Nu tar 80-talisterna över

1980-talisterna vill inte bli ledda. De vill hellre förverkliga sig själva än att arbeta. Och om de arbetar så är de fullkomligt illojala, ständigt beredda att byta jobb.
Ja, så har analyserna om 1980-talisterna låtit ett tag.

Att undvika förenklande generaliseringar när det talas om ”de unga” som en enda grupp är svårt, men något som förenar 80-talisterna – och, inte att förglömma, 90-talisterna som nu är på väg ut i arbetslivet – och samtidigt skiljer dem från tidigare generationer är det höga tempot.
Allt går snabbare. ”Den här höghastighetskulturen som vi lever i har bidragit till att känslan för kollektivet har minskat, medan individualismen ökar”, anser Gerry Larsson, professor vid Försvarshögskolan i Karlstad.
»De ungas uppväxt har präglats av globalisering och tillgång till allting i realtid. Det finns betydligt fler valmöjligheter i dag än tidigare, inte minst när det gäller yrkesval. En sådan miljö ställer höga krav på att det finns en grundtrygghet och socialt trygg situation. Om det yttre skeendet ändras fort gäller det att det inre skeendet är stabilt«, säger han.

Följden är att många unga mår dåligt. Många känner skuld och skam, menar Gerry Larsson.
»Jag har märkt i min egen chefsroll, att många ställer höga krav på sig själva, både sett till arbetsprestationen och till hur vi själva ser ut. Det finns så stora möjligheter till social jämförelse, vilket driver på utseende- och kroppsfixering«, säger han.

Att de unga har fått lära sig att allt är möjligt är inte enbart av godo.
»Att säga ’du kan göra vad du vill med ditt liv’ är inte alltid bra. Vi ger dem frihet och egen kraft men det är svårt att hitta rätt. Full frihet ger ångest. Vi kan leda dem genom att sätta gränser och planera och prioritera«, säger Kerstin Renard, HR-chef på Volvo.
Hon är en av tre finalister i kategorin Årets HR-chef på Kompetensgalan 2011.

Volvo leder inte bara sina unga medarbetare genom traditionella hierarkier utan har allt mer dragit åt att vara en projektorganisation, där det samverkas i team med projektledare och funktionellt ansvariga som kompletterar de traditionella linjecheferna.
Detta ger, menar Kerstin Renard, ett mer flexibelt ledarskap som passar de yngre bättre.
»Vi har även vuxit mycket globalt. Och i en växande organisation är det lättare att utvecklas och att möta de ungas behov«, säger hon.

Det är inte enbart synd om 80-talisterna. De har språkkunskap, resevana, teknisk kunskap och är globala världsmedborgare.
Det är ibland utmanande för äldre chefer, menar Kerstin Renard.
»Vi får coacha den medelålders generationen i hur man leder telefonmöten och annat. De har ett behov av att ha en första personlig kontakt. De yngre kan skapa sig ett virtuellt team och ändå leverera. De blir inte frustrerade av det, utan tycker att det skapar effektivitet. De går rätt in i det nya arbetssättet«, säger hon.
De unga tycker, å andra sidan, att det är jobbigt att ledarskapet är så traditionellt. Minst av allt vill de formas till kopior av de äldre.
»Många yngre upplever att de inte blir lyssnade på. Men vi måste inkludera de nya människorna och ta tillvara deras egenskaper, tillåta dem att skaka om vår värld. Jag tror att de äldre cheferna behöver förstå att de inte behöver förstå allting; att de inte ska göra kopior av sig själva«, säger hon.

Men hur ska man få de unga att bli ledda och så småningom själva vilja leda?
På byggvaruhuskedjan Bauhaus är medarbetarnas genomsnittsålder 28 år.
Här är trovärdighet och öppenhet viktigt, menar Veronica Lejsved, HR-chef på Bauhaus Sverige, som även hon är nominerad till Årets HR-chef.
»Den nya generationen vill ha äkthet. De vill ha roligt på jobbet, tro på ledningen och dess mål och känna att alla bidrar. Ska vi leda dem får vi inte jobba med stängda dörrar, utan vara med och visa och ta i hand och bjuda in till dialog«, säger hon.

På Bauhaus, där det finns varuhuschefer som är 26 år, är förebilderna viktiga.
»Jag tror att vi många gånger genar när det gäller att ge unga chefer rätt förutsättningar. De vet inte vad som krävs av dem när de blir chefer. Det är häftigt och klatschigt att vara chef och så förutsätter vi att det går att bli chef över en natt. Därför pratar vi mycket om förebildsansvaret hos äldre chefer«, säger Veronica Lejsved.
Hon får medhåll av Gerry Larsson, som inom försvaret sett betydelsen av goda förebilder. Chefer som är två, tre år äldre än dem, som är ”schyssta och kompetenta”.
Förebilder och feedback.
»Det har en väldigt inspirerande effekt. Den inre osäkerheten ger ökad krav på feedback, faktisk information från omvärlden, helst förebilder«, säger han.