»Det är lätt att få hybris«

Du var med 2001 när Sverige ledde EU första gången. Vad lärde du dig?
»Oerhört mycket! Det man aldrig kan överskatta är det nätverk man skaffar sig, de relationer man får chans att bygga. Jag lärde mig också att ordförandeskapet handlar om hårt arbete. Att glida omkring och hålla sig med later går inte.«

Är det vanligt att de som befinner sig i storpolitikens centrum drabbas av hybris?
»Jag tror att en förutsättning för att klara av att vara i storpolitikens centrum är att man är utrustad med ett relativt gott självförtroende. Konststycket är att se till att denna nödvändiga egenskap inte övergår i hybris. Jag har tyvärr sett ganska många exempel på att hybrisen slår till. Det är dock vanligare i andra europeiska länder än i Sverige. Vi har en mycket lägre toleranströskel för ett sådant beteende.«

Hur gör man för att undvika det?
»Odla dina rötter. Se till att fortsätta att umgås med männi­skor som inte känner dig som en storpolitikens fräsare utan en vanlig grabb eller tjej. Se också till att du har en ’narr’ i din närmaste arbetsgemenskap som vågar säga ifrån när du lyfter för långt från verkligheten.«

vilka tips kan du ge Fredrik Reinfeldt, EU-minister Cecilia Malmström och Carl Bildt?
»Jag är inte i den positionen att jag bör ge dem några råd. EU:s arbete är också mycket mer komplext och svårare att förbereda nu än för åtta år sedan. Mycket av arbetet den här gången handlar om att hantera kriser som är svåra att förbereda sig för. Man vet inte vad, bara att oväntade händelser kommer att inträffa. Men det finns en kader av duktiga tjänstemän som sköter det dagliga arbetet. Det ska man låta dem göra!«

Vilken kompetens har ordföranden mest nytta av?
»Att ha social begåvning är en fördel. För Fredrik Reinfeldt är det viktigaste att skapa bra, personliga relationer till de andra regeringscheferna. Ministerrådet består av 27 stora primadonnor som ska dansa på samma scen. Det kan bli ganska trångt! Då gäller det att veta vilka ömma tår var och en har.«

Ligger det något i nidbilden att vi svenskar beter oss som blyga lantisar?
»Ibland kan det nog vara så, men i EU tycker jag inte att det stämmer. En studie som gjordes vid Göteborgs universitet för några år sedan visade att Sverige var det fjärde populäraste landet att samarbeta med – efter de tre stora, Tyskland, Storbritannien och Frankrike. Det tyder på att vi är ganska bra på att ta för oss internationellt.«

Hur fungerar svenskt ledarskap i EU?
»Det passar bra eftersom väldigt många beslut tas i konsensus, vilket ju är utmärkande för svenskt ledarskap. Svenska ledare är vana att lyssna på andra. Å andra sidan kan man inte vara 27 länder till lags, man måste prioritera dem som har verkliga problem framför dem som bara gnäller. Risken är att man är för ambitiös, att man jobbar för mycket och knäcker sig.«

I din bok »I skuggan av makten« förstår man att det blev tomt efteråt för många.
»Jag har mött många som drabbats av så kallad ’Post Presidency Depression’. I sex månader är man med överallt och det är väldigt intensivt, med många resor och möten. Sedan lämnar man lika plötsligt rampljuset.«

Vad utmärkte dem som fick en depression?
»Jag tror att de som drabbades mest var de som inte varit så vana vid att förhandla i EU och nu helt plötsligt fann sig vara i centrum. När de upptäckte att de klarade av det blev de ohyggligt uppspelta och hade kanske sedan lite svårt att ’landa’. De med lite större EU-vana och de som visste att de skulle fortsätta att arbeta med eu-frågor klarade det bäst.«

Drabbades du själv – och vad gjorde du?
»Göran Persson och jag avslutade det svenska ordförandeskapet med att sätta oss på Moderna museets terrass en ljuvlig junikväll och äta en god middag. Vi formligen vältrade oss i minnen av vad vi gjort, blandat med en lagom dos av självgodhet. Sedan sa vi till varandra att ’nu är det dags att gå vidare’. Det fungerade ganska bra. Det kom nya helveten mycket snabbt.«

Har du några råd att ge dem som har svårt att komma ur den där tomhetskänslan?
»Se framåt. Njut av att ha fått vara med i det europeiska maktcentrat. Ta en skogspromenad och inse att det finns annat i livet än eu.«