»Det var ett av mina största misstag«

I affärslivet kommer förändringar ibland snabbare än du hade önskat – plötsligt släpps ny teknologi ut på marknaden, människors smak förändras eller konjunkturen vänder från hög till låg.

Det är alltid bra att uppmana dina medarbetare att välkomna förändring och vara kreativa, men det kommer inte att bota den oro som de (eller du) känner. Faktum är att förändring oftast uppfattas som ett hot – något som kan leda till att er verksamhet går i graven. För det är dags att se sanningen i vitögat – inget företag kommer att finnas för evigt.

Eftersom Virgin har lång erfarenhet av musikbranschen får jag ofta frågor från mina läsare om musikbranschens framtid. Vad kommer att hända? Hur kan man starta ett skivbolag och gå med vinst när förändringarna är så påfrestande att de stressar upp även de allra smartaste bolagen?

Vi har lärt oss att det alltid finns möjligheter att utnyttja i samband med förändringar. De experter som i tio år har förutspått musikbranschens död borde lägga på minnet att branschen har dödförklarats en gång tidigare: 1982.
Då fick lågkonjunkturen stort genomslag.
Många spelade in musik från radion till kassettband eller lånade lp-skivor från kompisar och kopierade dem. Detta var en föregångare till illegal nedladdning.
På den tiden hade Virgin Retail över hundra skivbutiker i Storbritannien. På vardagarna stod de helt tomma. Sedan fick vi reda på att cd-skivan skulle ta marknaden med storm.

Det nya formatet hade uppenbara fördelar. Cd:n var mycket mindre än lp-skivan, men den fick inte repor eller blev utsliten. Mina anteckningsböcker från den tiden är full av frågor om hur cd-skivan skulle påverka marknaden. Jag skrev: »Vad kommer att hända med alla de skivsamlingar som finns i England – kommer folk att ersätta sina lp-skivor med cd-skivor?«

I början var vi tvungna att försöka överleva hotet från cd-skivan genom att skapa plats för de nya varorna. Därför började vi sätta ner priset på våra lp-skivor. Vi lyckades växla över från att sälja lp-skivor till cd-skivor, men alla våra konkurrenter hade inte samma tur.

Vi kunde också se att det fanns ett nytt fenomen inom detaljhandeln. 1982, två år efter att pc:n hade introducerats på marknaden, fanns det hela 500 000 apparater för dataspel i Storbritannien. Kort därefter började vi sälja dataspel och filmer i skivbutikerna, vilket blev en lukrativ affär för oss.

1986 såg det illa ut för Virgin Megastores. Vår största rival, HMV, försökte konkurrera ut oss genom att öppna stora butikskomplex nära våra viktigaste butiker. Vi lät oss inte skrämmas, utan öppnade en ny butik vid Astons Quay i Dublin. Den butiken blev störst i världen och sålde inte bara klassisk musik och jazz, utan även musikvideor, spel och mjukvara till datorer. Det var framtiden.

Vi gav klassiska kedjor som Woolworths, Dixons och Currys konkurrens. Våra skyltfönster och butiksinredningar var dynamiska och spännande. Vi bjöd in band till butikerna och lät dem spela några låtar. De evenemangen ledde till bättre försäljning och mer publicitet.

För att göra en lång historia kort, vi lyckades förändra vår affärsmodell både trots och tack vare den omvälvande förändring som hade ägt rum, och gjorde mycket bra resultat på 1980- och 90-talen. Den musik vi producerade på Virgin Records lockade lyssnare över hela världen och många av dem köpte sina skivor på Virgin Megastores.

Ledde allt detta till att vi var »framtidssäkrade«? Självklart inte. Sanningen är att våra mindre skivbutiker inom Virgin Records-kedjan gjorde en väldigt liten vinst redan från början. Men butikerna gjorde att vi stannade kvar i folks medvetande, de var en symbol för vårt ungdomliga, respektlösa varumärke, men i långa loppet var de inte lönsamma. Ett av mina största misstag som entreprenör, och det jag ångrar mest, är att jag inte sålde ut alla våra butiker tidigare. När jag till slut sålde Virgin Records till EMI 1992 var det ett smärtsamt beslut, men också helt rätt.

Men är det verkligen så att digital nedladdning dödar musikindustrin? Nja, lönsamheten i branschen är mycket bättre i dag än den var under Virgins glansdagar. När vi byggde vår inspelningsstudio var det ett massivt, kostsamt projekt. Virgin Records uppgift var att finansiera inspelningstillfällen för musikerna – och att ta hela risken. För att tjäna pengar var vi tvungna att sälja ett stort antal skivor.

Nu kan ett album av hög kvalitet produceras på en laptop och du kan sedan skicka filen över internet till vem du vill, vart som helst i världen. Marknadsföringen är lika enkel – det är bara att lägga upp en sida på MySpace, Facebook eller någon annan social nätverkssida. Om jag var med i ett band som höll på att slå igenom skulle jag inte gå vägen via ett konventionellt skivbolag. Jag skulle i stället ta hjälp av en grupp människor jag litade på och släppa skivan själv. Jag skulle också samarbeta med en rad andra musiker och dela kostnaderna för distribution, reklam och marknadsföring.

Nya, oetablerade band kommer att tjäna mindre pengar, eftersom skivbolagen bekostar deras marknadsföring med en del av vinsten de tjänat in på de stora banden. Men det kommer att finnas ett större utbud av musik och fler artister kommer att få ut sin musik.

Jag tror att skivbolagen kommer att överleva, men de kommer att vara småskaliga – och i näringslivet är det smart att vara liten.
De mindre bolagen kommer att vara tvungna att hitta riktiga talanger, vilket också är anledningen till att de som brinner för musik väljer att jobba inom musikbranschen. Och med all den energi och framåtanda som finns i branschen, finns det ingen gräns för vad nästa generation entreprenörer kan åstadkomma.

Fotnot: © 2010 Richard Branson (Distributed by The New York Times Syndicate).