlösning – har mycket gemensamt med kroppens muskler: den kan utföra storverk, förutsatt att den får mycket träning och vila – och energi.
Så ur rent biologisk synvinkel borde vi alltså inte vänta för länge med att prioritera.
Likväl gör vi det.
Hellre än att strukturerat planera vår tid griper vi tag i den uppgift som ligger närmast till hands. Och medan vi löser denna så dyker det upp en massa nya bollar som vi springer på. Mot slutet av dagen känns det som att vi inte har åstadkommit något alls.
Handen upp du som säger emot. Ingen?
Men varför jobbar vi mot oss själva, när vi så väl vet att prioritering är viktigt? Varför väntar vi med att prioritera tills skrivbordet är överfullt och krafterna är slut?
Jo, för att det helt enkelt är enklare att tänka på problem (sådant som vi har sett) än lösningar (sådant som vi ännu inte har sett). Att föreställa sig något som vi ännu inte har sett eller upplevt fordrar en hel massa energi. Därför skjuter vi prioritering åt sidan för att i stället börja göra det som ligger närmast till hands, som till exempel att läsa och besvara e-post.
Det som vi känner till.

I Your brain at work får läsaren följa den nyblivna chefen Emily under en dag på jobbet. Just den här dagen är hennes viktigaste arbetsuppgifter att anställa en assistent och att skriva en offert.
Men Emily saknar erfarenhet av bådadera. Så hon gör som många av oss gärna gör; börjar med det hon känner till. Hon börjar beta av högen av mejl.
Och redan efter en timme framför datorn har hennes krafter börjat att sina.
Om jag vore Emily, hur skulle jag göra för att prioritera förnuftigt?
Ger man i det här läget ordet till expertisen så är det lätt att förvänta sig en lång, komplex förklaring, med många svåra ord hämtade ur hjärnkirurgins begreppsvärld.
Men nej, det bästa tipset är ett sådant som du själv kanske redan tillämpar i stressiga perioder: Att skriva ned det du ska göra på ett papper. Ja, så enkelt är det. Genom att göra en lista så ser jag uppgifterna framför mig, svart på vitt. De blir konkreta.
Och då kommer min hjärna att behöva jobba lite mindre. Gör jag det dessutom i början av arbetsdagen, innan mitt skrivbord har börjat fyllas på, medan jag fortfarande har ett färskt sinne, så blir ansträngningen mindre.

Jag kan hushålla med hjärnans krafter ytterligare genom att dela in min dag i olika tidsblock: ett block som jag ägnar åt tankearbete eller kreativa sysslor, ett åt möten och ett tredje för rutinuppgifter, som att svara på e-post.
Genom att skifta mellan de olika blocken på ett strukturerat sätt hjälper jag hjärnan att vila. Vore det fysisk träning skulle det innebära att jag först gör tunga lyft, sedan konditionsträning och sist stretchning.
Liknelsen är inte så dum.
Att styrketräna hjärnan gör mig till en bättre chef.