Emad Bayoumy: ”Jag har kämpat varje dag”
Det är våren år 2000. Det företag som Emad och Karin Bayoumy kämpat för i snart tio år blomstrar nu på riktigt. Pyramidbröd, knäckebrödet bakat av en egyptier från Hulån i Dalarna har blivit rikskänt.
Den tvårummare som varit både bageri och bostad åt familjen har bytts mot större lokaler och mer mekaniserad tillverkning. De har elva anställda. Åren då företagsledaren Emad Bayoumy jobbat 18 timmar om dygnet är över.
På vägen hem från Italien, familjens första semesterresa på flera år, klagar sonen Adam, nio år, på ont i höften. När de kollar upp det får de chockbeskedet – han har skelettcancer. Bara ett år tidigare har familjens yngste son Jonas drabbats av svår diabetes.
Emad Bayoumys röst sänks när han berättar vidare om tiden som följde. Yngste sonen låg inlagd i Falun, äldste sonen på Akademiska sjukhuset i Uppsala och hemma fanns lillasyster Anna som behövde lämnas och hämtas på dagis.
Bildspel: Klicka på bilderna för att förstora dem.
Och så företaget, det snabbväxande Pyramidbageriet som familjen kämpat så hårt för. Emad Bayoumy jobbar natt på bageriet, hjälper dottern till dagis, kör till sjukhuset i Falun för att besöka sonen Jonas, fortsätter sedan vidare till Uppsala för att se till Adam. Och så tillbaka hem för att hämta dottern på dagis, leka, laga middag, natta och så jobb igen. Även hans hustru pendlar mellan sjukhusen och bageriet.
”Jag blev som en robot. Det kändes som om jag var tvungen att välja, förlora mina barn eller förlora mitt jobb”, säger han.
För att orka ber han så småningom en medarbetare att köra bilen. På så sätt får Emad Bayoumy sova en stund mellan varje stopp och han håller sig flytande.
Pyramidbageriet är i dag Sveriges tredje största tillverkare av knäckebröd, omsätter 23 år efter starten 37 miljoner kronor och har 25 anställda. Bröden, bakade enligt gamla svenska och egyptiska recept med Emad Bayoumys egentillverkade bakanläggning och vedeldade ugnar, säljs i dag även till 10 procent på export.
Knäckebrödsbageriet har fått många utmärkelser för sitt bröd och Emad Bayoumy för sitt entreprenörskap. Bakom succén ligger en unik kämparanda där den i dag frånskilda hustrun, och fortfarande goda vännen, Karin Bertils Bayoumy, haft en stor bidragande roll.
Emad Bayoumys driv att aldrig ge upp och den hårda huden kommer från uppväxten på den egyptiska landsbygden under 1960- och 70-talet. Kriget var ständigt närvarande och redan som sexåring började Emad Bayoumy jobba i farfaderns bageri.
”Jag kommer ihåg att jag ville gå i skolan. Men det blev bara fyra månader.”
Än i dag kan han bara läsa arabiska, skriva väldigt begränsat och när han kom till Sverige var tröskeln alltför stor att lära sig läsa och skriva med ett nytt alfabet.
Men han fick lära sig att räkna. Plåtburken med pengar var hans ansvar i bageriet.
Så ung som elva år fick han sitt första chefsjobb, hos morbrodern som också hade bageri. Och när morbrodern tragiskt gick bort i en olycka ett par år senare skrevs hela verksamheten över på Emad Bayoumy.
Kriget fanns hela tiden runt hörnet och regimen styrde landets affärsverksamheter med tajta regler. 1979 orkade Emad Bayoumy inte längre och lämnade sitt älskade Egypten för första gången, då för Bagdad, Irak, där han under några år drev två framgångsrika bagerier.
Saddam Husseins krig drev honom tillbaka till sitt land men ytterligare några år senare styrde ödet honom utomlands igen. Han hade blivit blixtförälskad i och gift sig med svenska Karin Bertils Bayoumy och paret som väntade sitt första barn flyttade nu till hennes hemby Dala-Järna i Dalarna.
En grå eftermiddag den 13 november 1989 landade de på Arlanda.
”Jag kommer aldrig att glömma den stunden. Jag hade sommarkläder och sommarskor. Det var kallt och jag var ledsen över att ha lämnat mitt hemland”, minns Emad Bayoumy.
Drygt ett och ett halvt år gick. Paret hade fått sonen Adam, och Emad Bayoumy hade jobb som murare, men han längtade hem.
Med de sista 400 kronorna kvar från lönen åkte han en förmiddag till Konsum i Vansbro för att handla ett paket cigaretter som tröst. Vid hyllan med mjöl kom plötsligt en tanke: ”Jag kan baka bröd, det är mitt jobb, varför inte prova?”
Han köpte två kassar fulla med olika sorters mjöl och andra ingredienser. Han lånade en väns bagarstuga med vedeldad ugn och satte igång att baka, siktekaka och gammaldags tunnbröd med pressad potatis. Klockan fem samma dag knackade han på sin första dörr. Han kom hem senare på kvällen med 2 500 kronor.
Nästa morgon registrerade han och hustrun bagerifirman.
”Jag har bråttom jämt. Jag vill att saker ska hända nu. Helst i förrgår.”
Sedan följde några tuffa år. Starta eget-bidrag villkorat av kurser i svenska och hur man startar bolag var ingenting för Emad Bayoumy.
”Jag ville klara mig själv. Jag har kämpat varje dag.”
Brödet bakades hemma i köket i familjens tvårumsstuga. Paret jobbade hårt, Emad Bayoumy ofta 18 timmar om dygnet, även lördagar. Brödet som inte beställts av butik sålde han på torget i Falun.
”Vi levde som fattigt folk, men vi tjänade pengar, vi byggde och vi växte.”
Ett genombrott kom när Vasamuseet i Stockholm ville ha fyra kartonger spisbröd till en buffé.
Försäljningen tog fart, de kunde köpa de lokaler där bageriet och kontoret fortfarande ligger och de första medarbetarna anställdes. Några av dem är fortfarande kvar. Hemmabageriet hade blivit ett riktigt företag där han var chef.
Så kom en svart morgon i januari 2002 när telefonen ringde klockan fem på morgonen. Det var sonen Adams läkare som sa att han måste komma med en gång. Karin var redan där.
”’Vi har gjort allt vi kan. Adam har bara en liten tid kvar nu, det bästa ni kan göra nu är att sitta hos honom’, sa läkaren till oss”, minns han.
Men Emad Bayoumy vägrade att ge upp. Han får hjälp att omgående flytta Adam till Huddinge sjukhus där det finns en samlad forskarexpertis. I teamet finns två egyptier och med hjälp av dem lyckas han samla ihop en grupp forskare som alla koncentrerar sig på hans son. Han tänker att om det värsta inträffar och Adam inte överlever kan deras upptäckter förhindra att andra barn råkar ut för samma sak.
”Jag var som järn. Det fanns ingen tid att gråta. Det handlade om liv eller död.”
Efter ett kritiskt vakdygn visar sonen tecken på bättring. Efter 48 timmar kunde Adam prata igen, han fick tillbaka normal färg och kunde äta lite grann. Emad Bayoumy åkte tillbaka till jobbet och efter bara ytterligare fem dygn tog han hem sin pojke.
Efter allt som hänt blev Karin Bertils Bayoumy själv sjuk och under en period stod Emad ensam med tre små barn. Eftervården i hemmet, där Adam ibland behövde dropp och sondmatning, varade i ett år. Samtidigt var Pyramidbageriet i en snabbväxande fas där produktion och försäljning behövde utvecklas.
Hur orkade han?
Svaret kommer blixtsnabbt:
”Jag fixade det. Jag hade inget val.”
Så småningom beslutade sig paret för att skiljas och Karin sålde sin andel till Emad och lämnade bolaget. Adam blev otroligt nog friskförklarad.
I dag jobbar båda sönerna på Pyramidbageriet. Adam har avancerat till vice vd och Jonas är lageransvarig. Lillasyster Anna pluggar än så länge, men jobbar också extra i bageriet.
I dag har Karin Bertils Bayoumy ingen formell roll i Pyramidbageriet, men hon finns bakom och stöttar och dyker ibland upp med lunch.
De tre barnen är bokstavligen uppvuxna i företaget. Först bakade föräldrarna i deras hem och sedan flyttade de in ovanpå bageriet i lokalerna som nu används som kontor. Mamma Karin ammade Jonas samtidigt som hon packade bröd med andra handen, minns Emad Bayoumy.
”Jag är född och uppvuxen här, har andats de här väggarna i hela mitt liv. Det känns nästan mer hemma än när jag åker hem. Vi lekte där ute på gården”, säger Adam Bayoumy, som jobbat heltid i bolaget sedan 2010, men bara sedan helt nyligen uppe på kontoret. Om två år är det tänkt att han ska ta över vd-rollen. Det var självklart för honom att fortsätta med föräldrarnas livsverk.
”Det hade känts jättekonstigt att lämna pappa med allt själv, det finns tid att göra något annat sen. Först vill jag göra det som ska göras här.”
Hur är det då att driva bolag ihop och ha sin pappa som chef?
”Det fungerar ganska bra. Men han har kort stubin, egentligen ingen stubin alls, ” säger Jonas Bayoumy.
”Han är inte jättetydlig, men han har visioner”, säger Adam Bayoumy.
De skrattar.
Adam Bayoumy fungerar inte bara som vice vd, han är också helt oumbärlig för Emad som läs- och skrivhjälp. Det är svårt att klara sig utan mejl som framgångsrik företagsledare.
”Det är ett bekymmer för mig att jag inte kan läsa och skriva, men jag kan inte göra något åt det nu, jag är 56 år. Jag vill inte lägga den tiden. Jag tycker om att jobba”, säger Emad Bayoumy.
Bröden bakades för hand till 1995, därefter utvecklade han och byggde en egen kavelmaskin och därefter en ny och större ugn där brödkakorna gräddas från ett löpande band. I dag visar han stolt upp hela anläggningen där degarna blandas, knådas, jäser, kavlas, naggas, borstas, jäser på rullband och sedan skjuts in i ugnen. Han har byggt allt själv.
Många av de anställda har kommit till Pyramidbageriet som unga. Emad Bayoumy tycker att praktisk utbildning i hantverket är viktigt.
”Jag är inte chef-chef. Det är över sedan länge. Varje person är sin egen chef. Den som fixar degen är chef för den. De vill gärna ha ansvar.”
Emad Bayoumy återkommer hela tiden till vikten av att behålla kulturarvet, att baka bröd som det gjordes förr. Att inte glömma historien. Han är otålig när det gäller en hel del, men recepten på företagets bröd, som förvaras i ett kassaskåp på kontoret, har tagits fram med mycket research och stort tålamod.
I dag kan Emad Bayoumy unna sig att jobba mindre med det dagliga och ha mer tid att planera. Han bor i ett hus vid ån Noret en bit bort från företaget. Har en egen brygga där han kan fiska och koppla av.
Han har stora planer för expansion och har köpt en tomt bredvid bageriet där han vill bygga mer produktion, lager och ett museum om brödets historia. Han vill utveckla varumärket Pyramid och göra olivolja, te och kaffe. Och öka exporten – ta sig in i USA och Japan. Kanske kan de bli 80 anställda, hoppas han.
När sönerna tar över planerar Emad Bayoumy för att spendera vinterhalvåret i Egypten.
”Det är dags nu för den nya generationen att ta över. Vi behöver ungt folk som tänker framåt.”
Fortsätt läsa kostnadsfritt!
Vi behöver bara en minut…
Så roligt att du vill fortsätta läsa! Det får du strax göra, utan att betala något.
- Tillgång till våra låsta artiklar och webinar gratis!
Dina uppgifter delas aldrig med tredje part. Läs vår integritetspolicy här.