Chefen för Stockholms Stadsmission: ”Vi ser nya grupper som behöver ökat stöd”

Åsa Paborn klev in som direktor och operativt ansvarig för Stockholms Stadsmission mitt under den pågående pandemin. Inte helt enkelt, berättar hon för Chefs chefredaktör Cissi Elwin i det nya avsnittet av ledarskapspodden Chef Dilemma.

”Det är något av det mest utmanande jag har varit med om i mitt yrkesverksamma liv. Att börja ett jobb utan att kunna träffa sin personal ordentligt.”

”Jag som verkligen hade tänkt ägna den första tiden att vara ute så mycket jag kan i verksamheten för att lära känna organisationen och medarbetarna, fick stryka ganska mycket och har suttit hemma på Teams istället.”

”Digitala möten fungerar bra när det handlar om att mötas en till en, eller med människor som man känner. Men det är inte det bästa sättet när man ska lära känna nya personer. Så fort det blir svåra frågor där många personer ska träffas och lösa komplexa problem, då blir det besvärligt.”

”Om vi långsiktigt bara skulle jobba hemifrån skulle vi tappa väldigt mycket av kultur och att bygga gemensam värdegrund. Vi är en så värdegrundsdriven organisation, där är det supercentralt att få tid för de mellanmänskliga mötena, vid kaffemaskinen och i lunchrummet.”

Cissi Elwin: Vad är ditt värsta dilemma just nu?
Åsa Paborn: ”Pandemin. Arbetet på distans. Det kan också bli ett glapp mellan ett huvudkontor där medarbetare jobbar hemifrån, och all verksamhet där man ständigt är på plats.”

”Det finns också en risk med vårt fokus, att viktiga strategiska utvecklingssatsningar skjuts på framtiden.”

Era verksamheter riktar sig till dem som redan innan pandemin hade det svårast i samhället. Hur mår de idag?
”Vi märker ju av förändringar i samhället på ett väldigt påtagligt sätt. De som har levt i utsatthet och haft det tufft redan innan pandemin får det många gånger ännu tuffare i pandemin.”

Nu ser man nya grupper som behöver ökat stöd och hjälp. Personer utan fasta jobb som har blivit uppsagda. Unga personer som är trångbodda och inte kan studera hemma av olika orsaker – allt från att de inte har wifi till att hemmet är otryggt. Psykiskt och fysiskt våld i hemmet ökar.

”I en tid när vi är hänvisade till våra hem, och hemmet inte är tryggt – vad gör man då”, frågar Åsa Paborn.

”Man kanske faktiskt inte heller har mat.  Vi ser en matfattigdom som ökar hos många av våra grupper.”

”Det är många personer som betalar höga hyror på andrahandsmarknaden i Stockholm som har fått det tuffare med inkomsterna under den här perioden, som vänder sig till oss för att få mat, värme eller en sovplats.”

”Ytterligare en grupp som vi upptäckte i våras, som vi inte har sett riktigt tidigare, är pensionärer, äldre personer som vände sig till vår öppna verksamhet för att få en matlåda. Det fick oss att fundera på om det här var en ny grupp utsatta personer? Det visade sig att det många gånger handlade om en social isolering i första hand. En ensamhet. Många äldre har farit illa psykiskt under den här perioden.”

Ett ökat tryck, ett större behov, men också en väldigt kraftig smittspridning i Stockholm, personal du ska värna om och resurser som inte räcker till. Hur får du ihop det här?!

”Ja…fantastiska chefer och medarbetare som alla verkligen drivs av en otroligt stark vilja att göra gott. Det har aldrig varit en fråga om vi ska stänga ner. Man har verkligen känt stundens allvar. Det är i en kristid som vi kan göra störst skillnad, för de många.”

Åsa Paborn märker att medarbetare är mer slutkörda nu, än under våren.

”Så vi är väldigt noggranna med att hela tiden utgå från medarbetarnas och verksamhetens behov. Att fylla på med vikarier, med händer och fötter in i verksamheten, för att hjälpa till.”

Man pratar mycket om att unga så tydligt söker sig till värderingsstyrda företag. Märker ni av det? Är det lätt för er att rekrytera till exempel?

”Ja, folk vill jobba med något som gör skillnad på riktigt. Många kommer från andra verksamheter. Kanske har man drivit företag och arbetat med plus och minus och vad som ska vara på sista raden och känner: Nu vill jag ägna resten av min yrkesverksamma karriär åt någonting som betalar till samhället eller bidrar till att göra skillnad för många.”

Stockholms Stadsmission har 556 helårsanställda personer anställda. Dessutom arbetar drygt 400 volontärer i verksamheten. En av dem är Kronprinsessan Victoria.

Ni har en tung styrelse.
”Det har varit en tradition ända sedan Antonia Ax:son Johnson var styrelseordförande. Alla tidigare ordföranden är fortfarande engagerade och styrelsen är otroligt viktig och bidrar verkligen med sin kompetens.”

Du och dina medarbetare ser mycket elände. Hur hanterar du det, för egen del och som chef?
”Absolut, vi ser mycket elände. Men vi ser också mycket hopp, hos varje individ. Det finns ofta ett ljus, även i de mest hopplösa situationerna. Det kan finnas ett leende, ett skratt, det kan finnas galghumor kring sin egen situation. Många av oss som jobbar i organisationen ser det nog inte som tungt, utan som ljust. Därför att man är med och bidrar till något bättre. Man kan inte göra allt, men man kan göra en liten del. Så ljuset överväger.”

Missa inte senaste avsnittet av Chef Dilemma, där Åsa Paborn även pratar om: