”Allt jag gjorde var fel”

Att få växa, utvecklas och utmanas är viktigt för alla – även för chefer. Så vad händer när chefen själv blir utsatt för ett destruktivt ledarbeteende? Noura såg ingen annan utväg än att sluta.

Ledarskap
Publicerad
En kvinna håller en flyttlåda med en krukväxt i.

”År 2010 fick jag jobb på ett fackförbund och avancerade med tiden till systemförvaltningsledare. När it-avdelningen delades upp i två underavdelningar blev jag gruppchef för tjänsteförvaltningen. Det var för snart tre år sedan. Drygt ett år efter det slutade min dåvarande chef och vi fick en ny.

Jag fick tidigt konstiga vibbar av honom och med tiden såg både jag och den andra gruppchefen fler och fler tecken på ett destruktivt ledarskap. Han förminskade frågor som han själv inte såg som viktiga och förstorade det han själv tyckte var viktigt. Han generaliserade och slängde sig med termer som ’alla tycker så här’ och ’ingen är nöjd’, utan att kunna precisera när vi ställde frågor. Det var som att allt vi gjorde var fel.

Min tidigare chef hade bildat en it-ledningsgrupp som vi gruppchefer ingick i. Men nu upplevde jag inte en enda gång att jag faktiskt tillhörde ledningsgruppen. Vår nya chef tillät inte att vi kom med inspel eller att lyfte utmaningar som hela avdelningen kunde ta tag i. Det är ju det som är min bild av vad en ledningsgrupp ska göra: att man ser till hela bilden. Han var noga med att tala om för mig att jag bara var gruppchef och inget mer. Det hände om och om igen.

Det var så stor skillnad mot min tidigare chef. Hon kunde skicka in mig till de högsta hönsen för att förklara hur saker och ting fungerar, och tussa ihop mig med vd:ar för våra stora leverantörer när det gällde miljonaffärer. Det var full tillit. Vad hände med mig då? Jag blev stolt som en tupp och gav tusen procent av mig själv. Jag ville ju göra henne nöjd!

Skillnaden blev ännu tydligare när nya chefen omorganiserade avdelningen och vi gruppchefer ställdes utanför ledningsgruppen.

Dessutom såg han till att aldrig ge oss information samtidigt. Han delade upp oss och kunde ge oss helt olika information, vilket gjorde att det väcktes en massa frågetecken när vi sedan pratade med våra medarbetare. Vad var det som gällde? Vi klämdes mellan gruppen och avdelningschefen och han undergrävde våra roller som gruppchefer.

Det hände också att han pratade direkt med såväl medarbetare som leverantörer och ibland fick jag veta av leverantörerna vilka nya rutiner som gällde hos oss.

Den andra gruppchefen och jag pratade ihop oss och bad om ett möte med vår chefs chef. Hon avböjde och sa att vi kunde gå till hr.

Samtidigt började vi på en kurs i utvecklande ledarskap och insåg att vi kunde checka av många tecken på dåligt ledarskap hos vår chef. Så vi bestämde oss för att prata med hr ändå.

Det slutade med att en konsult kallades in. Men konsulten gick som katten runt het gröt och vågade inte ta upp det verkliga problemet. Det var som att de inte ville förstå hur illa det var.

I november i samband med budgetarbetet kom det som blev droppen för mig. Chefen påstod att jag inte hållit budgeten – men för något som inte ens ingick i mitt budgetområde!

Sedan sa han att han från och med nu skulle ha ansvar för avtalsdelen för hela avdelningen. När jag tre veckor senare gick till honom med en avtalsfråga svarade han ’Du är inte lösningsorienterad. Du får ta reda på svaret själv.’

Då bestämde jag mig för att gå. Arbetssituationen hade påverkat mitt privatliv så mycket. Jag sov knappt. Jag var jättetrött och det försämrade relationen med min sambo. Jag tog ut allt på honom, blev gnällig och pratade bara om jobbet. Jag, som vanligtvis har ett bra självförtroende, började tvivla på mig själv. Hade chefen rätt i det han sa? Borde jag sagt något annat då och då? Jag började ursäkta honom.

När jag sa upp mig konstaterade hr-chefen att min chef och jag verkade missförstå varandra och önskade mig lycka till.

Nu har jag fått ett nytt jobb. Det är som att gå tillbaka sex år i utvecklingen. Men jag är jättetacksam och ser det som en mellanlandning. Jag sover bättre, är gladare och är stolt över att jag prioriterade min hälsa och min relation.

Jag är övertygad om att jag kommer att ha en ny chefsroll igen. Det är i ledarskapet jag blomstrar och blir utmanad. Och jag har lärt mig mycket av den här processen – om mig själv, att tidigt fånga varningssignaler och hur viktigt det är att som chef involvera medarbetarna, istället för att detaljstyra och förringa dem.”

Det här är Noura

Pigg och målmedveten 40-åring som bor i en större stad med sin sambo. Var fram till nyligen gruppchef på ett större fackförbund.

Skapa ett gratiskonto, prova Chef digitalt för

0:-

  • Tillgång till våra låsta artiklar gratis!

Skapa ditt gratiskonto

Se alla våra erbjudanden