Magdalena Andersson – en vinnarskalle

Du har sagt att det är viktigt att Sverige har en kaxig ungdomsgeneration. Du verkar också vara väldigt självsäker?
”Haha. Ja, så är det väl. Med de jobben jag har haft de senaste 15 åren är det klart att man har fått tuffa till sig lite. Jag har fått utveckla de sidorna.”

Har det varit en nödvändighet?
”Det tror jag i och för sig inte. Men jag har haft positioner där jag har haft möjlighet att kliva fram och ta plats. Det har jag gjort också.”

Var du kaxig som ung?
”Jag träffar ungdomar i dag som är mycket, mycket kaxigare än jag var. Det är både fascinerande och roligt. För mig är det ett gott betyg för en bättre uppfostran och en modernare skola.”

Hur viktig är självsäkerheten för att man ska lyckas som chef?
”En ödmjuk chef kan också vara väldigt bra. Som ledare måste man naturligtvis vara ödmjuk, annars blir man outhärdlig. Man kan vara tuff och kaxig, men man måste hela tiden veta att man inte sitter inne på alla sanningar, för då blir man en dålig chef. Man måste vara öppen och lyssnande.”

Hur är du som chef?
”Jag brukar beskrivas som rak och tydlig, men även omtänksam. Jag tror att det är viktigt att se medarbetarna – ge dem förtroende, tillåta dem att växa men också misslyckas.”

Före den här intervjun sa din presskontakt att ditt schema är ”helt jävla sjukt”. Hinner du se dina medarbetare då?
”Ja, det kan man lyckas med även under kortare kontakter.”

Har du några svagheter som chef?
(Lång paus) ”Kan jag fundera lite? Kan vi återkomma till det senare? Det är en fråga jag inte har fått förut.”

Om man väljer att lyssna på medierna har du, doldisen, riv­startat för att krossa finans­minister Anders Borg. Hur ställer du dig till den bilden?
”Krossa’ är inte ett ord som jag skulle använda. Jag är inte så förtjust i att det beskrivs som en ‘fajt’ eller att jag ska ‘slå knockout’. Men visst, jag har varit en bakgrundsperson och nu kliver jag fram i rampljuset.”

Hur känns det?
”Det känns bra. Roligt. Och utmanande också, naturligtvis.”

Du har en väldigt tydlig mot­ståndare i Anders Borg. Hur påverkar det ditt ledarskap?
”Det är en intressant fråga. Jag skulle inte påstå att det påverkar mitt ledarskap, för jag jobbar med att utforma politiken utifrån hur Sverige ser ut i dag. Vilka problem ser jag? Vilka framtidsutmaningar och möjligheter ser jag? Men jag fokuserar inte på Anders Borg eller någon annan, som har en annan vision för Sverige. Fokus är verkligheten och hur vi kan bygga Sverige starkt.”

Du kom direkt från en position som överdirektör på Skatte­verket, till att bli chef i en politisk organisation. Vilka är de största skillnaderna?
”När man kom till jobbet på Skatte­verket visste man alltid vad man skulle göra. I politiken händer det ju saker hela tiden, vilket kräver en annan flexibilitet. På så sätt var tillvaron på Skatteverket mer strukturerad.”

I ditt nya uppdrag ska det vinnas val, vinnas debatter, gå bra i opinionsmätningarna. Påverkar den pressen dig?
”Det är klart att man vill vinna. Jag ÄR ju en vinnarskalle!”

Har du alltid varit det?
”Ja. Jag menar, jag har tävlingsidrottat och pluggat mycket, alltid velat ha bra betyg. Jag vill nog vinna både stora och små tävlingar (skratt). Men hur det påverkar mig? Det är ett tydligt mål. I en valrörelse är det skönt och roligt att ha ett så otroligt tydligt mål som alla jobbar inför. Det blir enkelt att skapa en teamkänsla då.”

Finns det en risk i att man fokuserar alltför mycket på det målet, och inte på vad som kommer efteråt?
”Nej, om man vinner ett val får man ju regeringsmakten. Då öppnas verkligen en helt ny värld.”

Okej, har du hunnit fundera på dina svagheter nu?
”Oj. Jag kan vara ganska ivrig och vilja att saker ska hända på direkten. Det kan nog uppfattas som frustrerande. Jag ringer före lunch – efter lunch står jag och hoppar i dörren och frågar om det är klart.”