Entreprenörskap

Några karaktäristika som brukar kopplas samman med entreprenörskap är:

1. Att bygga och skapa organisationer.
2. Att skapa nya kombinationer.
3. Att aktivt undersöka möjligheter.
4. Att hantera osäkerhet.
5. Att få produktionsfaktorer att samverka.
6. Att identifi era och fylla brister och gap på marknaden.

Som framgår av uppräkningen ovan innebär begreppet entreprenörsskap olika
saker för olika människor. Även forskare inom området har varit inkonsekventa
i defi nitionen av begreppet. En person som har varit framträdande i
forskningen och idéutvecklingen kring entreprenörsskap är den österrikiske
nationalekonomen Joseph  Schumpeter. Han argumenterar att entreprenörsskap
handlar om att innovativt identifi era och utveckla:

1. Nya produkter.
2. Nya produktionsmetoder.
3. Nya marknader.
4. Nya organisationsformer.

På senare tid har begreppet intraprenörskap gjort entré i managementvärldens
språkfl ora. Med begreppet avses vanligtvis nytänkande och kreativ utveckling
inom ramarna för stora organisationer.

En samtida definition av entreprenörsskap tillhandahålls av Peter  Drucker.
Drucker hävdar att entreprenörskap inte primärt handlar om att åstadkomma
förändring, utan att nyttja de möjligheter som förändringar för med sig. Druck-
er definierar en entreprenör som en person som ”… alltid söker efter förändring,
responderar och tillvaratar den som en möjlighet”. Förändringen kan avse såväl
teknologi som konsumentbeteende och sociala normer.

Det är vanligt att entreprenörskap förväxlas med kapitalism. En och samma
person kan i och för sig fylla båda dessa roller, men analytiskt är det två helt olika
 
värden som dessa står för. Ett skäl till sammanblandningen kan vara att entrepre-
nören ofta tjänar pengar och framstår som ”kapitalist” i den bemärkelsen att han
varit tillräckligt lönsam för att kunna finansiera den egna verksamheten.

Manfred Ketz de  Vries beskriver i Harvard Business Review-artikeln ”The Dark
Side of Entrepreneurship” (1985) entreprenörskapets baksidor. Han menar att
de egenskaper som gör entreprenören framgångsrik ofta är samma egenskaper
som leder till entreprenörens fall. Entreprenören har exempelvis ofta ett stort
kontrollbehov och ett öga för detaljer, vilket är viktigt i uppbyggandet av en
verksamhet. Denna egenskap kan dock utgöra en hämsko för verksamhetens
tillväxt, då entreprenören blir stressad över att inte längre ha möjlighet att över-
blicka allt som händer.

För att förstå hur kunskaperna om entreprenörskap ska kunna användas måste
man gå tillbaka till mänsklig motivation. David  McClelland skilde på tre olika
former av motivation:

1. Makt.
2. Relation.
3. Prestation.

En person motiverad av makt vill dominera sin omgivning, vinna inflytande
och få gehör för sina synpunkter. Vad som i själva verket åstadkoms är inte det
väsentliga, även om prestationen kan vara god. Det som i själva verket driver
maktorienterade människor är just dominansen över omgivningen.  
Relationsorienterade människor vill vara omtyckta, vara vän, ha goda relatio-
ner och ser detta som drivkraften. Inte heller relationsmänniskor behöver sakna
makt eller prestera undermåligt. Det viktiga är emellertid är att själva drivkraften
är relationen – inte prestationen eller makten.

På samma sätt har den prestationsorienterade entreprenören ofta goda relatio-
ner och får makt och inflytande. Det är emellertid inte detta som är drivkraften
för honom eller henne utan just själva prestationen. Det kan vara värt att notera
att prestationsorienteringen ökar i hela världen – inte bara i företagarvärlden
utan i lika stor utsträckning inom offentligt sektor och ideella organisationer där
det krävs en god prestation för att säkra existensgrunden. Skälet härtill är den
så kallade  metakonkurrensen vilket innebär att resurserna är ändliga och man
konkurrerar om kundernas eller medborgarnas pengar och tid.

Vi avslutar med att beskriva fyra miljöer som tenderar att stöta bort och minska
motivationen hos entreprenöriella människor:

• Stillastående och stagnation.
• Byråkrati och omständighet.
• Planering och fackliga förhandlingar.
• Resonemang, taktik och diplomati.