Kärrbrink måste skoja

”Jag ska börja med att betala av tidsskulden till familjen" , svarar Svenska Spels avgående vd Jesper Kärrbrink på reporterns fråga om vad han ska göra nu.

Betala av tidsskulden – han säger det med ett skratt i mungipan. Och jag ryser. Kärrbrink fortsätter: ”Sen ska jag titta mig runt efter nya spännande utmaningar igen.”

Och bygga upp ett nytt berg av tidsskuld igen, antar jag.

Ur ett ekonomiskt perspektiv är det inte synd om Kärrbrink. Han kan leva gott på sitt fallskärmsavtal. Säkert kommer han också att få en massa sköna ryggdunkningar från dem som sympatiserar med att han inte kan samarbeta med Margareta Winberg. Vilken kille – så rakryggad och tuff. Må så vara. Men om han betraktar sin familj som något som debiterar honom för utebliven tid är han inget annat än en förlorare. Alla Kärrbrink look-alikes spelar ett högt spel.

Desto mer upplyft blev jag när jag läste en intervju med brottsmålsadvokaten Elisabeth Massi Fritz i Svenska Dagbladet häromdagen.

Hon har inte bara fattat grejen – hon gör något åt det också. Varannan vecka bor barnen hos henne. De veckorna finns inte övertid. Hon stänger av mobilen när hon kommer hem och öppnar inte datorn.
Elisabeth Massi Fritz säger att det inte är enkelt, men det handlar om disciplin: "Jag har fått träna mig på att hålla isär yrkesliv och privatliv utan att för den skull utesluta det ena från det andra."

I samma artikel säger hon dessutom något av det mest begåvade i det här ämnet: ”Många av mina kolleger har gått in i väggen, men där gör de ju ingen nytta. I dagens stress-samhälle måste vi stanna upp för att hitta oss själva och våra intressen, för att få plats i våra egna liv."

För att få plats i våra egna liv. Sug på den formuleringen. Det är en riktigt god karamell, söt och syrlig.