Därför är avtackningen så viktig
Susanne Markovska, utbildningsdesigner och programansvarig på Chefakademin, skriver om vikten av ett riktigt avslut.
Mitt långa arbetsliv har bjudit på många tillfällen att uppleva uppsägningar på nära håll i olika roller. Dels som chef när jag själv fick säga upp medarbetare och dels som HR-partner och stöd för olika chefer. Och inte minst i samband med att jag själv avslutade en lång anställning efter en stor omstrukturering.
Då fick några av mina närmaste kollegor lämna sina chefsroller omgående. De försvann hem, eller till avsides belägna korridorer med oklara eller inga arbetsuppgifter. Från en dag till en annan upplöstes vår ledningsgrupp och ersattes med en helt ny struktur.
Många medarbetare i organisationen fick också gå. Vi skulle ut med det gamla och in med det nya, och fort skulle det gå. Övergångsperioden var otroligt jobbig för alla parter.
En detalj som har fastnat och som jag tog med mig som en lärdom var det där avtackningskaffet som ändå skulle hållas. Jag våndades men gick alltid dit ändå. Chefen, som hade auran av en bödel, skulle säga snälla ord och tack, till en tilltufsad och ledsen person som kickades ut i arbetslöshet.
Stämningen var ofta dämpad, men vi var ändå där och sa några snälla ord och hejdå till kollegan.
En och annan valde att skippa sitt avslut och bara glida i väg och försvinna – fullt förståeligt i det läget. Men det blev också tomt och konstigt. Så när jag själv skulle sluta var det inte självklart, men jag valde ändå avtackningskaffe. Och det är jag så glad för.
Många kollegor kom, vi fick dricka kaffe, äta tårta tillsammans och säga hejdå med omsorg. Även om jag var sur på chefen så kändes det bra och den känslan finns kvar många år senare.
Jag fick känna mig betydelsefull en sista gång i det sammanhanget. Kollegorna hade samlat till en fin armbandsklocka som jag har på mig än idag, när jag skriver det här – den påminner mig om gemenskapen som fanns.
”Oavslutade upplevelser ligger kvar i oss människor och läcker energi.”
Då visste jag inte varför avslut var viktigt, bara att det kändes som rätt beslut och att jag efter det blev en ivrig förespråkare för att ha sin avtackning även i jobbiga lägen.
Nu vet jag mer om varför det är viktigt att göra omsorgsfulla avslut, även när det känns jobbigt. Oavslutade upplevelser ligger kvar i oss människor och läcker energi. Att stanna upp och reflektera, dra lärdomar och integrera det vi har varit med om gör att energin töms ut och ger plats för nytt. Plus att vi blir lite klokare på köpet.
Det är något obehagligt med att stanna upp mitt i skavet. Det är frestande att bara springa igenom det för att vi tror att vi kommer vidare då.
Uppbrott och avslut, som att skiljas från sitt jobb, kan väcka negativa känslor som vrede, sorg och skam. Negativa tankar: ”varför just jag”, ”nu passar det minsann inte, fastän jag har slitit så länge här…”.
Även de som blir kvar, ”överlevarna”, kan drabbas av skuldkänslor och dra sig undan. Den som ska lämna hamnar i ett sorts vakuum.
Skiftet sker direkt, så fort informationen har kommit ut – flocken orienterar om sig. Alla blir berörda: den eller de som ska gå och de som blir kvar.
Det går inte att undvika att organisationen tappar fart och går ner i produktivitet när förändringar som innebär uppsägningar behöver göras. Men det går att göra det med medkänsla och en klok planering, så att skadorna minimeras. Så hur gör man det?
Ha planen klar. En viktig sak, som det är lätt att glömma bort eller skjuta upp när information och besked står i fokus, är den praktiska planen för avvecklingen. Frågorna kommer i nästa andetag när beskeden är ute: Hur blir med det här? Vem ska ta över? När ska personen sluta? De som blir kvar och står mitt i verksamheten har ofta svårt att se att arbetsbrist finns på riktigt och de vill ha svar. På en gång.
Ge avskedet lagom tid. Var så förberedd som du kan och utgå ifrån att personer som ska lämna ska få göra det så snart som möjligt. Möjliggör en lagom tid för överlämning och ge strukturen. Med för kort tid kan viktiga bollar tappas, men med för lång tid tappar alla energi av att förhålla sig till situationen. Det blir svårt att prata framtid och gå vidare med en kollega närvarande i gruppen som ska lämna ofrivilligt.
Samla teamet. Hela gruppen påverkas – de som ska gå och de som blir kvar. Därför är det viktigt att lägga omsorg på hur avslutet ska gå till. Forskningen visar att grupper i samband med avslut behöver utvärdering, återkoppling och känslomässigt stöd. Samla teamet och ge tid och stödjande struktur för att jobba med det. Ta hjälp av HR eller en kollega om det känns för svårt att facilitera själv. Hylla det som har varit bra, dra lärdomar av tiden som har varit, ge varandra feedback, gråt en skvätt och sätt punkt.
Visa uppskattning med en avtackning. Håll en löpande dialog med den som ska lämna, men balansera individens behov med organisationens. Det är ditt jobb som chef. Och kom ihåg att avtackningen är viktig för alla parter. Hitta en form som passar de berörda och gör det möjligt, det kan vara lite extra besvär, men det är det värt. Det ska vara blommor och uppskattning för det som varit.
Avslut är svårt och lärorikt. Ge dig själv och alla inblandade möjligheten till lärande och att få gå vidare till det nya med öppet sinne – med det där uppskattande avskedsfikat kvar i minnet.
Lär dig mer om avslut
Psykologiprofessorn och ledarskapsforskaren Susan Wheelan skriver bland annat om grupper i avslut i boken Att skapa effektiva team: en handledning för ledning och medlemmar
För att se tillbaka tillsammans med en grupp, eller i det team som har hanterat en omstruktureringsprocess, kan man använda sig av AAR (After Action Review), som du kan läsa mer om till exempel här hos MSB.
Gestaltterapi ger förståelse för hur energi kan bindas i oavslutade händelser och hur avslut kopplas till integration och lärande. Våra skandinaviska grannländer har mer av litteratur inom området, till exempel den norska boken Gestaltterapi av Gro Skottun och Åshild Krüger.
Susanne Markovska är utbildningsdesigner och utvecklar och utbildar chefer och ledare hos Chefakademin. Hon ansvarar för programmen Ledarskap för erfarna chefer och ledare, Leda andra chefer och ansvarar för Chefakademins UGL. Dessutom tar hon ledare vidare med personlig ledarskapscoachning.
Med lång erfarenhet som chef och HR-specialist är hon övertygad om att ett humanistiskt och resultatinriktat ledarskap är det som gör organisationer långsiktigt framgångsrika och hon både utmanar och stöttar ledare i sin utvecklingsprocess.