»Då var jag nära att dö«

Krönikor
Text: Redaktionen
Publicerad

Om du har bestämt dig för att lansera en teknisk innovation, eller ge dig in på ett vetenskapligt outforskat område som entreprenör, så kommer du att få vara med om ett riktigt äventyr. Det kommer att vara svårt, fascinerande och ofta riskfyllt. Det är viktigt att komma ihåg att vi alla lär av och bygger vidare på andras framgångar. Som jag har skrivit tidigare, så lyckas en företagare aldrig helt på egen hand.

Det blev extra tydligt för mig för ett år sedan, när en av mina förläggare besökte mig på Necker Island, en av öarna i ögruppen British Virgin Islands. Jag hade trott att hans nya bokidé skulle vara ytterligare ett projekt som bygger på mina erfarenheter, men han sa:
 »Det finns ett fantastiskt avsnitt i din självbiografi där du nästan dör.«
Ah, tänkte jag, det här låter spännande.
»Verkligen. Vilken av gångerna? De var ganska många!«
»Jag tror du minns den här gången. Det var i mitten av 1970-talet, när en kille som heter Richard Ellis lät dig prova en tidig prototyp av ett segelflyg.«

Jag minns det mycket väl. Manicken kallades för en Pterodactyl. Jag flög iväg i den av misstag och var nära att dö på kuppen.
»Visste du förresten att Richard Ellis dog några dagar efter det?« sa min förläggare.
»Så«, fortsatte han,  »Ellis dog och du lyckades undkomma med nöd och näppe. Vi undrar därför, varför i hela världen valde ni att ta en sådan risk?«

Varför? Vi ska inte glömma att Richard Ellis var en av uppfinnarna av Pterodactyl Ascender, en serie segelflygplan. Några år efter kraschen flög Jack Peterson Jr en Pterodactyl över USA uppdelat i sträckor på 193 kilometer. Hans flygplan hänger nu på museet the Smithsonian – bara ett stenkast från SpaceShipOne, den första privata bemannade rymdfarkosten, som designades av Burt Rutan.

»Tja …« Jag började sakta, eftersom jag inte direkt var nöjd med vart det här samtalet var på väg.
»Det var spänningen, naturligtvis. Och det var också en sponsringsfråga. Ellis ville att jag skulle bli en talesman för den här nya varianten av flygande, som han hade tänkta introducera i Storbritannien. Jag har alltid älskat tanken på att flyga och jag tänkte: jag kanske kan använda detta för att sprida information om vad jag gör. «

Ju mer jag pratade, desto fler kopplingar hittade jag mellan segelflyg och mitt flygbolag.
 »Visste du att vingarna på ett segelflyg är baserade på en konstruktion som var tänkt att föra ner NASA:s Mercurykapslar till jorden? Det ligger naturligtvis ligger i linje med vad vi gör med Burt Rutan på Virgin Galactic. Återinträde i atmosfären är den tuffaste utmaningen för alla rymdfarkoster och … «. Sen pausade jag. Förläggaren hade ett stort leende på läpparna.

Snart hade vi gett ut en bok som hette »Reach for the Skies«, för att hylla min barndomshjälte, det brittiska flygarässet Douglas Bader. Boken handlar om att flyga. Men egentligen handlar den i större utsträckning om människorna bakom olika uppfinningar och deras prestationer.

Om du funderar på att starta ett projekt som innebär tekniska utmaningar, kom ihåg att långt innan uppfinnarna har skapat de material du behöver, så vet du hur du ska uppnå dina drömmar. Titta på flygets historia: idén för flygresor över Atlanten hade presenterats av textilingenjörerna John Stringfellow och William Henson nästan 60 år före den första flygningen.

Men processen för att ta fram det material man behöver kräver lagarbete, självförtroende och massor av goodwill. För att klara en nonstopflygning mellan London och Paris, använde sig Charles Lindbergs team av en rad arbetsmetoder som skulle passa bra in i Burt Rutans fabrik i Mojaveöknen, där vi snart har byggt klart rymdskeppet Enterprise Virgin.

Under hela min karriär har jag själv varit djupt inblandad i projekt som har tänjt gränserna för bemannade rymdfärder. Samtidigt som jag är känd för att dra uppmärksamhet till Virgin var inget av dessa experiment ett pr-trick. De var i stället steg i vår forsknings- och utvecklingsprocess.  Den svenske aeronauten Per Lindstrand och jag korsade Atlanten i en varmluftsballong 1987 och sedan Stilla havet 1991. Det är rekord som fortfarande står sig. Tyget i ballonghöljet gjordes av material som var lika radikala då som det material Burt Rutan använder i sina rymdfarkoster i dag.
När du väl har löst alla tekniska utmaningar, måste du fundera ut hur du ska förvandla allt ditt hårda arbete till pengar. Att dra uppmärksamhet till din idé eller uppfinning hjälper, men du kommer att behöva en affärsplan.

Metoden som jag har beskrivit, som består av ingenjörskap, äventyr, kändisskap och företagande, uppfanns inte av Virgin-gruppen. Men den har tagit mig från en källarlokal nära Edgware Road i London till yttre rymden. Den inställningen till världen väckte beundran, kritik och skepsis långt före Drottning Victorias parlament skrattade åt den vansinniga idén om ett flygbolag som kunde flyga över hela världen, och långt före skräckslagna bönder stack hål på Jacques Charles luftballong med sina hötjugor 1783.

Det tar lång tid att bygga ett framgångsrikt företag. På Virgin bygger jag och mina medarbetare för framtiden. Och den har inga gränser.

Fotnot: © 2010 Richard Branson (Distributed by The New York Times Syndicate).

Fortsätt läsa kostnadsfritt!

Vi behöver bara en minut…

Så roligt att du vill fortsätta läsa! Det får du strax göra, utan att betala något.

Skapa ditt gratiskonto
  • Tillgång till våra låsta artiklar och webinar gratis!

Dina uppgifter delas aldrig med tredje part. Läs vår integritetspolicy här.