Andreas Utterström: ”Corona – hot eller möjlighet för Trump?”

I skarpt läge sätts ledaren på prov. Även Donald Trump. Har han stärkt sin roll under coronakrisen eller skrivit under sin politiska dödsdom? USA-experten Andreas Utterström tror att vissa amerikaner får precis det ledarskap de vill ha.

Ledarskap
Publicerad
Andreas Utterström och Donald Trump
Foto: Andreas Utterström/Vita Huset

Rahm Emanuel, Barack Obamas stabschef i Vita huset, brukar säga att man ”aldrig ska låta en kris gå till spillo”. Det gäller i synnerhet den person som sitter bakom skrivbordet i Ovala rummet.

En amerikansk president är statsminister, kung och överbefälhavare i en och samma person. Den reella makten och de tv-sända talen får enormt genomslag.

I kriser brukar amerikanska presidenter försöka ena landet. Det är då ”my fellow Americans” bjuds på ett potpurri av klyschor.

Vi står enade. Tillsammans löser vi det här. Nationen står stark.

Så varför pratar inte Donald Trump på det här sättet när virusskräcken nu lamslår USA? Skulle inte det ge välkommen medvind inför valdagen den 3 november? Är det inte en trygg ledare som amerikanerna längtar efter?

Nej, för Donald Trump är ingen traditionell politiker. Men han är expert på något som många ledare brister i: kommunikation.

När The Donald efter många års tvekan bestämde sig för att satsa på politiken gjorde han först en marknadsundersökning. Fanns det en målgrupp som var mottaglig för det vissa kallar för ”en ledare som inte är politiskt korrekt” och det andra menar är ren rasism?

Trump testade genom att hänga på konspirationsteorin att Barack Obama föddes i Kenya – och därmed var en bedragare eftersom presidenten måste vara född i USA.

Gensvaret var enormt. Trump gav intervju efter intervju. Hans popularitet ökade. Och Obama kände sig till slut tvingad att visa upp sin födelseattest i tv.

Av detta drog Donald Trump slutsatsen att det fanns politiska marknadsandelar att ta på den politiska kartan. Inte minst i alt-rightrörelsen, ett paraplybegrepp för väljare som misstror vänstern, etablissemanget och medierna.

Nu hade Donald Trumps produkt, icke-traditionellt ledarskap utan PK-pekpinnar, hittat sin målgrupp.

Under presidentvalskampanjen 2016 lyckades Trump också tilltala väljare som på goda grunder kände sig svikna av Clinton, Bush och Obama. Politiker som alla sagt att de i grunden skulle förändra Washington, men som sedan kört fast i systemet. Och allt detta samtidigt som priserna höjts, medelklassens löner stått stilla, skolsystemet haft stora brister och miljoner amerikaner saknat sjukvårdsförsäkring.

Kanske hade Donald Trump inte kunnat vinna mot någon annan än Hillary Clinton, en av USA:s mest hatade personer. Men underskatta honom inte.

Även om Washington Post har belagt Trump med över 18 000 osanningar sedan han svors in som president är han ett politiskt snille. I alla fall när det gäller kommunikation – och förmågan att ta nacksving om mediernas agenda.

Om Trumps främsta vallöfte, i väljarnas ögon, snarare handlade om att behålla den punkiga attityden och inte att bygga en mur vid mexikanska gränsen har få politiker haft samma leveranssäkerhet.

Sett i det ljuset är det kanske inte så konstigt att Donald Trump mitt i coronakrisen låter som han gör. Att han inte visar särskilt mycket empati med de avlidna. Att han uttryckligen säger att han inte tar något ansvar. Och att han pratar om att bekämpa viruset genom desinfektionsmedel i lungorna.

För Donald Trump har presidentvalskampanjen 2016 bara fortsatt. Han tycks aldrig ha haft någon vilja att bli hela landets ledare, utan fortsätter att prata till de redan frälsta. Trump upphör heller aldrig att attackera vänstern, PK-medierna och ”deep state”-byråkraterna. Ungefär som en chef som ignorerar halva organisationen och bär på ett sällsynt förakt mot it-avdelningen.

Men kan en president som säljer en nischprodukt verkligen anses vara en framgångsrik ledare? Ligger det inte i arbetsbeskrivningen att få hela landet på sin sida?

Inte i Donald Trumps ögon. Analysen tycks vara att det i ett så splittrat land som USA är bättre att framstå som urstark för vissa än ljummen för alla.

Vilka slutsatser väljarna har dragit av Trumps ledaregenskaper i kris är svårt att veta. Opinionsundersökningar visar att bara 43 procent av amerikanerna tycker att han gör ett bra jobb. Men vilken chef skulle inte, innerst inne när ingen ser och hör, vara pinsamt nöjd med den siffran? Dessutom är det en halv evighet kvar till valdagen.

Oavsett hur coronavirusets spridning utvecklar sig i USA kommer Donald Trump att utropa seger. I likhet med andra smarta chefer vet han hur viktigt det är att hantera förväntningar. Först viftade presidenten bort faran. Men när det visade sig att viruset skulle lamslå landet ändrade han taktik. Nu upprepar Trump gång på gång att vissa befarat att två miljoner amerikaner kunde ha dött. Underförstått: allt under denna siffra är ett bevis på framgångsrikt ledarskap.

Trump har också hittat syndabockar i Kina och WHO. Och inget enar mer än en gemensam fiende. Eller två.

Vad som är lätt att glömma är att när Donald Trump gick till val 2016 visste väljarna precis vem han var. En tv-stjärna som gett La Toya Jackson sparken i ”The apprentice”. En person som sagt att den som är kändis inte har några problem att få kvinnor, utan bara kan ”grab them by the pussy”. Och en affärsman som lyckats med konststycket att förlora pengar på att driva egna casinon.

Hillary Clinton trodde att hon skulle vinna om väljarna bara insåg vem Donald Trump egentligen var. Men det förstod de mycket väl. Och röstade på honom just på grund av detta. I deras ögon är Donald Trump precis den ledare USA behöver just nu – och fyra år framåt.

Skapa ett gratiskonto, prova Chef digitalt för

0:-

  • Tillgång till våra låsta artiklar gratis!

Skapa ditt gratiskonto

Se alla våra erbjudanden