»Jag jobbade mig ur stressen«

Det var hans kollega som lyfte luren och slog numret. Sedan sträckte hon över telefonen till Fredrik Gustafsson. »Här, den här personen borde du prata med«, sa hon. Förvånad tog Fredrik emot telefonen. I örat fick han stresscoachen och hälsovägledaren Lotta Häller.

Fredrik hade förstått att han stressade för mycket och att han nog inte skulle kunna bryta mönstret själv, men han hade skjutit åtgärderna framför sig.
»Jag tänkte att ’hälsan är något jag tar sedan’. Dessutom var ju känslan inte konstant. Jag pendlade mellan att må hyfsat bra och riktigt dåligt«, säger Fredrik, åtta månader senare.

Men hans arbetskamrater hade lagt märke till de där riktigt dåliga dagarna; att den vanligtvis så pratsamme och öppne Fredrik slutit sig. Han hade blivit allt mer tystlåten och ägnade mindre tid åt sina medarbetare.

Fredrik och stresscoachen stämde träff för ett förutsättningslöst möte.
»Jag kände direkt att det här var någon som brydde sig«, säger han.

Det hördes inga fanfarer och det kom ingen konfetti från taket, men det var under det samtalet som allting vände. Det var där och då Fredrik Gustafsson började ta tag i sin stress.

Stressen har varit en del av Fredrik Gustafssons vardag så länge han kan minnas. Vid tiden för telefonsamtalet från stresscoachen var Fredrik Gustafsson pr-expert på tidningen Shortcut, satt i styrelsen för Marknadsföreningen i Stockholm, höll i ett nätverk för pr-konsulter på Stockholms Handelskammare och en kvällskurs i marknadsföring på Folkuniversitetet.

På sin fritid.
Under dagarna jobbade han som projektledare på pr-byrån Bite Communications i Stockholm. Arbetsdagarna var långa och innehållsrika och innefattade inte sällan kvällar och helger. I ren arbetsglädje kastade han sig in i projekt efter projekt. Vid arbetsdagens slut kastade han sig vidare in i något mingel eller ett föredrag eller en kurs.

Bara för att det var så kul.
Ungefär så hade hela hans liv sett ut ända sedan han började frilansa för Örebro-Kuriren som tonåring hemma i Örebro.

Då han senare pluggade media och kommunikation på högskolan i Växjö, ägnade han mer tid och engagemang åt att vara stationschef för studentradion än att läsa skolböcker.
Och när han senare flyttade till Stockholm och bytte studentliv mot yrkesliv fortsatte han att låta jobbet och fritiden flyta ihop.

När han för fem år sedan kom till sin nuvarande arbetsgivare var beteendet fullt utvecklat: Så länge något är kul är det inte ansträngande.
Fredrik Gustafsson beskriver jobbet på en pr-byrå som kreativt, men med ständiga leveranser och med korta projekt som snabbt ska ge resultat. Precis som många andra i den miljön drivs Fredrik Gustafsson hela tiden av viljan att göra det där lilla extra.

»Det är fällan med att ha ett jobb som är stimulerande, kul och kreativt. Det är så lätt att tacka ja när det dyker upp något som är roligt«, säger han.

Men entusiasmen över det roliga arbetet har en baksida. Fredrik Gustafsson släppte aldrig sina kunder ur tanken. Han vägrade tro att de kunde vara nöjda med det han presterat, inte ens då de sa sig vara det. Han överlevererade och »okynnesjobbade« på helger och kvällar.

Men det var först när hans sambo blev sjuk som han kände att läget började bli riktigt ansträngande. Tillvaron hade inte riktigt plats för fler orosmoment. Fredrik Gustafsson hittade sin egen lösning på situationen: mer arbete, fler aktiviteter. Han började till exempel läsa en kvällskurs i finska.

Till en början gick det bra att hantera läget, men när sambon så småningom tillfrisknade och pressen släppte gick luften ur honom. Stressen förvandlades från att vara en fullklottrad almanacka till att bli något som väldigt konkret ruskade om hans kropp.

De dagar som han började med att kräkas tog det honom flera timmar att återhämta sig från illamåendet. Dessa dagar hoppade han oftast över lunchen och träningen.
»Jag hade ingen energi alls«, säger han.

Fredrik beskriver situationen som »fruktansvärt jobbig«. Han var ju van vid att inte känna några begränsningar. Det var med andra ord en lätt förvirrad man med mycket rädslor och lite energi som kom till det första mötet med stresscoachen.

För den som befinner sig i samma situation som Fredrik Gustafsson gjorde i våras finns det två alternativ: sjukskrivning eller en rejäl handlingsplan som sjösätts blixtsnabbt.
Men för Fredrik fanns det egentligen bara ett alternativ: han ville jobba sig tillbaka, inte lägga sig ned och sova bort stressen. Hans bild av vad en sjukskrivning skulle innebära var glasklar.

»Det känns som något främmande och skrämmande. Den som sjukskriver sig blir borta och det finns ingen garanti för att man kommer tillbaka. Man tappar kontakten med arbetsplatsen och får inte alltid någon handlingsplan«, säger han.

Fredrik fick en handlingsplan. I diskussionerna kring hur problemet skulle lösas deltog Fredrik, Lotta Häller och Bite Communications vd Jenny Nilzon. De var rörande överens om att Fredriks hälsa skulle gå i första hand.

Trions första åtgärd var att förändra Fredriks arbetssituation genom att minska hans ansvar och antalet kunder. Sedan bestämdes att han skulle ta ledigt varje fredag i två månader fram till sommaren.

Utmaningen var att få en mental fritid, att kunna koppla bort jobbet. Under de lediga fredagarna såg Fredrik till att aldrig boka upp sig. Han fyllde tiden med att laga lunch åt kompisar, gå och träna, gå på museum.

»I början hade jag svårt att koppla bort och av jobbet. Men efter några veckor blev det en befrielse att vakna på fredagarna«, säger han.
När Fredrik Gustafsson tänker tillbaka på det beteende han hade innan han brakade ihop, blir han skrämd. »En person som knappt andas sprider ingen ro omkring sig«, konstaterar han. Men han värjer sig lite mot att likna sitt agerande vid missbrukarbeteende, även om han håller med om att handlingssättet är ungefär detsamma.

»Det är en ond spiral av något som från början är gott. Problemet var att jag inte gav mig en chans att vara mig själv. Jag har tagit mycket lärdom av det här. Och det som är positivt är ju att jag har kunnat göra en genomgripande förändring. Jag har en annan relation till mitt jobb i dag.«

På Bite Communications jobbar tolv personer. Fredrik har valt att vara totalt öppen med sina stressrelaterade problem och har inga problem att prata om det med sina medarbetare och kolleger. »Öppenheten har gjort att alla har varit med mig«, menar han.

Desto jobbigare har det varit att finna sig till rätta i den nya identitet som hanteringen av stressen har inneburit. Att han som alltid har levt på lust och arbetsglädje, plötsligt inte hade kraft att göra allt han ville.

»Jag kände inget misslyckande. Däremot kände jag inte igen mig själv. Det är svårt att se sig själv i en sådan situation«, säger han.
I dag, bara drygt halvåret senare, äter han ordentligt, sover mer och tränar regelbundet. Han har återkommande kontakt med sin stresscoach och arbetar med andningsövningar. I somras hade han fem veckors sammanhängande semester, vilket var något nytt för Fredrik.

Han säger sig vara »piggare än någonsin«. Borta är tanken på att han ständigt ska vara effektiv. I stället jobbar han mer fokuserat. Och när han arbetar mer strukturerat frigörs mycket tid.
Resultatet är att han i dag får lika mycket gjort som förut, fast på mindre tid och utan att stressa upp sig. Han arbetar återigen heltid, men håller sig inom de 40 timmarna.

Han är inte bara en stressfri och sundare människa, utan även en bättre projektledare. Sedan i höstas har han en ny, mer senior roll i företaget som creative director.
En ny roll innebär inte nödvändigtvis ny tid, men Fredrik Gustafsson känner att han har fått alla de verktyg han behöver för att skapa en tillvaro utan stress.

Han talar sig varm om »treenigheten« – han själv, stresscoachen och arbetsgivaren – och hur den möjliggjort förändringen.
»Jag kan inte ensam bestämma över min arbetssituation. Men min arbetsgivare har varit väldigt flexibel och öppen för förändring. Det har underlättat mycket för mig«, säger han.

Däremot kan han ta ansvar för sig själv. Och det har han sett till att göra, vilket är en del av förklaringen till att han i dag är återställd.
»Det är många som går till en stresscoach en gång i veckan, men som ändå fortsätter att göra likadant som förut«, säger Fredrik Gustafsson.

»Men att jag inte blev sjukskriven är en nyckelfaktor. Att jag mår bra beror på att jag aldrig släppte kontakten med jobbet. Hade jag gjort det hade jobbet blivit en stor klump som det hade varit svårt att komma tillbaka till«, säger han.

Att han nu säger sig ha »skippat alla dåliga vanor« betyder inte att Fredrik håller sig hemma varje kväll. Han är fortfarande en engagerad och social person som ogärna missar ett tillfälle att mingla. Men varje erbjudande bemöter han med frågan: »Mår jag bra av det här?«

Det har bland annat inneburit att han hoppat av pr-nätverket på Handelskammaren och tackat nej till att hålla i liknande projekt.

»Jag har en tydlig bild av vad jag behöver nu. Jag gör en bedömning från fall till fall. Jag tar en situation i taget, då känner jag att jag kan göra vad som helst utan att känna mig stressad.«
Att bli golvad och sedan resa sig upp och känna sig pånyttfödd medför naturligtvis vissa risker. Att man av gammal vana ägnar den nyvunna kraften åt jobbet till exempel.

»Det kommer inte att hända. I dag känner jag mig själv. Jag vet var gränsen går, jag har en balans nu.«
»Jag är medveten om när stressen kommer emot mig. Då vet jag att jag måste ta en kopp kaffe eller en promenad eller göra något annat. Den kontrollen hade jag inte förut.«