Nyfikenhet och sparande – chefens skydd mot ålderism

Åldersdiskriminering, eller ålderism, är en utbredd diskrimineringsform i arbetslivet som ökar. Också chefer drabbas. Nästan varannan chef har blivit missgynnad på grund av ålder i arbetslivet, visar en undersökning av Chef.
Där framgår också att ålderism gör att chefer bromsar sig själva och sin karriär när de tycker att de har ”fel” ålder. Tre av tio chefer har avstått från att söka ett jobb på grund av sin ålder.

En rapport från Skandia visar också att det finns gott om fördomsfulla attityder mot yrkesarbetande äldre. Ålderismen är utbredd och kommer med en stor prislapp för den som drabbas.
”Forskning tyder på att produktiviteten bevaras långt upp i åldrarna, och till och med ökar hos akademiker i takt med åldern. Trots det finns tyvärr en utbredd bild av äldre som förändringsobenägna teknikskeptiker som har svårt att lära nytt. När ålderismen leder till att de som vill och kan jobba längre inte får göra det blir detta ett samhällsproblem. Ett samhällsproblem som dessutom sänker pensionerna ytterligare”, säger Mattias Munter, pensionsekonom på Skandia.

”Vi kan givetvis hoppas på och arbeta för en attitydförändring, men i väntan på en sådan bör var och en medvetet hålla sig à jour med utvecklingen i sitt yrke och på arbetsmarknaden. Genom att ha ett eget pensionssparade utöver tjänstepensionen kan man dessutom ge sig själv en krockkudde för framtiden”, säger han.

I webbinariet Chef Agenda lyfter Mattias Munter det ohållbara i situationen, eftersom Sveriges ekonomiska utveckling och kompetensförsörjning bygger på att fler har längre arbetsliv än tidigare.
WHO har också i en rapport kallat ålderismen för en global utmaning

Ett långt yrkesliv är också en förutsättning för en bra pension. Den ekvationen går inte ihop när medarbetare och chefer diskrimineras på arbetsmarknaden och vi börjar anses passé redan vid 45. Samtidigt som forskning visar att det är efter 40 som vi är som allra mest produktiva på jobbet.

”Karriären och arbetslivet ska bygga upp resurserna för att kunna gå i pension. Allt fokus på att jobba längre har sin grund i att hitta en balans mellan antalet år i arbete och antalet år som pensionär. Ålderismen blir en motkraft mot den ambitionen och kostar både samhället och individen pengar”, säger Mattias Munter.

”Om vi inte tar tillvara drivkrafter och erfarenheter från alla som vill och kan bidra, så blir det ett samhällsproblem. Vi kommer att tappa mark i förhållande till andra länder.”

Om ålderism leder till att fler väljer att gå i pension tidigare än man egentligen vill blir det en förlustaffär på flera nivåer. Mattias Munter och Skandia har räknat på vad åldersdiskrimineringen på jobbet kostar individen.
”För varje år som du tidigarelägger din pension så handlar det om 6-10 procents lägre månadsinkomst. Det blir snabbt stora belopp och handlar om tusenlappar varje månad i utebliven pension.”

”Om vi aggregerar det till samhällsnivå så får vi en större samhällsutmaning och kanske ett ännu större tryck på att pensionerna ska kosta mer för alla skattebetalare i stället, att vi behöver ta notan där.”
Det gör att ålderism i förlängningen blir en minusaffär för alla.

Text: Malin Kaldo