”Adhd-diagnosen var den enda hjälp jag fick”
Chef ställde fyra frågor till Joakim Hedström, författare och föreläsare, som i en debattartikel i Aftonbladet instiftar ett nytt tillgänglighetspris till en person eller organisation som sprider information om osynliga funktionsnedsättningar eller bidrar till ett mer hållbart samhälle för personer med sådana funktionsnedsättningar.
Varför instiftar du det här priset?
”För att jag upplever att det är mycket prat och lite verkstad. Jag fick själv diagnosen adhd som 30-åring och det är den enda hjälp jag har fått sedan dess. Det jag ser när det gäller anpassningar för funktionshinder på arbetsplatser är handikappramper. Görs saker för oss med den här osynliga typen av funktionsnedsättningar, då sker det i det fördolda. Sen gjorde jag det också för att utmana. Kan jag erbjuda 5000 kronor – vad kan då andra göra?”
Ja, vad har du för tips till svenska chefer för att förbättra situationen på arbetsplatser?
”Det enklaste är ju att ställa frågor och prata med medarbetarna. Visst, personer med adhd kan ha liknande svårigheter – det brukar vara diffusa förklaringar kring uppmärksamhet och koncentration – men det kan också skilja sig väldigt mycket mellan individer. Det jackar ju egentligen in i vanligt ledarskap: Vad behöver just du för att fungera här, trivas och vara engagerad?”
”Jag har skrivit en handbok (Joakims överlevnadsguide till adhd) som är sprängfylld av tips. Det kan vara något så enkelt som ett par brusreducerande hörlurar för att någon ska kunna koncentrera sig och det kan det ju tyckas vara värt för arbetsgivaren att skaffa. En nackdel är att många saknar insikter för att vi inte snackar om det så mycket. Så det absolut enklaste är att ställa frågor och bry sig.”
Finns det ett tabu kring att prata om det?
”Jag upplever att det har minskat de senaste åren. Vi är inte längre damp-ungarna, problembarnen som man satte i obs-klasser. Men jag träffar fortfarande människor som inte vågar berätta om sin diagnos, till exempel konsulter som är rädda att få sparken. Det är ju helt galet, det är ju en funktionsnedsättning. En person i rullstol skulle aldrig få för sig att säga, ‘nej jag behöver nog inte den här, jag kan sega mig fram på ett par kryckor istället.’”
Har du något bra exempel på en arbetsplats som lyckats i den här frågan?
”Inte på rak arm. Men jag vet många exempel på att när man väl berättar på sitt jobb så är det sällan ett problem. Jaha, du har svårt att sitta still – då får man ett ståskrivbord och en balansbräda. Eller om man har behov av flextid – svaret är ofta att det går att ordna, man litar på folk. Grejen är just de små sakerna. Och det innebär ju inga kostnader, jämfört med vad det kostar att ha en person sjukskriven en längre tid.”
Fortsätt läsa kostnadsfritt!
Vi behöver bara en minut…
Så roligt att du vill fortsätta läsa! Det får du strax göra, utan att betala något.
- Tillgång till våra låsta artiklar och webinar gratis!
Dina uppgifter delas aldrig med tredje part. Läs vår integritetspolicy här.
