Luc Besson om sin ledarförebild

Luc besson kliar sig i skägget:

”Du måste förstå en sak; hennes pappa var en landshjälte, som körde ut engelsmännen ur Burma. Och så blir hon kär i en engelsman! Ja, det är en stor paradox”, säger han.

Luc Besson erkänner att han inte visste mycket om Aung San Suu Kyi innan han började arbeta med filmen. Han kände till att hon tilldelats Nobels fredspris för sitt arbete för demokrati, att hon suttit i hus­arrest och fängelse och att hennes parti vann Burmas första demokratiska val; det som sedan kom att underkännas.

”I artiklar framställdes hon som en väldigt hård kvinna. Hon kallades för stål­orkidén. Det var logiskt; ska du utstå så mycket måste du vara gjord av stål. Men efter att ha läst manuset förstod jag att hon inte alls var gjord av stål. Hon är full av kärlek. Hon älskar sin man, hon älskar sina barn, sitt land. Det är allt. Cynismen i vårt samhälle har fått oss att tro att man måste vara hård för att klara av det som hon ­klarar. Men hon är inte det”, säger han.

Aung San Suu Kyi var bara två och ett halvt år när en grupp beväpnade män tog sig in i regeringshögkvarteret i Rangoon och sköt hennes far, generalen Aung San, till döds.

Han, nationalhjälten som enat Burma, skulle snart bli landets premiärminister, men hans verk slogs i bitar och en begynnande demokrati föll samman.

Några år efter hans död hade militären makten. Den hade kontrollen över landets naturtillgångar, vilket förpassade människorna i ett av världens rikaste länder – här finns gas, olja, guld och mineraler – till extrem fattigdom.

Ett välmående land hade blivit en av världens sista diktaturstater, där de som har protesterat mot militären har fängslats, torterats eller dödats.

i slutet av 1980-talet, när Aung San Suu Kyi var 43 år gammal, reste hon till Burma för att besöka sin mor, som hastigt insjuknat. Hon kom till ett stökigt, farligt land.

Då hade hon inte bott i Burma på 23 år. Hon hade bott med sin mor i Indien, där denna var Burmas ambassadör, och där­efter flyttat till England där hon träffade sin man, forskaren Michael Aris.

”När hon åkte tillbaka för att besöka sin sjuka mamma sökte människorna upp henne och sade ’din far var en hjälte och han blev dödad. Du är hans dotter, vi behöver dig’. Först tackade hon nej, till slut kunde hon inte motstå deras vädjan”, säger Luc Besson.

Han var från början motvillig till att regissera The Lady. Han var upptagen med annat. Skådespelerskan Michelle Yeoh, redan klar för rollen som den burmesiska oppositionsledaren, övertalade honom att läsa manus.

Luc Besson läste, rördes till tårar och bad att få regissera filmen.

”Vad som fick mig att gråta? Den vackra kärlekshistorien mellan Aung San Suu Kyi och hennes man. Men också att de försökte kämpa för demokrati med hjärtat och inget annat. Aung San Suu Kyi vill inte ha berömmelse, pengar eller makt. Det som hon vill ha är inte för henne själv, utan för någon annan. Sådant ser man inte varje dag”, säger Luc Besson.

Som dotter till en nationalhjälte ärvde Aung San Suu Kyi sitt ledarskap. Men Luc Besson påpekar att hon aldrig själv har strävat efter makt.

”Hon är ju inte alls som de flesta andra politiska ledare i dagens samhälle. Människor slåss och rent av fuskar för att bli valda. De lägger ut fällor och sprider falsk information. Hon ombads att bli ledare. Hon bad inte om det själv, hon blev utvald av folket”, säger han.

Aung San Suu Kyi har tillbringat lång tid i husarrest. Ändå har hon alltid betraktats som oppositionens ledare. Vad gör henne så stark?

”Att hennes kamp är ärlig, den är verklig. Hon har rätt.”

Men hon var inte synlig under så lång tid, likväl var hon den självklara ledaren.

”Ja, men det förändrar inte det faktum att hon har rätt. Mandela satt i fängelse i 25 år – han hade rätt, de som hade makten hade fel. När han blev frisläppt blev det han som styrde landet. En dag kommer de här generalerna att inse att de har stulit landet från folket. Jag hoppas att de ställs inför rätta. De har satt tusentals människor i fängelse utan rättegång. De har dödat hundratusentals människor och använder fångar som slavar och minsökare.”

Aung San Suu Kyi är i dag fri från sin husarrest i ett Burma som tar små, små steg mot demokrati. The Lady är helt och hållet gjord utan hennes inblandning. Luc Besson har träffat henne, men först efter att filmen var klar.

”Hon har inte på något sätt bidragit till filmen: hon har inte bett om att jag ska göra den, hon har inte läst manuset och hon har inte velat se filmen. Det har varit väldigt viktigt. Juntan ska inte kunna säga att hon har motarbetat dem genom att bidra till min film. Hur juntan framställs i filmen är min bild, inte hennes”, säger Luc Besson.

Som regissör är du chef över film­inspelningen. Har Aung San Suu Kyis budskap påverkat dig som ledare?

”Nej, inte så mycket som ledare. Där­emot som människa. Vårt samhälle i dag är i dåligt skick. Var är förebilderna? Jag vet inte vad jag ska säga till mina barn. Så träffar jag en sådan vacker människa som Aung San Suu Kyi. Det har förändrat mitt liv.”

Hur märks det på ditt arbete?

”Hjärtat är mycket viktigare än något annat, arbetet kommer i andra hand. Men om jag blir en bättre människa, kommer jag även att bli en bättre ledare. Det är konsekvensen.”

Har du sett några exempel på sådana?

”Som ledare ser man inte alltid saker som man gör; man skadar människor. Jag försöker vara medveten om det. Men så har jag också lärt mig att säga sanningen, även om den kan vara obehaglig.”

The Lady går upp på ett stort antal biografer över hela landet i april.