En välbehövlig skeptiker om chefslösa organisationer

Det har skrivits hundratusentals tecken om chefslösa organisationer den senaste veckan. Det amerikanska e-handelsföretaget Zappos beslut att rationalisera bort alla chefer fått stor uppmärksamhet, bland annat i en artikel i Washington Post (och på Chef.se, och i Svenska Dagbladet).

Den helt chefslösa organisationen är förstås egentligen bara en tankemodell: En förlängning av den berömda svenska ledarskapsmodellen, om man så vill, i vilken platta organisationer med hög grad av medbestämmande släpper ännu mer på tyglarna.

Det är kanske bra – i teorin. Och det verkar också fungera i företag med högutbildade medarbetare och en flexibel organisationsstruktur: Flera svenska företag, som konsultbolaget Centigo och utbildningsföretaget Björn Lundén Information, jobbar redan så.

Men i offentlig sektor, till exempel, är förhållandena de omvända. Forskaren Annika Härenstam vid Göteborgs universitet levererar därför ett uppfriskande nyktert perspektiv i Svenska Dagbladet.

”Det chefslösa samhället är en utopi. Jag kan tycka att det är lite populistiskt att nedvärdera chefer. Det är att underskatta väldigt mycket av vad en bra chef ska göra”, säger hon och utvecklar sina tankar i en tillhörande artikel:

”Inom offentlig sektor ser vi att det behövs mer av både chefer och stöd till chefer. Annars riskerar professionella grupper att arbeta både som sekreterare och vaktmästare. Högutbildade anställda gör vad det finns andra i organisationen som är bättre på.”

Resonemanget är väl värt att fundera på. En hyllningskör är alltid i behov av en skeptiker.

Läs mer: Bolagen som skippar chefen (Svenska Dagbladet)