Hur hanterar man en lögnare?

I veckan fick återigen förre statsekreteraren och Göran Perssons närmaste man, Lars Danielsson, löpa gatlopp i media. Det mesta talar för att han inte alls var på jobbet den där ödesdigra annandagen när tsunamin slog till mot bland annat turistkusten i Thailand.

Själv är jag hjärtligt trött på hans förehavanden på annandagen. Jag utgår ifrån att han inte talat sanning, och att han redan har fått sitt straff. En värre kölhalning har inte beskådats i modern tid. Själv vädjade han i media i början av veckan att han var ”en krossad man”.

Jag är mer fascinerad av hur hans omgivning hanterat frågan Lars Danielsson. Det finns lärdomar att dra för oss chefer med medarbetare som hamnar i kriser där de till slut slår knut på sig själva. En förtroendekris börjar ofta med en liten, obetydlig lögn. Det kan handla om att man skäms, och så drar man till med en osanning för att skydda sin egen rygg. Det händer varje dag på alla arbetsplatser.

Har du skrivit rapporten till ledningsgruppen? Ja, den är i stort sett klar (trots att den inte är påbörjad)?

Har du ringt de viktiga kunderna?  Självklart (fast man skjutit på det i en vecka).

Nu har Lars Danielssons eventuella lögner och slingranden en helt annan dignitet, men jag menar att stora lögner ofta börjar med små. Plötsligt är man fast.

Som chef gäller det att uppmärksamma även små lögner, och lotsa den narrande medarbetaren till en situation där sanningen, även om den är besvärande, inte får några konsekvenser. Det är som med barnuppfostran. Talar du sanning så slipper du påföljder.

Ansvaret för att en medarbetare fastnar i en härva av lögner vilar också tungt på chefen. Det bör finnas ett klimat för felaktigheter, och till och med lättja. Som chef bör man utgå från att medarbetare vill väl, och har arbetsplatsens bästa för sina ögon.

Den andra lärdomen av fallet Danielsson är den gamla sanningen att framgång delar man ofta med andra, medan i misslyckandet står man alltid ensam. Jag har själv många erfarenheter av detta. Vart tog de chefer vägen som stöttade en tidigare? Vid en kris är de plötsligt borta. Likaså många arbetskamrater, som i framgång njuter av din närhet. När du krisar, så sprider sig en odör som många håller sig borta ifrån.

Hur arbetskamrater hanterar en kris får du värdera på ett mänskligt plan. Men som chef måste du finnas till hands, även om medarbetaren gjort allvarliga felsteg.

Därför undrar jag var Lars Danielssons chef Göran Persson har tagit vägen? Eller hans kollegor i statsrådsberedningen? Kan det vara så att Persson & Co kastat honom till vargarna för att skydda sin egen rygg?

Hur bör man som chef agera när du upptäcker att din medarbetare fastnat i en härva av lögner som påverkar både resultat och stämning på arbetsplatsen?

Skriv dina kommentarer nedan. Dina synpunkter läggs upp vår hemsida, så att alla våra läsare får del av dem.