Ingen tål en hjälpare

Du vaknar lördag morgon klockan åtta av att dörrklockan ringer. Där står svärfar, oanmäld, med borrmaskinen i högsta hugg. Nästa prövning blir att hantera din mamma som är sårad för att du inte tog emot hennes barnvaktserbjudande.

Om du känner igen scenerna har du just sett två misslyckanden i en av den sociala samvarons svåraste grenar – konsten att hjälpa.

Frågan är om du ens behärskar den själv. Räck upp handen om du alltid klarar av att hjälpa dina barn med matteläxorna utan konflikter och revolter.

Att hjälpa är en självklar del av vardagslivets samspel, så ingen kan säga att du är otränad. I chefsrollen på jobbet är det i princip vad du är där för – hjälpa medarbetarna att göra sitt jobb.

Ändå är de flesta av oss för omed­vetna om vilken ömtålig och komplicerad process hjälpandet egentligen är, menar den amerikanske professorn Edgar H Schein vid Sloan School of Management. ­­
I sin bok Helping fördjupar han sig ­i  vad han kallar den sociala ekono­min av tjänster och gentjänster, som är full av osynliga transaktioner, oskrivna regler och fällor att trampa i.

Vid första anblicken tänker vi bara på kostnaden (i tid och ansträngning) för dig som hjälper. Men det verkliga priset betalas av den som tar emot. Han eller hon får hantera känslan av underläge. Att ta emot hjälp är nämligen en statusförlust och ett bevis på osjälvständighet.

På motsvarande sätt tjänar du status varje gång någon ber dig om något. Det är därför du så glatt ger dig i kast med kollegans krånglande dator trots att du själv är lika hopplöst tekniskt okunnig.

Allt hjälpande – även om det bara handlar om att peka ut vägen åt någon på stan – skapar en obalans i relationen. Att hjälpa är att utöva makt. Att ta emot hjälp är att förlora makt.
Så fort du accepterar hjälp vet du instinktivt att du är återbetalningsskyldig, antingen finansiellt, känslo­mässigt eller socialt. Men du får inget besked om hur stor skulden är eller när den måste betalas. Det får du räkna ut själv.

Därför reagerar vi ofta med obehag inför hjälpare. Du an­stränger dig för dina medarbetare och de stör sig i stället på att de får för lite hjälp, att de får fel sorts hjälp eller att de blir överhjälpta.
Så vad är lösningen?

Edgar H Schein svarar att du måste förstå några viktiga principer, till exempel att effektivt hjälpande bara kan uppstå när relationen uppfattas som jämlik.

Hjälp fungerar inte heller förrän båda parter är redo. Bästa sättet att ta reda på det är att fråga – både i förväg och under tiden. Så fort du tror att du har all kunskap eller vet av erfarenhet vad den andra behöver är misslyckandet nära.

Att vara en »ödmjuk efterforskare«, alltså någon som ställer ärligt nyfikna frågor, är den i sär­klass effektivaste hjälparrollen som du alltid måste börja med. De andra är »experten« som har alla rätta svar och »doktorn« som ställer diagnos och ger ordinationer.

Som chef är det lätt att dras till expert- och doktorsrollen. Dels är du formellt överordnad och kan ge medarbetaren ständig vägledning utan att det uppstår för mycket obalans i relationen. Dels är du antagligen driven och engagerad ­på ett sätt som lockar dig att snabbt komma med lösningar.

Men du behöver även kunna ta emot hjälp, vilket sker om du kliver in som en i gruppen och tar del av kulturen. Och du måste hålla fast vid din ödmjukhet och fortsätta ställa frågor även när du tror att du redan har svaren.

Själva frågandet i sig gör rela­tionen mer jämlik.
»Att stövla in som expert och boss fungerar inte«, konstaterar Edgar H Schein krasst.

Det spelar ingen roll hur mycket du betraktar dig själv som en ädel och självuppoffrande Moder Teresa. Faktum är att inte ens Moder Teresa själv var så impo­nerad av hjälpsamhet:
»När vi dör och det blir dags för Gud att döma oss kommer han inte fråga ’Hur många goda gärningar har du gjort i ditt liv?’. Han kommer snarare att fråga ’Med hur mycket kärlek har du gjort vad du gjort?’«

Svärfar får alltså rannsaka sina motiv. Fixar och donar han för att få en stjärna i himlen eller för att ge av sin kärlek? Och klarar du av att se skillnaden?