»Hur leder jag bandet?«

»Jag är medlem i ett ’professionellt hobbyband’. Med det menar jag att vi är kompetenta musiker och att bandet låter stort, men vi försörjer oss inte på musiken.

Min viktigaste funktion är att vara repetitionsledare. Det innebär att jag plockar fram ny repertoar i samråd med de andra bandmedlemmarna och förbereder repetitioner.

Bandet består av nio personer. Vi är som en ideell förening; alla deltar för att det är roligt och utvecklande. Vi har i första hand spelningar på företagsevent, kick-offer, födelsedagsfester och bröllop, och vi spelar disco, soul och glad dansant musik.

Alla har kvalificerade jobb på dagtid. Det betyder att varje timme vi ägnar åt bandet känns värdefull. Jag vill ha hjälp att göra den tiden mer effektiv.
Själv är jag grafisk designer och van att leda projekt, men att leda en orkester är något annat! Vi kan inte mäta orderingång och avkastning som man kan i andra verksamheter.

Vi vill låta bättre, utveckla oss musikaliskt och fortsätta spela på ett avslappnat, lustfyllt sätt, utan att ha en fulltecknad spelalmanacka. Men jag vet inte hur jag ska hitta en ambitionsnivå som är rimlig och stimulerande och som passar alla. Vi kan lägga olika mycket fritid på bandet, och har olika bakgrund och ambitionsnivå. Att flera av oss kanske en gång drömt om att bli stjärnmusiker kan också påverka vårt förhållningssätt.

Naturligtvis är vårt gemensamma mål att ha kul. Men för att en musiker ska vara bra krävs hantverksskicklighet, att man delar med sig av sitt jag och att man lägger hela sin själ i musicerandet. När man som ledare går för hårt fram, till exempel kritiserar fraseringen, blir det ofrånkomligt personlig kritik.

Att alla känner spelglädje och att de tillhör samma lag är självklart viktigare än att varje detalj i en låt blir perfekt.
Jag behöver verktyg för att kunna definiera ett rimligt gemensamt mål som alla kan känna sig tillfreds med. Jag skulle också vilja ha tips på hur frivilligt arbete kan drivas, till exempel när det gäller kommunikation.

Ska vi använda mejl, sms, internetkalendrar eller något annat? Och hur ska vi jobba med coachning, med förväntningar och med att sätta upp gemensamma mål?
Det kan låta som lite fyrkantiga frågor för en informell och avslappnad gemenskap i en förstärkarfylld och ljudlig replokal. Men jag vill verkligen leda vårt soulband på ett seriöst sätt!«

Personlige coachen Jonas Elfort Anderssons råd:

»Jag förstår av din beskrivning att bandet du leder är uppskattat, att publiken är nöjd och har kul. Din utmaning är att tillsammans med bandet hitta en gemensam ambitionsnivå som alla kan ställa upp på samtidigt som ni stärker det lustfyllda både vid repetitioner och spelningar.

Fundera först igenom hur din egen grundbild av bandet ser ut? Vilka förväntningar tror du att de har på dig? Hur fungerar bandet när allt är perfekt?

Gå sedan vidare till gruppen, ni behöver räta ut förväntningar, målbilder och roller. Ni behöver ett gemensamt mål, till exempel att bli det bästa professionella hobbybandet!
Jag föreslår att ni upprättar ett psykologiskt kontrakt, där ni synkroniserar era förväntningar.

Ni repeterar tre, fyra timmar varje onsdag. Ni kanske kan använda ett par timmar vid ett repetitionstillfälle att prata om hur ni ska hitta rätt nivå. Ni kanske kan göra en enkel enkät som avstamp.

✽ Första steget är att ta reda på vilka förväntningar ni har. Be var och en skriva ner vad de vill med bandet. Handlar det bara om att spela ihop då och då? Vill de utvecklas musikaliskt? Tjäna pengar? Bli kända?

Samla allas svar och vaska fram vad som är minsta gemensamma nämnare. Det kanske räcker med att ni har som mål att det ska svänga ordentligt och låta bra varje gång ni spelar tillsammans? Fundera på vad som skulle hända om ni kom överens om att ni är tillräckligt bra som ni är nu?

✽ Andra steget är att ta reda på vad var och en är beredd att bidra med för att framtidsbilden ska bli verklig. Som det är nu kommer vissa bara sporadiskt på repetitionerna, och bland dem som kommer varierar engagemanget.

✽ Tredje steget är att enas om en gemensam värdegrund, ett enkelt regelverk. Till exempel att alla ska komma i tid till repetitionerna, ha noter med sig, ha koll på vilka låtar ni ska spela, vilken tonart och så vidare.

Be var och en skriva ner vad som måste fungera för att de ska tycka att det är kul att gå till repetitioner och spelningar. Skriv ner de förutsättningar som kommer fram och vaska fram dem som alla kan enas kring.

Ledarskapskonsulten Kerstin Ljungströms råd:
»Skaffa en coach som lyssnar på er individuellt och även samlat en gång per år. Det gör det möjligt för alla att utvecklas och ni får spaning på nya möjligheter.
Gör en mejllista för alla@orkestern. Kom överens om en rubrik som alltid ska användas så att det är lätt att sortera inkommande mejl.

Inled varje repetition med ett kort möte där ni tar upp läget och vad ni vill fokusera på. Avsluta med ett lika kort möte som utvärderar vad ni har uppnått.
Fortsätt att ha roligt – för har ni inte det blir även musiken trist till slut.«

Organisationskonsulten Anders Rislings råd:
»Fastställ ditt mandat. Var lite formell. Ju kreativare, desto fastare ram behövs. Klargör era roller, är ni en ensemble eller en symfoniorkester? Ansvarar du för Takt och Ton eller är du en Maestro? Jag tror att ni väljer ensemble och att du svarar för Takt och Ton. En Maestro slår ner som en hök på varje enskild felaktighet. I en ensemble håller alla koll på alla. Man leder sig själv, men stöttar andra.

Ge och ta feedback. Var överens om att det är okej att ge feedback. Fokusera på vad som fungerar under repetitionerna. Spara konstruktiv kritik till efteråt.«