Chefen med eget krisrum: ”Vet vad jag ska göra om det blir riktigt dåligt”

Ida Texells beredskap är god.

Så pass att hon har ett eget war room hemma i källaren. 

Med kartor, reservdator, checklistor, extratelefon, vevradio, listor med viktiga kontaktuppgifter och powerbanks om strömmen skulle gå. Samt färdigpackad krisväska med ombyten, anteckningsmaterial och proviant. 

”Jag vet vad jag ska göra om det blir riktigt dåligt”, säger Ida Texell, som är kommundirektör i Upplands-Bro och prioriterar krisberedskap både i jobbet och privat.

Under hennes ledning har Upplands-Bro som första kommun i landet sjösatt en digital utbildning i civilförsvar för samtliga anställda. Det var på hösten 2021, strax före Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. 

”Beslutet om utbildningen togs då ryska trupper flyttades mot gränsen och vi kunde se vartåt det barkade”, säger Ida Texell.

Hon har en bakgrund som räddningschef och ofta finner anledning att analysera omvärldsläget, inte bara i sitt jobb. På fritiden är hon styrelseledamot i föreningen Folk och Försvar och har varit ordförande i flera frivilliga försvarsorganisationer.

Vissa kommunanställda reagerade med oro på den nya civilförsvarsutbildningen, berättar hon.

”Människor vill ju inte att det ska bli krig. Jag kan förstå att det kan upplevas som obehagligt att ens tala om. Men kommunen har en skyldighet att vara förberedd på kriser, som kan innebära allt från flyktingmottagande till störningar i telekommunikationen och problem med vattenförsörjningen”, säger Ida Taxell.

Hon fortsätter:

”Riksdagen har också fattat beslut om att det civila försvaret ska återuppbyggas, och i det är kommunerna en viktig del.”

Krigsorganisationen är på plats. En skyddad stabsplats finns utsedd för kommunledningen, som upprättat listor över prioriteringar och vem som ska göra vad i händelse av kriser, höjd beredskap och krig.

En buss i kommunens ägo finns förberedd för krisinsatser om elförsörjning och internet skulle slås ut.

”I bussen finns skrivare som drivs med solceller på taket, kartor, megafoner och affischpapper. Med bussens hjälp kan vi snabbt nå ut med information till medborgarna i krislägen, exempelvis om var det finns tillgång till vatten, värme och wifi”, berättar kommundirektören.

Upplands-Bro har beslutat att krigsplacera all sin personal på drygt 2 000 personer, samt även vissa tidigare medarbetare som hunnit gå i pension.

Undantagna är anställda som redan har en krigsplacering i Försvarsmakten. 

De kommunala krigsplaceringarna innebär inte att medarbetarna ska bära vapen och uppträda i uniform vid höjd beredskap eller om strider närmar sig, förklarar Ida Texell.

”Nej, uppgiften är att gå till jobbet ungefär som vanligt, för att upprätthålla samhällets grundfunktioner. Skola, äldreomsorg, avfallshantering och mycket annat måste fungera även i krig. Blir det bajs i dricksvattnet riskerar samhället att snabbt gå mot kollaps.”

Upplands-Bro är inte den enda kommun som mot bakgrund av omvärldsläget trappat upp den civila försvarsförmågan, även om inte alla kommit lika långt.

Drygt hälften av dem har valt att krigsplacera personal, enligt siffror från Pliktverket, och ungefär lika stor andel är igång med rustning eller nybyggen av skyddade ledningsplatser.

Kumla bygger en underjordisk stabsplats för åtskilliga miljoner och i våras köpte Staffanstorps kommun en 720 kvadratmeter stor bunker från kalla krigets dagar, fördelad på två underjordiska våningar och med sängplatser för cirka 70 personer. 

Bunkern, pikant nog belägen i grannkommunen Eslöv, ska enligt kommunledningen kunna användas för krisledning, övningar och lagring av material och livsmedel. 

”För 11,5 miljoner kronor – en mycket låg summa i civilförsvarssammanhang – tar nu Staffanstorps kommun över en anläggning som skulle kosta mellan 300 och 500 miljoner kronor att nyanlägga. Detta är en långsiktig och god investering för Staffanstorpsborna – och för allas vår gemensamma trygghet och säkerhet”, säger Christian Sonesson, kommunstyrelsens ordförande (M) i ett pressmeddelande.

Vissa menar att larmen om krigshot är allt för uppskruvade och behöver nyanseras.

Anders Andersson, kanslichef i Ljusnarsbergs kommun i Bergslagen, berättar i Dagens Samhälle hur förslag och förfrågningar strömmar in från olika konsultfirmor i beredskapsbranschen. 

”Nu finns en möjlighet för dem att tjäna pengar. Det gäller att tänka till innan man rusar åstad”, säger han till tidningen och frågar sig hur mycket arbetstid och pengar det är rimligt för en enskild organisation att lägga på dessa frågor.

”Vi ska inte göra sådant som i längden inte blir så lyckat. Flera statliga utredningar pågår nu och vi vet inte vad de landar i.”

Ida Texell ser för sin del ingen risk för att den dagliga verksamheten hamnar i skymundan med ökat fokus på krisberedskap och de civila försvarsförmågorna.

Tvärtom menar hon att den ordning och reda som krismedvetenhet tenderar att föra med sig, leder till besparingar och ökad effektivitet.

”Övar du dig och blir bra på att leda stora staber i kris, blir du bra på mycket annat också”, säger hon.