Amelia Adamo svarar

Okategoriserade
Text: Redaktionen
Publicerad

»Det mesta stämmer ganska bra, faktiskt.Kanske saknas det något om att jag är rolig! En anledning till att det går så bra är att jag själv jobbar väldigt mycket. Det är en del av min ledarstil som gör att jag får respekt.
Det är riktigt att jag leder ’en munter diktatur’. Jag tror att det kanske låter tuffare än vad det är i verkligheten. Jag ser mig lite som en dirigent för en kör med massa solister. Det funkar inte om alla ska spela solo hela tiden.

Det är riktigt att jag vill ha kontroll över saker. Jag ändrar detaljer som bildtexter. Om jag vill ha en viss stil på en produkt så fixar jag gärna det själv, handgripligen.
Jag tror att många chefer känner igen sig i det. Och att man ofta vaknar fyra på morgonen och funderar på om man glömt något.

Jag kan även hålla med om att jag går för mycket på magkänslan i rekryteringar, därför har jag börjat ha med en annan person under anställningsintervjuerna. Jag känner mig lite osäker på min egen förmåga inom det området.
Att en del personer tydligen känner sig arrogant behandlade vid anställningsintervjuerna tror jag beror på att jag ofta rusar in sent på mötet och sedan kan glömma att höra av mig. Fast det är nog mer tankspriddhet än arrogans.

Jag är inte konflikträdd, men jag söker mig inte till konflikter heller. Jag vill att sådana saker ska lösa sig så smidigt som möjligt. Att jag skulle dumpa svåra personalärenden på andra känner jag inte riktigt igen.
Det är inte första gången jag får höra att jag har ett ont och ett gott öga.
Första gången var nog när jag slutade på Aftonbladet och jag fick ett lapptäcke i avskedspresent. Varje lapp var personlig, och på Åsa Mattssons lapp fanns det just ett gott och ett ont öga.

Men jag tror att alla bra chefer är lite så! Man ska ha empati och medkänsla, givetvis. Men det får inte bli för mycket av den varan heller.
En sak som jag lärt mig som chef är att man ibland måste acceptera lite sämre resultat, för att man är människa. Man kan tjäna i längden på att inte vara så superstrikt alltid, att man kompromissar och låter något vara lite sämre. I min orkester ska man få spela lite falskt ibland.«

Fortsätt läsa kostnadsfritt!

Vi behöver bara en minut…

Så roligt att du vill fortsätta läsa våra artiklar! Det får du strax göra, utan att betala något.

Skapa ditt gratiskonto
  • Tillgång till våra låsta artiklar och webinar gratis och utan tidsbegränsning!

Dina uppgifter delas aldrig med tredje part. Läs vår integritetspolicy här.