Husse hjälper dig till toppen

När 20-åringen Johan Ståhl kliver in på Kvällspostens kontor i Malmö 1997 och börjar arbeta som annonssäljare har han inga tankar på att tio år senare bli vd för Sydsvenskan – Skånes största morgontidning.

Men 2007, efter en snabb karriärsrockad inom Bonnierkoncernen, blir han högste chef i en enorm tidningsmaskin med 400 anställda. Hur kunde resan gå så snabbt?

Johan Ståhl är förvisso en man med vilja och ambition utöver det vanliga. Men han har också en speciell relation till en inflytelserik man, H Inge Gyllin, hans föregångare som vd på Sydsvenskan. De har följts åt från Kvällsposten till Kristianstadbladet, till Skånemedia och till sist Sydsvenskan.

Man leds att tro att det finns en stark personlig koppling mellan de två, att de har en kemi utöver det vanliga. Men Johan Ståhl beskriver något helt annat.
»Jag är impulsiv, snabb i mina slutsatser och otålig. Inge är precis det omvända – reflekterande, lugn och sansad. Men vi har kompletterat varandra. Hade vi varit helt lika hade vi inte kunnat jobba så nära varandra.«

Johan Ståhls historia är inte unik. Det är i chefsvärlden ganska vanligt med relationer där en chef hakat på en annan. De bygger starka allianser och följer varandra från arbetsplats till arbetsplats.
Om du själv är intresserad av att hitta en »husse« behöver du inte leta efter en person som det ska säga »klick« med. Det är viktigare att rikta in sig på personer som du känner respekt för, som har en liknande syn på ledarskap och som svarar upp när du visar att du vill utvecklas. Och kanske det viktigaste av allt – de måste ha makt att påverka.

Så var det för Johan Ståhl, där ledningsgruppen för Kvällsposten, med H Inge Gyllin i spetsen, snabbt såg att han som ivrig 20-åring ville uppåt och framåt.

Därför sydde de ihop ett unikt utbildningsprogram där han fick lära sig alla delar av ett tidningshus. Han fick också inblick i maktens finrum genom att sitta med på styrelsemöten och ledningsgruppsmöten. Johan Ståhl betalade tillbaka med fina resultat som säljare och projektledare.

»Jag jobbade oerhört hårt, kanske dubbelt så hårt som alla andra. Och jag hade gott självförtroende eftersom jag hade så tydliga mål. Jag ville inte bara vara säljare. Jag signalerade tydligt att jag var beredd att satsa, och mina signaler blev besvarade.«
Som en ettrig terrier låg han på. Han ville veta mer om hur ett tidningsföretag fungerade, ville diskutera, utveckla, förstå. Samtidigt försökte han behålla sin egen integritet och ledarstil, och inte apa efter H Inge Gyllin.
»Jag pratade inte med honom dagligen och jag köpte inte hans ledarskap med hull och hår. Jag tog de bästa delarna och skrotade de sämsta.«
H Inge Gyllin och ledningen såg ett tydligt chefsämne. Från början var kontakten mellan säljaren Johan och högste chefen ganska formell. Men det ändrades snabbt.
»Han såg att jag suktade efter vägledning. Formbarheten var stor eftersom jag var så ung och inte hade någon formell utbildning. Jag tror att det var det som attraherade honom att satsa på mig. Och jag drogs till honom eftersom jag gillade hans sätt att hantera problem.«
Men för att klättra till chefsnivå inom Bonnier krävs mer än ett brinnande säljarhjärta. Johan Ståhl uppmanades att studera, han behövde lära sig marknadsföring och ekonomi.
Satsningen gav resultat. Redan efter tre år som säljare och projektledare fick han första chefsjobbet som marknadschef på Kristianstadbladet, där H Inge Gyllin blivit vd.

Sedan följde ett snabbt avancemang. 2001 startades Skånemedia där tre Bonnierägda lokaltidningar samlades under ett paraply. Johan Ståhl blev marknadschef för den helt nya organisationen. Det tunga ansvaret gjorde att han utvecklades snabbt. När H Inge Gyllin blev tillfrågad av Bonniers ledning att ta över som vd på Sydsvenskan, följde Johan Ståhl med.
Det är också ganska typiskt för en stark husse-relation. »Valparna« har en tendens att följa med så länge förhållandet gynnar båda.

Över tid kan det ske en förändring i vem som får ut mest av förhållandet. Till en början tar mentorn en stor risk eftersom adepten är ett oprövat kort. Men ju mer adepten lär sig, desto mer nytta får mentorn ut av förhållandet. Så beskriver också Johan Ståhl sin situation.

»I början var det nog mest roligt att satsa på mig, det gav Inge personlig stimulans. Underhand har jag kunnat bidra mer och drivit projekt som gett stor affärsnytta till företaget. Mot slutet blev jag nog mer obstinat. Då hamnade jag i situationer där jag var tvungen att sätta min egen prägel.« 

Har du klättrat snabbare tack vare er relation?
»Ja, det tror jag. För att avancera till högste chef räcker det inte med att ha vilja, ambitioner och kunskap. Du måste få förutsättningar att visa vad du kan. Det har Inge gett mig.«

Nu har Johan Ståhl nått en position där han kan ta sig an adepter och i sin tur utveckla nya chefer. Han tycker att det är viktigt att man ställer krav på sin husse och att man får respons. Annars kan man se sig om efter en ny.

»Om du signalerar en stark vilja att klättra så måste du också få motsvarande utmaningar. Men man ska komma ihåg att alla har sin agenda. Du måste skapa någon form av nytta för din chef. Att tro att det finns filantroper är en illusion.«

Eftersom Johan Ståhl och H Inge Gyllin har jobbat tillsammans i drygt tio år, får man lätt en bild av två män som kan läsa varandras tankar och som umgås jämt. Så ser det inte riktigt ut. I takt med att Johan Ståhl har blivit mer trygg i sin roll som vd, behöver han inte samma stöd som förut.

»Vi har mycket kontakt, men inte varje dag. Framför allt frågar jag honom om råd när det gäller stora beslut. Men det är inte alltid jag följer hans råd.«

När han tittar tillbaka på relationen med sin mentor kan han tydligt se att det inte bara är hårt jobb och att leverera som är viktigt för att få respekt och förtroende. Ibland måste man också vara bestämd och krävande. Johan Ståhl har ibland varit så påstridig med sina ambitioner att det varit på gränsen till för mycket.

»I perioder har jag nog varit en ’pain in the ass’ och pratat om att jag måste ha ordentliga utmaningar för att vilja stanna kvar. Jag har ständigt sagt att jag vill avancera.«