Årets Chef 2003 – Siw Wallin

Du har fått pris för ett hälsosamt ledarskap. Hur tar du hand om din egen hälsa som chef?
»Dels ser jag till att få tid över för mig själv, antingen jag simmar, tar en promenad eller på annat sätt får tid att tänka, dels har jag sett till att ha bra administrativt stöd för att få tid över för ledarskapet. Risken är annars stor att jag drunknar i pappershögarna. Ledningsgruppen ger också avlastning.
Dessutom har jag haft handledning i många år, en professionell person att prata med. Det borde verk­ligen alla chefer ha, både för sin egen och medarbetarnas hälsas skull. På så sätt får jag perspektiv på det som händer, det är livsnödvändigt.«

Vilka är de vanligaste misstagen chefer gör som bränner ut sig?
»De vågar inte delegera, och de har ingen att prata med. Samtidigt verkar många chefer ha ett oerhört behov av att bestämma själva. De går in i chefsrollen med hull och hår. De verkar inte bry sig om hur människor mår.
Kraven på handlingskraft är också höga. Arbetslivet präglas verkligen inte av de humanistiska värderingar som många predikar.
Det är klart att jag som chef måste sätta ned foten och ta beslut till sist. Men så långt det är möjligt ska medarbetarna vara med. Det går så mycket bättre då.«

Vad gör man med en chef som både stressar livet ur medarbetarna och sig själv?
»Den chefen måste man försöka prata med. Men man ska inte göra det ensam, helst några stycken, och det ska inte vara en konfrontation som bara föder försvar, utan en fråga hur man tillsammans kan lösa problemen.«

Facket har utvärderat ditt ledarskap och ligger också bakom nomineringen av dig till Årets Chef. Vad fick du för betyg?
»Det var faktiskt mest superlativer, omtänksam, kärleksfull, får saker gjorda. Jag har lagt en liten sten i fickan för att påminna mig om att ledarskapet måste erövras varje dag.
Men mitt motto är ju att avskaffa jantelagen, så jag vill inte sätta mitt ljus under skäppan. Det gäller att fira alla framgångar och tillåta sig att vila i det man uppnått, sedan orkar man ta nya tag igen.
Vi har pratat mycket om det på skolan, hur man ska orka med både arbete och liv. Att man ska orka ha ledigt också, inte vara helt slut när semestern kommer.«

Föds man till ledare?
»Nja, för en del tror jag det faller sig naturligt att ta ledningen. Det har nog varit så för mig. Jag var ungdomsledare inom IOGT som 15-åring och simlärare när jag var 16.«

Hur har du utvecklat ditt ledarskap genom åren?
»Jag har gått en massa kurser och jag har läst extra poäng på lärarhögskolan. Flera år arbetade jag fackligt inom Svenska lärarförbundet och det lärde jag mig mycket av.
Jag har bytt jobb med jämna mellanrum för att få nya utmaningar och provat ledarskap på flera olika nivåer. Hela tiden har jag haft handledning för min personliga utveckling och min utveckling som ledare, det går hand i hand. Dessutom tycker jag det är en merit inte minst för att jobba som rektor, att jag är mamma. Jag var mer kategorisk i mina kontakter med föräldrarna innan jag själv skaffade barn.
För övrigt är min inställning att man lär så länge man lever om man bara vill. Samtal med vänner kan också vara lärorika.«

Vad har du själv haft för chefer genom åren?
»Jag har haft en mycket bra chef som var positiv och stöttade mig, med härligt öppen stil och förtroende för människor. Hon såg hela mig och ville att jag skulle må bra, sådant smittar av sig.
Men jag har också haft en riktigt dålig chef, enbart fokuserad på resultatet, som ständigt körde över folk. Många slutade, men chefen fick ändå hålla på. Det saknas ofta civilkurage att ta tag i dåliga chefer.«

Tar du själv tag i obehagliga frågor?
»Ja, det tycker jag att jag gör. I mitt fall handlar det främst om lärare som inte visar respekt för eleverna, det tolererar jag inte. Om de inte ändrar sitt beteende efter att vi samtalat brukar jag rekommendera dem att se sig om efter ett annat arbete. Jag är tydlig med de grundläggande värderingar som måste styra arbetet i skolan.
Samtidigt är det viktigt att skapa delaktighet kring dessa värderingar, diskutera dem och leva efter dem, i stort som smått. Jag är ute i skolan och pratar med både elever och lärare så mycket jag hinner.«

Källa: Texten är hämtad ur Chef nr 3 2003