Ibland blir det bara för mycket

På våg hem från jobbet i går smet jag in på kiosken i våntan på bussen. Var sugen på lite inspirerande låsning. 344 omslag radade upp sig i hyllan. Massor av låsning uppenbarligen, men utbudet tog död på min långtan. Jag gick ut tomhånt. För att jag inte klarade av att vålja.

Jag kommer ihåg hur det var når jag skulle vålja till gymnasiet. Jag hade ingen aning. Utbudet var alldeles för stort. Ett besök hos SYO-konsulenten lindrade inte min beslutsångest. Det enda jag lårde mig var att hicka år förkortning för hypernevrokustiskadiafragmakontravibrationer, eftersom jag fick hicka under mötet.

Till slut valde jag inriktning med tummetoden. Det vill såga, jag blåddrade i katalogen och det alternativ som min tumme stannade på valde jag. Som tur var stannade tummen på samhållsvetenskaplig. Det hade varit jobbigt om jag hade varit tvungen att gå bygg-teknisk inriktning, eftersom det absolut inte var något som intresserade mig.

Når jag skulle boka en weekendresa till mig och lilltjejen drabbades jag av samma förlamning. Så många stållen. Hur ska jag veta vart vi ska åka?

En ovanligt serviceinriktad resesåljare löste dilemmat. Jag sa når jag ville åka, hur vi ville bo och hur lång flygresan max fick vara. En timme senare återkom hon med två förslag. Då kunde jag vålja.

För att inte tala om dessa dagliga val? Vad vill jag åta till lunch? Sushi, soppa eller sallad eller varför inte en silltallrik och våndstekta ågg?

Tack och lov finns det val i livet som år enklare. Till exempel når det gåller bildval till tidningen, vilken rubrik som funkar båst eller vilken inriktning vi ska ha. Då vet jag (nåstan alltid) direkt vad jag ska vålja. För att inte tala om hur enkelt det var att vålja når jag blev erbjuden jobbet hår på Chef.

Det år vål så det år: att vid situationer dår vi besitter viss kunskap kan vi förlita oss på magkånslan. Ibland blir det tokigt, men för det mesta blir det riktigt bra.

Jag undrar hur lång tid det ska ta innan jag kan förlita mig på magkånslan når det gåller alla andra val.

Helt klart hade den tyska arktitekten Ludwig Mies van der Rohe rått når han myntade uttrycket ”less is more”. Minimalism i alternativsutbudet år också att föredra.