Daniel Poohl: ”Vi är vana vid att vara hatade”

Hur bör man som chef agera när en medarbetare blir hotad?

”Till att börja med behöver man lyssna till hur medarbetaren upplever hotet. Det andra är, beroende på hur hotet ser ut, att ge en reaktion på det.”

”Det kanske inte alltid är så farligt som det först verkar, utan det kan handla om att ta ner känslan och resonera kring skillnaden mellan hat och hot. Och förstås, vara tydlig med vad som händer med det härnäst.”

Hur bedömer man allvaret?

”Det är jättesvårt. En del vill bara vräka ur sig äckel eller avsky framför sin dator – hat – medan andra faktiskt försöker skrämmas på riktigt. Ibland är hotet i sig saken, handlingen syftar just till att sprida rädsla. För den som drabbas kanske det inte är så stor skillnad. Men när det gäller frågan om hur rädd man ska vara och om man behöver se sig över axeln är det en skillnad.”

Vad kan organisationen bidra med för stöd till medarbetaren?

”Visa att man tar det på allvar genom att det finns en person att gå till, en rutin för att hantera det. I den här världen där jag jobbar är det centralt att det ska vara fritt fram att vara rädd. Det ska inte finnas någon skämsfaktor. Inom journalistiken har det funnits lite av en machoattityd att man ska skaka det av sig och gå vidare. Men bara för att vissa klarar det betyder det inte att andra gör det.”

Hur främjar man en arbetsplatskultur där det är okej att vara rädd?

”Genom att prata om det själv om man är chef, berätta om erfarenheter. Och vara uppmärksam när någon tar upp något som påminner om det. Vi har inget forum när vi pratar om det här, det kan ju hända när som helst. Nu har vi anställt en verksamhetschef som har mycket mer utrymme att hantera de här frågorna praktiskt. Det är en prioritering vi gjort för att folk ska vilja vara kvar.”

Hur får man medarbetare att öppna sig?

”Man pratar, man lyssnar. Ibland kan det vara så att man börjar prata om det på ett lite skämtsamt sätt. Det svåraste att komma åt är när folk har vant sig vid en känsla av att vara i en utsatt situation, när det blir en självklar del av ens liv.”

Hur gör man arbetsmiljön utanför arbetsplatsen, där man ju inte har samma kontroll, så säker som möjligt?

”I vårt fall: Om du ska bevaka en demonstration vet du att det kan börja fara stenar eller att folk som inte gillar dig kan vara beväpnade med knivar. Utan att gå in på det i detalj handlar det om att skapa rutiner så att man inte blir lämnad ensam. Det ska finnas tillgång till skyddsutrustning, medarbetare ska inte behöva kämpa för det. Och så inte sätta människor som är oerfarna i farliga situationer.”

Hur stöttar man varandra?

”Det börjar med en idé om att du aldrig ska skämmas för detta. Men det är en balansgång. Du vill inte skapa en situation där det enda du pratar om är hot och hat. I en mer utsatt situation än vanligt försöker vi vara tydliga med vad som gäller. Om till exempel vår adress blir uthängd av en galen nazistgrupp som skriver hemska saker om oss – vad är det egentligen, finns det anledning att vara rädd?”

Digital infrastruktur ger nya vägar för hot. Vad innebär det i arbetet?

”Det har blivit vanligare med hat, kanske med hot också. Man kan ju välja om man vill googla sitt namn och leta upp allt som skrivs om en eller om man skiter i det. Vi väljer väl till största delen det senare, vi är ganska vana vid att vara hatade.”

Vad är viktigt att tänka på när medarbetare lever under skydd?

”Att respektera människors privatliv i den mån det är viktigt för dem. Inte geotagga i sociala medier. Det hänger också ihop med när man tror att det finns anledning att vara mer försiktig ute på stan.”

Hur krishanterar man om ett hot skulle realiseras?

”Vi har en extern partner, ett företag som kan bistå med till exempel psykologsamtal. Men mycket handlar om att bygga upp en struktur för att hantera det.”

Hur undviker man som chef att döma sig själv och tycka att man gjort för lite?

”Jag har svårt att se att det går att undvika. Jag tycker att man ska döma sig själv, det är det det innebär att vara chef. Och sedan får man i bästa fall lära sig något av det. Det kanske låter krasst men jag tycker inte man kommer undan det. Sedan är vardagen att du måste hantera en massa saker hela tiden. Klart man kan lasta sig: ’Varför gjorde jag inte mer här?’ Nej, men det kanske var något annat du gjorde i så fall.”

Hur hanterar du den känslan?

”Man får försöka lära sig, inte göra det igen och gå vidare i livet. Det man får mest ont i magen av är det man borde göra mer åt. I alla fall hitta ett sätt att göra det bättre.”

Tre första sakerna att göra när en medarbetare blir hotad: 

1 Ta reda på vad som hänt, alltså gå igenom skeendet.

2 Lyssna på hur det känns. Den som drabbas äger tolkningsföreträdet för hur det här upplevs.

3 På det sätt det är möjligt göra en bedömning av hur allvarligt det är.

Läs också:

https://chef.se/elisabeth-massi-fritz-jag-vagrar-lata-mig-skrammas/