»Att göra underverk kostar på«

Angeles Bermudez-Svankvist, generaldirektör för Arbetsförmedlingen, intervjuades av Henrik Frenkel på Stora Chefsdagen.

Hur mår du?
»Hur tycker du jag ser ut?«

Du borde vara hålögd och genomtrött med tanke på den höga arbetslösheten?
»Jag mår oerhört bra. Jag är varm i själen och ganska kall i huvudet. Jag tror vi står inför en tuff utmaning nästa år och de tre kommande åren.
Just nu är det viktigt att människor inte fastnar i arbetslöshet.«

Har du Sveriges svåraste jobb?
»Nej, alla människors arbetsinsats kan vara svår. Däremot tror jag att jag har ett stort ansvar att leverera något bra inför framtiden.«

Hur tänkte du när du sökte jobbet som generaldirektör?
»Jag tänkte nog att kravprofilen passade urbra på mig. Man ska komma ihåg att när jag sökte våren 2008 fanns det ingen ekonomisk kris. 1 september 2008 började jag och tredje veckan i september kraschade Lehman Brothers och det var då allt började.«

Vad tänker du om din tajming?
»Den var superbra för jag hade inget annat att jämföra med. Dessutom är jag ganska kreativ i kristider och tycker att det finns lösningar för de flesta problem som vi kan hamna i.«

Vad tänkte du första dagen på ditt nya jobb?
»Jag blev mött med blomsterkvast av ledningsgruppen och tänkte att det bådade gott.«

Sedan exploderade allt, kändes det inte svettigt?
»Det har varit ett intensivt år, men det viktigaste är att omgärda sig med rätt kompetens för situationen. Och att man ser vilka riskerna är, så att man raderar dem så fort som möjligt.
Jag började med att se till att medarbetarna rörde sig i landet, för att hantera arbetslöshetschocken i industritäta områden. Vi byggde exempelvis upp två nya arbetsförmedlingar relativt fort i Västsverige.«

Sedan gick du ut i media och var kritisk till hur företagen varslade då?
»Jag har själv varit vd och vet hur man tänker. Man tar i lite extra när man varslar och det är farligt, för det signalerar hopplöshet.
Jag kritiserade det i media eftersom jag ville varna företagen. Om tre år kommer vi ha en generationsväxling, vilket kommer att leda till arbetskraftsbrist. Det kommer att bli svårt för företagen att rekrytera så som de behandlar sina anställda i dag.«

Vad gör du som chef på Arbetsförmedlingen?
»Just nu kan jag säga att jag är inne i många frågor. Jag började med att träffa medarbetare i hela landet, jag var ute och reste mycket. Jag har sett över strukturen i organisationen och gjort anpassningar. Jag är en ganska operativ ledare och lyfter de frågor som jag tycker ska vara nära ledningen. Det gör att medarbetarna blir trygga och vet att jag har förstått vad vårt uppdrag är.«

Ditt arbete kan påverka valet, tänker du på det?
»För mig handlar inte mitt jobb om det. Det viktigaste för mig är att signalera att alla människor har en plats i samhället. Vi måste hjälpas åt så att människor inte tappar sugen. Hur valet går, det är inte myndighetens uppdrag.«

Dina medarbetare jobbar stenhårt. Vad är din roll som inspiratör?
»För mig handlar det om att förmedla inspiration genom mina 500 chefer. Den andan som avspeglas på Arbetsförmedlingen i dag är att i vi känner oss privilegierade och har ett stort förtroende från riksdag och regering.«

Du har sagt att som chef måste man kunna ta stryk?
»Jag har en inneboende kraft i att jag vill vara glad och vara mig själv, men också vara strategisk. Om man inte vill inordna sig i mönstret så får man lära sig att ta stryk. Jag känner samtidigt mig både omtyckt och populär ändå. Men att uppnå resultat är hårt jobb. Det är som kärlek, det är kravfyllt men också vackert och mysigt. Vill man göra underverk så kostar det på.«

Du kan bli utbytt om Alliansen förlorar valet, vad gör du då?
»Det får vi se då, det brukar lösa sig. Jag tappar fokus om jag tänker så, jag kan ju vara död om ett år. Det känns onödigt att oroa sig för det nu.«

För tio år sedan när jag var chefredaktör på Chef utsåg vi dig till Årets Chef, nu tio år senare är jag oerhört stolt över dig. Jag tänker att jag har varit med och skapat dig?
»Du har lite rätt, du är en person som har sett något i mig. Och det är många som har gjort. Men det jag är lite ledsen över är att det är mest män i övre medelåldern med lite kulmage som har burit mig framåt i karriären. Det har varit några kvinnor också, men mest män.«