»Alla luktar lika illa i långkalsong«

Patrik Boman, it-före­taget Cybercoms vd, verkar vara besatt av höga höjder. Vid två års ålder fick han följa med familjen till Alperna. Sedan dess har han alltid trivts bäst på platser med en fantastisk utsikt.

Han började jobba som reseledare i Alperna vid 17, gjorde värnplikten som fjälljägare, har alltid bott högst upp i flervåningshus och har som vuxen bestigit nio bergstoppar.

Bergsbestigning är en sport där man riskerar att behöva amputera handen om man tappar en vante. Kylan på toppen är så stark att huden snabbt frostskadas. Man undrar vad som driver en person med ett krävande jobb att ge sig på en sådan utmaning?

»Berg ger mig njutning, men framför allt skänker höga höjder  lugn. Jag har många resdagar, en stor familj och är ständigt i blickfånget. Därför behöver jag platser där jag känner ro.«
Sedan Patrik Boman tog över som vd 2007 har företaget vuxit i snabb takt. I dag har man tvåtusen anställda i elva länder.

Han tycker om att ägna sig åt en sport som är demokratisk. Visst, utrustning är viktigt, men det är framför allt din fysiska och mentala styrka som avgör om du når toppen. Klättringen kan också radera ut de hierarkiska skillnaderna mellan vd och anställd.

»Jag har klättrat och sprungit fjällmaraton med flera anställda och det är ett bra sätt att bygga team. Alla luktar lika illa i långkalsonger.«
Senast besteg han det 5 400 meter höga berget Third Sister i Kina tillsammans med några av sina kinesiska kolleger.

På ytan får man bilden av en machoman som bestiger bergstopp på bergstopp. Men det finns en djupare drivkraft bakom.
»Både min bror och min pappa hade diabetes och nu även min yngsta dotter. För att slippa få sjukdomen är det viktigt att hålla koll på både kropp och själ. Den överhängande risken att få diabetes är min starkaste motivation.«

Patrik Boman har själv­disciplin. Han tränar varannan dag, omväxlande styrketräning, löpning, simning och spinning. Han lägger in pass på väg till jobbet, på väg till flygplatsen och när han är på resa.

Trots sin starka fysik misslyckades han första gången han skulle bestiga ett högre berg, Mont Blanc, för tio år sedan. Det gav självbilden en rejäl törn.
»Jag hade ju varit fjälljägare och tänkte att jag var perfekt skapt för höga berg. Min blivande fru knatade bara rakt upp till toppen, medan jag hade väldigt svårt att komma upp. Det var extremt frustrerande. Jag ägnade ett år åt att förstå varför.«

Det visade sig att hans kropp behöver en dag för att anpassa sig innan den är redo för höga höjder. En lärdom som gjort att han just nu är på väg upp för andra gången till Aconcagua i Anderna.
Vid första bestigningen 2007 blev han insnöad i två veckor på sextusen meters höjd i 25 minusgrader. Hans enda sällskap i tältet var en inte särskilt pratglad österrikisk kock. Det var två långa veckor … Därför ser upplägget annorlunda ut nu.

»Nu åker jag med tre gamla vänner från studietiden. Alla är chefer, vi känner varandra väl och har mycket att prata om.«