Kapitalrationalisering

R =   Intäkter – kostnader
____________________
Kapital

För alla de branscher i vilka  kapitalintensiteten är en väsentlig faktor står ratio-
nalisering av kapitalanvändningen i fokus. Kapitalet i verksamheten brukar
indelas i tre huvudslag:
1. Anläggningar.
2. Varukapital.
3. Kundfordringar.

Om skillnaden mellan  intäkter och kostnader är konstant så innebär en halv-
ering av sysselsatt  kapital att räntabiliteten fördubblas. Inom ramen för PIMS
(Profit Impact of Market Strategy) har man kunnat konstatera att  kapitalinten-
siteten är en av de enskilt viktigaste faktorerna för lönsamheten i ett stort antal
affärsenheter (över 3 000). Sambanden kan åskådliggöras på olika sätt. Nedan
återges sambandet mellan  kapitalbindning och förädlingsvärdeproduktivitet.

Det finns sålunda alla skäl att arbeta konstruktivt och kreativt med kapita-
lanvändningen. Det finns ett stort antal faktorer som påverkar nivån på det
arbetande kapitalet. Av faktorer som tenderar att öka det bundna kapitalet i en
verksamhet och som samtidigt ligger inom ledningens möjlighet att påverka kan
man nämna tre huvudsakliga kategorier:

1. Marknadsorganisationens ambition att öka försäljningen genom korta leve-
ranstider och god service.

2. Distributionssystemet som byggs ut med många lagerpunkter.

3. Produktionsprocessens effektivitet i hantering av såväl varukapital som
anläggningar.

På modern ”svengelska” kallas hantering av anläggningskapital ofta för  asset
management. Kundfodringar behandlas vanligen under rubriken  cash manage-
ment.
Ett par viktiga verktyg vid arbete med kapitalet är  Wilson-formeln och
Du Pont-schemat.
Wilson-formeln
Wilsonformeln är ett sätt att beräkna ekonomisk orderkvantitet med hänsyn
till lagerkostnad, ordersärkostnad, ränta, årsvolym (efterfrågan per period) och
tillverkningskostnad.
Den enklaste formeln kan beskrivas så här:

Där:
q = Orderkvantitet i antal enheter.
K = Ordersärkostnad.
d = Efterfrågan i antal enheter per tidsperiod.
h = Lagerhållningskostnad per enhet och period ((material + förädling) x
internränta).

Det krävs emellertid en rad förutsättningar för att Wilsonformeln ska vara rele-
vant:
1. Efterfrågan är konstant och kontinuerlig.
2. Ledtiden för att beställa varor är konstant.
3. Ordersärkostnad och lagerhållningskostnader är konstanta.
4. Inga brister är möjliga.
5. Hela ordern levereras vid samma tillfälle.
6. Priset är oberoende av tid och kvantitet.

Man har gjort ett antal försök att undanröja formelns orealistiska förutsättning-
ar. Kompletteringar till formeln har medfört ytterligare databehov vilket endast
marginellt påverkat precisionen.

Du Pont-formeln
Formeln kom första gången till användning redan på 1910-talet i det amerikan-
ska kemiföretaget Du Pont. Användningen är nu spridd mer än någonsin och
fick stor betydelse för satsning på kapitalrationalisering inom svensk industri
från mitten av 1970-talet.

I Du Pont-formeln ses räntabiliteten på sysselsatt kapital (Rc) som bestämd av
produkten mellan två faktorer, vinstmarginalen och kapitalets omsättningshas-
tighet. Detta framgår av följande formel:

Med hjälp av Du Pont-modellen kan man konstatera att svag lönsamhet inga-
lunda enbart beror på vinstmarginalen utan i mycket hög grad på kapitalom-
sättningen. Formeln kan åskådliggöras på flera sätt varav nedanstående diagram
är den vanligaste illustrationen.

Som ett pedagogisk verktyg för att klargöra samband har ovanstående schema
stort värde.